Det tar tid att tänka
Trestegshopparen blev forskare och arbetar nu på sin doktorsavhandling. För Johan Meriluoto är informationssamhället, it-policy och politikers makt fascinerande ämnen som ska undersökas.
Johan Meriluoto, som växte upp i Borgå, är inne på sin andra yrkesbana. Efter att ha ägnat första delen av vuxenlivet åt karriären som proffsidrottare har han nu lagt spikskorna på hyllan och börjat en akademisk karriär.
– Jag skrev min pro gradu-avhandling klar när jag slutade idrotta, och skulle sedan ta en paus för att fundera på vad jag skulle göra. Det blev inte så, jag kom genast med i ett forskningsprogram och har fortsatt med forskningen, säger han.
Meriluoto är doktorand vid Åbo Akademi. Hans ämne är offentlig förvaltning och doktorsavhandlingen ska handla om informationssamhället. Politikernas roll i fråga om IT-utveckling, ekonomisk utveckling och miljöpolicy är frågor han går på djupet med.
– I princip har vi en ny situation där politikerna aldrig kommit ordentligt in i it-frågorna och kan därför inte ta ställning till dem. It har blivit ett verktyg för tjänstemän, och politiker vill inte blanda sig i de val tjänstemännen gör. Inom it-sektorn finns en klar kunskapsbrist, säger Meriluoto.
Ekonomi hänger starkt ihop med den teknologiska utrustningen i kommunerna, utan pengar finns inte resurser att skaffa sådan.
– Det är ekonomin som sätter ramarna inom vilka man måste verka inom kommunen. Politikerna kan inte påverka de medel de har till sitt förfogande i samma grad som tidigare.
Jämfört med för tjugo år sedan har politikernas makt minskat, enligt Meriluoto.
– De öppnade gränserna, både geografiskt och ekonomiskt har bidragit till det. Globaliseringen har fört med sig en enorm förändring, också inom politiken.
Ladda igen
I dag går det undan överallt. Pengar rör sig snabbt i hela världen och beslut fattas fort. Produktivitet och effektivitet är ledord. Mängden data som finns lätt tillgänglig på internet gör det svårt att välja den relevanta, svårt att veta vad man vill veta. För en kommunalpolitiker som ofta har ett vanligt jobb förutom förtroendeuppdraget kan det bli en svår ekvation.
– Med krav på att producera mera hela tiden är det svårt för en vanlig politiker att hitta tid för att reflektera över politiska beslut som ska tas, säger Meriluoto.
– Det tar tid att tänka och vill man tänka bra måste man helt enkelt fundera på frågan tillräckligt länge. Det finns sällan genvägar.
Han drar paralleller till den tid då han tävlade i tresteg på elitnivå. Då gick vardagen ut på att träna för tävlingarna där han gav allt.
– Vi konkurrerade på idrottsplanen, men efter det fanns det tid över att tänka. Det behöver man. Om man är pressad hela tiden klarar man inte längre att göra sitt bästa utan blir avtrubbad, och då är det inte roligt längre. Konkurrenskraft förutsätter att man inte hela tiden utsätts för en konkurrenssituation; om det gör det så avtrubbas man ganska fort. Om alla ska konkurrera hela tiden leder det till att resultaten kan försämras.
Johan Meriluoto saknar inte sin idrottartid.
– Det enda jag haft svårt med är att skapa nya rutiner för träning. Förr använde jag den bästa tiden på dagen för det.
Penningpolitik och EU
Meriluoto ser en klar koppling mellan inträdet i EU och införandet av den gemensamma valutan och svårigheterna att lösa de ekonomiska problem som uppstår i Finland.
– I och med EU har vi ingen egen penningpolitik över huvudtaget i det här landet säger han.
Han är ändå inte emot EU och vårt medlemskap. Det europeiska gemenskapen har tillfört vårt land en hel del, men det finns både bra och goda sidor av saken. När Finland beslöt söka inträde i EU ville man enligt Meriluoto ta avstånd från forna Sovjet, nuvarande Ryssland, med alla medel.
– Vi var ivriga att springa in i EU. Det är i och för sig inget dåligt med det men man kunde ha tänkt efter lite mera på vad ett medlemskap har för betydelse just för Finland.
Då var utgångspunkten att Finland är så litet att vi behöver gemenskapen som stöd för att klara oss.
– Stödet fick vi, men vi gav samtidigt bort en verktygsuppsättning som vi borde ha just nu, för att klara den ekonomiska svackan, säger Johan Meriluoto och syftar på den finska marken och med en möjlighet att bedriva aktiv penningpolitik.
– I Sverige behöll man sin egen valuta, och där har man klarat recessionen betydligt bättre än här.
Finland situation är ändå inte så dålig som man kunde tro, jämfört med andra europeiska länder. I takt med att världsekonomin förbättras kommer det också att gå uppåt för vår ekonomi. Till dess kan vi försöka påverka de beslut som görs inom EU.
– Finland är ganska litet och obetydligt på EU-nivå och vi har inte så stora möjligheter till påtryckning. Jag tror ändå att vi har fördelen av att vara ett litet och homogent land, men det ger oss inte tyngd i de större sammanhangen.
Lätt att vara efterklok
Den förra depressionen i början av 1990-talet, under samma tid som Finland förhandlade om att gå med i EU, var djup och enligt Meriluoto var orsaken till det många dåliga politiska beslut. Ett av dem var att skära i utgifterna så att köpkraften minskade.
– När köpkraften minskar och folk slutar konsumera har hjulet kommit i rörelse och det blir snabbt sämre. Man borde se tillbaka på de besluten nu, så man inte gör om dem. Det är ändå betydligt mer komplicerat nu när vi inte har någon egen centralbank, säger han.
Det är ett av problemen – det är lätt att vara efterklok och se tillbaka.
Det kan vara svårt att greppa helheten i en värld av hektisk information som finns överallt.
– En som är expert på ett visst område kan vara helt omedveten om ett annat. Det är inte lätt att få en överblick eftersom det är så mycket som påverkar varandra.
Hur samhället utvecklas under den närmaste framtiden är höljt i dunkel.
– Vi har haft en vansinnig industrialisering efter andra världskriget som mattades av på 1980-talet. Därefter blev det en vansinnig utveckling av finansieringsekonomin. Den har nu nått sin kulmen.
Kanske återvinning och hållbarhet är nästa steg?
– Något måste hända. Folk har nu så stora skulder, så det går inte att ta mera. Då det inte finns så mycket att spendera kanske det blir mera återvinning.
– Offentlig förvaltning är ingen exakt vetenskap. Man ser i allmänhet i efterskott hur det har gått, säger han.