Sibbo kan vinna på valfrihetsmodellen
BORGÅ. I metropolområdets fjorton kommuner bor 28 procent av landets svenskspråkiga befolkning, 82 000 personer. De bor rätt så utspridda i hela metropolen och det gör det svårt att erbjuda dem service på jämlika grunder.
Modellen överlämnas nu till Finansministeriet och till Social- och hälsovårdsministeriet.
Uppdragsgivare är Kommunförbundet medan Svenska kulturfonden står för en stor del av finansieringen. Henricson har fått hjälp i sitt konsultarbete av en bred referensgrupp med representanter för alla kommuner, alla partier och Finansministeriet. Projektet har dessutom en ledningsgrupp som också har stött arbetet.
– Jag har fokuserat på att hitta en lösning inom de områden där den svenska servicen nu är som mest bristfällig. Det är sämst ställt med äldreomsorg på svenska och delar av primärhälsovården ger inte heller en fungerande svensk service, säger Henricson. Modellen går förstås att tillämpa också på andra områden.
– I mitt förslag ingår både en förvaltningsmodell och ett förslag till servicemodell.
Lätt att tillämpa
Ännu vet ingen hur metropolförvaltningen egentligen kommer att se ut. Lika illa är det med vårdreformen för social- och hälsovården.
– Mitt förslag har den fördelen att den kan tillämpas hur metropolförvaltningen än begränsas, säger Henricson. Min modell är inte heller beroende av någon specifik lösning på vårdreformen.
Kärnan i den nya modellen är valfrihet.
– Valfrihetsmodellen används i dag i Sverige, inom kommuner och inom landsting, säger Henricson. Där har den fungerat bra och mitt förslag är att vi tillämpar den på den svenska äldrevården och delar av den svenska primärhälsovården i metropolen.
– Tanken är att servicen ska erbjudas oberoende av kommungränser. Då kan man utnyttja den sammanlagda resursen som finns, på ett effektivt sätt.
Oberoende av gränser
Metropolförvaltningen kan fastställa kriterierna för serviceproducenterna och fastställa enhetspriserna. Om det till exempel handlar om äldreboende bestämmer man vad som krävs av den som vill erbjuda svenskspråkigt äldreboende och vad det får kosta.
Inom metropolen ställer de sina tjänster till förfogande som uppfyller kriterierna. Det kan vara kommunala boenden, men också privata, eller sådana som erbjuds av den tredje sektorn.
När serviceproducenterna väl har granskats och godkänts kan svenska åldringar från alla fjorton metropolkommuner som har beviljats rätt till serviceboende välja vilket boende som passar dem bäst, oberoende av kommungränser.
– För dem som inte kan välja, eller inte vill välja måste det också finnas ickevalsalternativ, säkert oftast i den egna kommunen, säger Henricson.
En svensk nämnd
Eftersom valfrihetsmodellen inte existerar i den finländska lagstiftningen innehåller Henricsons förslag också en lagtext.
– Vi kan använda Sveriges lag som förebild, vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt, men naturligtvis är texten anpassad till finska förhållanden.
Henricson tror att den nya modellen kan spara resurser.
– Det är åtminstone en kostnadsneutral modell men på sikt kan man få bättre svensk service till litet lägre kostnader än i dag.
För att valfrihetsmodellen ska fungera krävs också en egen förvaltning.
– Förvaltningsmodellen är lika viktig som servicemodellen, säger Henricson.
Han räknar med en speciell nämnd för svenska frågor inom metropolen, en nämnd med budgetmakt.
– Den utses bland de svenskspråkiga invånarna, enligt samma modell som dagens skolnämnder eller skolsektioner i tvåspråkiga kommuner. Lagen stadgar att medlemmarna i den finska och den svenska skolnämnden utses bland respektive språkgrupp.
– Dessutom ska det finnas en tjänsteorganisation, uttryckligen en svensk enhet som leds av en ledande tjänsteinnehavare. Den allmänna erfarenheten är att det här är den enda fungerande modellen.
Förutom nämnden och den svenska enheten vill Henricson också att användarna ska få vara med och bestämma.
– Man kan satsa på ett kundråd, enligt samma modell som redan nu tillämpas till exempel vid Gårdsbacka servicecenter i Helsingfors.
Möjlighet för Östnyland
När Henricson granskar sin modell ur ett östnyländskt perspektiv ser han att Sibbo kan ha mycket att vinna på valfrihetsmodellen.
– Sibbo har en fungerande servicestruktur där man erbjuder tjänsterna på svenska. En större volym skulle ge Sibbo stora fördelar. Man kan mycket väl tänka sig att Sibbo kan sälja svenska tjänster till många fler än bara de egna kommuninvånarna.
– I Sibbo har man redan gjort ett förberedande arbete genom att marknadsföra sin primärhälsovård till grannkommunernas invånare.
Men också Borgå och metropolens grannar i väst kan dra nytta av valfrihetsmodellen.
– Både Borgå och Västnyland borde delta i anbudsförfarandet. Här finns en välfungerande service på två språk. Borgå HVC är långt specialiserat och skulle få många fördelar om man kunde sälja sina tjänster till en större kundgrupp. Med större volym blir det lättare att rekrytera ny personal.
– Valfrihetsmodellen ger hela Östnyland en fantastisk möjlighet att sälja svenska tjänster till metropolområdet.
Hoppas på diskussion
Henricson har presenterat sitt förslag för både beslutsfattare och högre tjänstemän i de tvåspråkiga metropolkommunerna och fått ett positivt gensvar.
– Alla är medvetna om att det i dag finns stora brister i den svenska servicen, som är lagstadgad. Alla inser problemet och vill avhjälpa det. Den svenska språkgruppen är dessutom tillräckligt liten för att man kan tänka sig att göra ett försök och pröva på den nya modellen.
– Det finns naturligtvis de som har farhågor, bland annat om att all svensk service ska koncentreras till Helsingfors. Det är en naturlig reaktion, man håller på sitt eget revir.
Speciellt inom primärhälsovården kan det inom metropolen bli långa resor mellan invånare och svensk serviceproducent.
– Det finns ju en fungerande kollektivtrafik, säger Henricson. När det kommer till principerna för Folkpensionsanstaltens reseersättningar är frågan ännu helt öppen, den har jag inte utrett.
– Nu hoppas jag på diskussion i kommunerna. Vilka för- och nackdelar ser man med valfrihetsmodellen?