Solen och värmen sätter fart på höbärgningen
BORGÅ. På Henttala är åtgången på torrhö och ensilage stor. Det krävs en hel del för att mätta 75 Limousindjur och 20 hästar.
Det är fredag och mörka moln tornar upp sig, åter en gång.
– Men det har utlovats bättre väder och om det är uppehåll på eftermiddagen börjar jag slå, säger Eero Henttala.
– Ingen katastrof ännu, men fortsätter det att regna kan man börja tala om en katastrof, säger Maria Henttala.
Gården odlar hö på 30 hektar. Vi är en bit in i juli och hittills har Henttalas endast kunna bärga 10 hektar.
– Vi har balat och plastat ensilage. Det behöver inte ligga och torka lika länge efter slåttern som det hö som ska bli torrhö. Det räcker med uppehåll i några dagar. Torrhöet måste torka i fyra-fem dagar innan det går att bala.
Ensilageproduktionen är inte lika krävande med tanke vädret, men det har också sina begränsningar. Alltför vått får det inte vara. Om vattenmängden i ensilaget är stort fryser den stora rundbalen till en ohanterlig isboll.
– Djuren mår inte bra av att äta isigt ensilage och det har hänt sig att vi har varit tvungna att tina det i ladugården, säger Eero.
Det gäller också att vara noggrann när ensilagehacket plastas in. Om det fastnar jord eller andra orenheter, som en liten sork, i den gröna massan, finns det en risk att ensilaget far illa.
Limousin
Hälften av höarealen ska bli ensilage, resten torrhö. Gårdens alla djur behöver hö, men i lite olika form. Henttalas främsta produktionsgren är uppfödning av limousinboskap. Köttet säljs privat och också av S-gruppen.
– Ensilaget är kraftigt och det ger vi ungdjuren som ska bli slaktdjur. Mammorna, dikorna, behöver inte lika näringsrik föda. Ensilage får dem att lägga på hullet och det kan bli problem med kalvningen. En tid efter kalvningen släpps de ut på bete och då får de äta upp sig, säger Maria.
Det behövs massor av foder för att ett köttdjur ska nå slaktvikt. Ett växande djur äter ungefär 100 kilogram ensilage dagligen.
Största delen av korna har kalvat. Vi tar en titt på dem där de betar tillsammans med kalvarna och gårdens tjur och håller kulturlandskapet vid ån i Kerko öppet.
– De betar utomhus ungefär fem månader per år. När vi tar in dem till hösten skiljer vi på ko och kalv. De råmar efter varandra någon dag, men sedan är längtan över. I det skedet är korna redan dräktiga.
Tjurens uppgift är att betäcka korna under utomhusperioden. Han lyckades speciellt bra i fjol, alla kor blev dräktiga och nästan alla har redan kalvat. Men trots det framgångsrika arbetet är tjurens framtid inte alltför ljus. Efter tre säsonger blir han utbytt till en ny. Det måste göras för att det inte ska bli inavel inom besättningen.
Finnhäst
Gårdens andra inriktning är uppfödning av travhästar, både finnhästar och varmblod. Dessutom har familjen fem Shetlandsponnyer som skaffats med tanke på barnen.
Hästarna måste få hö av god kvalitet.
– Om det finns damm i höet kan hästarna börja hosta, säger Maria.
Maria är lite orolig för att kvaliteten redan har börjat bli sämre, men Eero tror inte det.
– I fjol blev vi klara med höet den 10 juli och i dag är det först den 4.
Fjolåret var överlag ett toppenår för höbärgningen.
– Det var shortsväder i två veckors tid, säger Maria.
Om höskörden blir så stor att de egna hästarna inte äter upp allt, brukar Henttalas sälja överskottet.
– Det är helt tydligt att det bland stallen finns en oro för att det blir en brist på gott hö i vinter. Flera har redan ringt oss och meddelat att de är intresserade av att köpa om vi blir med något över.
För vått
På resten av gårdens 110 hektar odlar Henttalas spannmål, korn och vete. Hövallarna ligger på sluttande åkrar som inte samlar vatten. På dem kan traktor och slåtter relativt lätt ta sig fram trots att det har regnat mycket.
– Men vi har åkrar som ligger i dälder och jag har sett att vissa skiften redan har börjat gulna, säger Eero.
Överlag växer allt bra i år. Henttalas räknar med att få två ensilageskördar. Det har också funnits gott om gräs på djurens betesmarker.
Som jordbrukare är Maria och Eero vana vid att ett år inte är det andra likt.
– Somrarna 2001 och 2003 var kruttorra. För två år sedan var hösten så regnig att jag flera gånger körde fast mig med tröskan och blev tvungen att dra loss den med traktor.
Maria säger att det inte finns något att göra åt det som kommer uppifrån.
– Och man kan inte heller ta alltför stor stress över vädret. Då klarar man inte av att vara jordbrukare.