Känslig fråga i ungdomsföreningarna
ÖSTNYLAND. Ungdomsföreningarna i Östra Nyland får kämpa för att hålla igång en tung byråkrati. Men förslag om att slopa nivåer väcker inte gehör.
De svenska ungdomsförbunden har traditionellt hållit sig med sin lokalförening, ovanpå den finns här i Östnyland tre regionala Svenska ungdomsföreningar, sen Nylands svenska ungdomsförbund och ovanpå ännu riksföreningen Finlands svenska ungdomsförbund.
I Sibbo är Johan Isaksson ett gott exempel på hur det kan gå för en aktiv medlem.
– Jag är sekreterare i Norra Sibbo Ungdomsförening, ordförande för regionala Sibbo ungdomsförening, viceordförande i Nylands svenska ungdomsförbund och styrelsemedlem i riksförbundet.
Och det är för mycket.
– Jag frågar mig om det är nån idé? Nu hankar vi oss fram och försöker hålla huvudet över vatten för att mäkta med det.
I Sibbo hör alla lokala föreningar till Sibbo ungdomsförbund, men redan länge har många frågat efter det meningsfulla i det.
– Tidigare var det en kontaktlänk mellan föreningen och takorganisationen, men nu för tiden behövs det inte längre någon mellan föreningen och takorganisationen.
Svag ekonomi
De föreningar som är i liv och har verksamhet förmår själva vid behov vara i direkt kontakt med förbundet. Och den regionala föreningen har inte längre så många aktiva att den förmår arrangera egna tillställningar.
– I Sibbo har vi ordnat två marknader, gett ut broschyren "Sommar-Sibbo" och varit med och ordnat en sommardans.
De här arrangemangen har gett inkomster som gjort det möjligt att hålla en deltidsanställd, men kostnaderna har stigit så mycket att det inte längre lyckas.
– Nu har vi svårt att få ekonomin att gå ihop och det betyder att vi har svårt med alla praktiska arrangemang med mässorna.
Johan Isaksson föreslår att man i Östra Nyland skulle sätta sig ner och fundera på samarbete.
– Till exempel i Västnyland har de en Västnyländsk ring som sammanbinder föreningar i regionen. Jag skulle gärna se att Borgå och Sibbo och Lovisa går ihop i en regional förening. Det skulle ge mer tid för det som är viktigt - verksamheten i lokalföreningen.
– Många kämpar för att få det att gå ihop och det är några äldre trotjänare som håller liv i verksamheten.
Isakssons förening Norra Sibbo lyckas arrangera en barn och ungdomskväll varannan vecka och så håller man uppe ett skidspår och en isbana. Där emellan ordnas teaterbesök och fester.
– Men stora projekt har vi inte kraft till, det kräver en kritiskt massa som inte finns.
Nej till diskussioner
Anders Rosengren är ordförande för Borgåbygdens Ungdomsförbund. Han säger genast att Isakssons tankegångar motsvarar de han själv haft, men att frågan är känslig.
– Den viktigaste verksamheten är den som finns i lokalföreningarna. Att hålla igång fyra organisationsnivåer är inte klokt, eftersom det äter av föreningens krafter - och mer pengar ska vi inte räkna med.
Tanken på att se över organisationen väcktes också på BUF:s styrelsemöte denna vecka, men i detta skede vill man inte inleda några diskussioner.
– Resonemanget gick så att måste något ske, så ska man se på Nylands förbund och dess verksamhet. De måste göra sig mer nödvändiga för lokalföreningarna, säger Rosengren.
Som det nu är tycker han att man inte klart kan peka på varför förbundet måste finnas.
Vi klarar oss
I Lovisa väcker tanken på att alla Östnyländska förbund skulle ha en enda regional organisation inte heller gehör. Även här är det verksamheten inom Nylands svenska ungdomsförbund som man i så fall ifrågasätter.
– Det har ju redan länge förts en diskussion om behovet av Nylands svenska ungdomsförbund. Ska det göras något så är det väl där, säger Kim Svenskberg som är ordförande för Östra Nylands Ungdomsförbund.
Han frågar efter den Nyländska organisationens funktion och säger att man ofta frågat vad det kan ge lokalföreningarna.
– Har de tillräckligt med uppgifter? Ser man däremot på ÖNF så är det klart att vi har det. Vi håller kontakt med alla föreningar och kan hjälpa med en mängd praktiska ärenden. Och det är inte dyrt i drift.
ÖNF har ekonom i skick långt tack vare verksamheten inom Lurens.
Svenskberg säger att man naturligtvis deltar i diskussioner om sådana förs, men att ÖNF inte ser någon orsak att ändra på verksamheten.
– Att en del föreningar inte har verksamhet är helt naturligt, aktiviteten går i vågor och det måste man acceptera.
Svenskberg ser inte heller något problem i att det oftast är en äldre generation som håller liv i föreningarna.