Sven-Olof behöver Margareta
SIBBO. De små bidragen är i fara när Sibbo kommun sparar. Nu ryker understödet för närståendevård, som varit en viktig uppmuntran för Margareta Blomstedt.
För att ens nära och kära ska få bo hemma längre väljer många anhöriga att själva ta ansvar för den dagliga vården. Margareta Blomstedt sköter om sin man Sven-Olof som har Parkinsons sjukdom och för hennes insats har kommunen gett henne ett litet bidrag varje månad. Men nu har social- och hälsovårdsutskottet i Sibbo beslutat att skära ner stödet för närståendevård för barn och personer över 18 år.
Margareta Blomstedt har fått närståendevårdarstöd sedan 2003 och är en av dem som fick det tråkiga beskedet på posten för ungefär en vecka sedan.
– Jag fick ett brev där det stod att social- och hälsovårdsutskottet beslutat att stödet upphör den 1 september på grund av sparåtgärder.
Billig arbetskraft
Det finns tre olika stödklasser för närståendevård, men endast två av dem är lagstadgade. Bidraget för den tredje stödklassen, för vårdare som sköter närstående med lindrigare behov av hjälp, har betalats ut enligt prövning i Sibbo. Margareta Blomstedt, som tar han om sin man som behöver hjälp med det mesta i vardagen, hör till den tredje stödklassen. Men nu ska den alltså slopas.
– Jag hjälper honom med morgonsysslorna, att tvätta sig, laga mat och gå ärenden. Jag följer med honom till banken, läkaren och sjukhuset. Jag har räknat ut att 20 timmar i veckan går åt till att aktivt hjälpa honom.
Hon säger att det är tungt att ensam ta hand om mannen, och att hon själv börjar känna åldern i kroppen trots att hon gärna sköter honom. Utskottets besked var ett hårt slag för henne.
– Det är ju naturligt att man sköter sina nära och kära men bidraget har betytt att någon sätter värde i det arbete jag gör. För mig är det viktigt att respektera den jag vårdar och att någon respekterar det jag gör. Det är inte själva pengen som är viktig för mig, men principen.
Margareta Blomstedts dotter Lena Granqvist är mycket besviken över beslutet och säger att närståendevårdarna redan är billig arbetskraft för kommunen, med tanke på den mängd arbete de gör.
– Alternativen är ju annars att min pappa måste flytta in på servicehem eller gruppboende, säger Granqvist.
De anser att en sänkning av stödet hade varit mer förståelig.
Riskerar egen hälsa
Marianne Andersson var närståendevårdare för sin man med MS under åren 2010-2013 då han ännu bodde hemma. Hon säger att bidraget hon fick var en viktig psykologisk uppmuntran för att hon skulle orka.
– All min fritid gick åt till att sköta min man. Han kan endast röra på vänster arm och behöver hjälp med precis allt.
Liksom Margareta Blomstedt säger Marianne Andersson att hon givetvis skulle ha tagit hand om sin man även utan bidraget men all extra uppmuntran är nödvändig för att klara av livet som närståendevårdare.
– Jag tror inte beslutsfattarna förstår hurdant liv det är. Man är isolerad där hemma och det sociala får läggas på is, samtidigt riskerar man sin egen hälsa, säger Andersson.
Astrid Packaléns föräldrar bor på Servicehemmet Linda, där pappa alltid tog hand om mamma som behövt extra hjälp, och beviljades därför närståendestöd. När han insjuknade i cancer och inte länge sköta om sin fru tog dottern Astrid Packalén över hans sysslor.
– Jag besöker mamma varje dag och hjälper henne med det hon behöver, och ansökte därför om att själv få bidraget.
Men som svar fick Astrid ett blankt nej och kommentaren: "Inte får man bidrag för att man går och handlar mat åt sin mamma".
– Hemvården gör ett otroligt fint jobb, men deras resurser är också begränsade. Ifall min mamma vill till butiken eller ta en promenad när det är vackert väder är allt beroende på mig.
Inte hållbart
Enligt Lena Granqvist har kommunen fattat ett förhastat beslut som känns orättvist.
– Om beslutsfattarna skulle se det arbete som närståendevårdare gör skulle de aldrig ha samvete att rösta för att bidraget ska slopas. Beslutsfattarna är förtroendevalda, valda av kommuninvånarna, som vi litar på att ska fatta smarta beslut och hitta på kreativa lösningar.
Hon misstänker att beslutet kommer innebära mer kostnader i framtiden, även om det specifikt sades att inga beslut får medföra större utgifter i framtiden. Lena Granqvist har räknat ut att kommunen sparar ungefär 20 000 euro i månaden genom att dra in stödet.
Annat stöd lovas
Servicedirektör Helena Räsänen kommenterar beslutet med att det var en svår men nödvändig besparingsåtgärd i och med kommunens grytlocksprincip, det pågående sparprogrammet.
– Sibbo har haft många goda år men vi har varit tvungna att se över all service i kommunen på nytt. Eftersom den tredje stödklassen inte är obligatorisk var vi tvungna att slopa den.
Räsänen säger att bidraget på drygt 300 euro är viktigt för många, men inte alla. I stället har kommunen anställt en ordinarie koordinator för närståendevårdare på heltid, som från och med hösten jobbar heltid för att gynna närståendevården.
– Det är sist och slutligen inte mycket pengar för alla. Vi tycker att det är viktigare att kommunen kan erbjuda en person som vet deras situation och som kan stödja närståendevårdare på annat sätt än med bidraget. Vi har ökat de gemensamma träffarna för att alla närståendevårdare fortsättningsvis ska få både stöd och råd.
Koordinatorn för närståendevården ordnar i samarbete med Sibbo svenska församling gemensamma träffar för närståendevårdare som varit mycket uppskattade av bland annat Margareta Blomstedt. Hon vill poängtera att hon uppskattar stort det arbete som koordinatorn gör.
– Vi diskuterar i grupper och får ta del av andras erfarenheter. Man får mycket kraft och ork att samtala med andra i liknande situation.
Ny bedömning
Enligt Räsänen finns det ingen risk för att någon skulle bli i sämre skick än förut.
– Vårdbehovet är betydligt mindre i den tredje stödklassen. Närståendekoordinatorn har gjort hembesök hos alla och bedömt situationen. Vi har varit i kontakt med henne, och ingen av de närstående behöver vård dygnet runt.
Räsänen tillägger att man måste göra en ny bedömning och i så fall få bidrag från andra stödklassen om vårdbehovet är så stort.
Social- och hälsovårdsutskottet fattade beslutet om stödet för närståendevårdare under sitt möte 16 juni samtidigt som de diskuterade övriga sparåtgärder. Utskottet slopade dock inte enhälligt det frivilliga stödet för närståendevårdare utan beslutet fattades efter en jämn omröstning. Social- och hälsovårdsdirektör Lena Kokko föreslog att stödet slopas, men Petri Haikonen kom med ett motförslag att det hålls kvar. Suvi Vuoksenranta föreslog i sin tur att stödet sänks till 200 euro. Haikonens förslag vann i omröstningen över Vuoksenrantas förslag. Då ställdes Haikonens förslag mot det ursprungliga förslaget att slopa bidraget, och då vann slopandet med siffrorna 5-3.