Hattulaområdet kan bli en pärla
BORGÅ. Igenvuxet, förorenat, låglänt och förfallet. Hattula har sina nackdelar, men är inte omöjligt att utveckla till ett högklassigt bostadsområde som stöder det historiska området kring gamla järnvägsstationen.
En del av förarbetet för Hattulaområdets omvandling är gjord. Ett exempel är den tävling för unga planerare, Europan 11, som avgjordes för drygt två år sedan. Två områden i Finland ingick i tävlingen: ett i Åbo och Hattula i Borgå.
– Intresset var stort. Det kom in 32 förslag och bland dem valde en jury en segrare, en silvermedaljör och delade dessutom ut ett hedersomnämnande. När planläggningsarbetet går vidare ska vi använda de segrande förslagen eller en mix av dem båda som utgångspunkt, säger planläggaren Pekka Mikkola.
Hattulaområdet omfattar 82 hektar. Stora delar av området ägs av Borgå stad, till exempel hela det gamla sågområdet. Men det finns också privata markägare på området. En strategiskt belägen del är den gamla bangården. Marken under den ägs inte av staden.
För en euro
För ungefär femton år sedan gjorde sig staten av med bangårdar och mark kring stationerna. Det handlade om en stor affär som i hela landet omfattade flera hundra fastigheter. Alltsammans köptes av Niam, ett svenskt bolag som investerar i fastigheter.
– Jag tippar att marken kring stationen i Borgå gick för ungefär 1 euro. Kommunerna kunde inte heller utnyttja sin förköpsrätt eftersom affären var en helhet och gällde fastigheter i hela landet. Jag anser att det här sättet att sälja var dålig politik från statens sida, säger stadsplaneringschef Eero Löytönen.
För att planeringen av Hattulaområdet ska ta ett rejält steg framåt måste staden äga bangårdsmarken.
– Vi förhandlar i god anda med Niam om marken. Vi hoppas nå ett resultat före sommaren, säger stadens fastighetschef Maarit Ståhlberg.
Föroreningar
En annan av utredningarna över området är den NTM-centralen gjorde för några år sedan. Centralen lät undersöka gamla industriområden, framför allt sågar, i Tavastehus, Lahtis och Borgå för att se om det fanns vettigare sätt att ta i bruk områdena på nytt än att gräva upp och transportera bort all förorenad mark och ersätta den med ny.
– Det visade sig att det inte var så illa ställt i Hattula. På de delar där man planerar bostäder måste jorden givetvis bytas ut, men på andra ställen, till exempel där det planeras parker, räcker det med täcka in de förorenade områdena med ny jord, säger Pekka Mikkola.
Eero Löytönen säger att staden inte kommer undan hanteringen av förorenad jord. Han tror inte att iståndsättning kostar många miljoner, men någon miljon i vilket fall som helst.
– Området bör vara sanerat innan det säljs. På det sättet försäkrar vi oss om att arbetet faktiskt blir gjort. Det är också klart att ett förorenat område är svårsålt och inte inbringar mycket.
Översvämning
Hattulaområdet är till stora delar låglänt och ligger på lera. Det betyder att man troligtvis måste påla före byggandet och bygga tillräckligt långt från ån för att bo säkert om ån svämmar över.
– I det vinnande förslaget koncentrerar man byggandet till området mellan Johannisberg och stationen. Flervåningshus närmare Johannisberg och lägre hus närmare stationen så att alla ändå har utsikt, om inte över ån, så åtminstone över kyrkan, Gamla stan och Borgbacken, säger Pekka Mikkola.
I det förslag som blev tvåa ville man utnyttja närheten till ån. En del av husen ligger på stranden, men marken har höjts upp rejält och en trappa leder från huset ner till stranden.
Båda förslagen är uppbyggda i mindre delar så att området går lätt att detaljplanera en bit åt gången och sedan förhoppningsvis sälja till ett bra pris till ett byggföretag. Meningen är att det i framtiden ska bo 2 500—3 500 personer på området.
Gammal fabrik
Pekka Mikkola tycker att något som beskriver områdets tidigare verksamhet ska lämnas kvar så att kontakten med områdets särprägel inte försvinner. Av de gamla byggnaderna på sågens område återstår i stort sett bara ruiner. En byggnad där man torkade virke finns kvar.
En annan byggnad från förr är den som ursprungligen var en fabrik för trähuselement. Den öppnades efter krigen när landet skulle byggas upp på nytt. Byggnaden är i dåligt skick, men enligt Pekka Mikkola kunde det vara idé att åtminstone bevara en del för att ge området ett mervärde.
Lokalitetsdirektör Börje Boström säger att det inte finns mycket att göra åt en byggnad som var bäst före för länge sedan.
– Byggnaden är fallfärdig och ska rivas. Det är osannolikt att tänka sig att staden skulle ha råd att renovera huset. Det finns ännu inte någon tidtabell för rivningen. Det finns inte heller pengar reserverade för rivningen.
En företagare hyr hela byggnaden. Hyresavtalet gäller tillsvidare och har en viss uppsägningstid.