Visionsarbete för Östnyland pågår
ÖSTNYLAND. Kommunerna måste tänka om och även i Östnyland inser allt fler vad klockan är slagen. Men trots att en samgång utreds, så vill inte alla östnyländska kommuner ha nåt med varann att göra.
I Borgå stadshus ska visionsarbetsgruppen för en tänkt storkommun i Östnyland just samlas. Konsulten Bo-Magnus Salenius stönar då han ser Borgå stadsstyrelses mötesrum.
- Inte bra. Hur ska vi kunna visionera här?
Utrymmet och miljön har en betydelse om beslutsfattare ska kunna släppa loss och tänka fritt. Nu kommer de trots allt att sitta i en miljö som för tankarna till beslut, klubban ligger på bordet och de sitter runt ett ovalt bord. Precis som på ett rutinartat strikt möte.
– Man borde kunna jobba i små grupper, ta en promenad, äta en lunch och diskutera fritt, säger Salenius.
För att hämta lite av den verklighet man ska tala om in i just sådana här rum har hans medarbetare åkt runt i de östnyländska kommunerna och fotat. Bilderna ska nu påminna arbetsgruppens medlemmar om vad de pratar om.
– Vi skulle egentligen ha velat åka runt i buss, men deltagarnas tidtabeller medger inte det.
Visionsarbetsgruppen har bara träffats en gång tidigare i en större sammansättning. Då fick gruppen lyssna på hur samgången genomfördes i Kouvola. Arbetet har alltså inte riktigt startat ännu.
Pressad tidtabell
Bo-Magnus Salenius säger att tidtabellen för utredning av kommunstrukturerna är ohemul. Deltagarna är dessutom hårt pressade av de sparkrav de kämpar med. Tankarna är lätt på annat håll och det är svårt att lyfta blicken mot horisonten.
– Regeringen ställer oskäliga krav på kommunernas nyckelpersoner. De har fruktansvärt kort tid på sig och en del har dessutom 2-3 utredningar parallellt på gång. Det betyder att de sitter fast i utredningar helt och hållet. Det är helt crazy och just nu är folk lite som om de sålt smöret och tappat pengarna.
Och tidtabellen är tuff för alla de olika arbetsgrupper som ska analysera vad en samgång mellan Askola, Lappträsk, Lovisa, Mörskom, Borgnäs, Borgå och Sibbo skulle innebära. Speciellt tuff därför att det finns väldigt motstridiga viljor inom den här gruppen av kommuner. Här finns kommuner som inte vill ha nåt alls med varann att göra.
Men en sådan motstridighet kan man inte ta med i det här rummet, säger Salenius bestämt.
– Pengarna är slut och på nåt sätt är de här kommunerna gifta med varann. Och någonstans finns det nog en vilja och en realism inom gruppen.
Gamla konflikter
Tidigare har ett av problemen i Östnyland varit att det finns en större stad och många små kommuner. Har alltså en del i visionsgruppen större tyngd än andra?
– Vi är här för att lyfta blicken och se 10-15 år framåt. Och Borgå har hållit låg profil för att inte mötas av den gamla avstötningsreaktionen.
Borgå är stor i Östnyland, men inte i förhållande till metropolen och Helsingfors, påpekar Salenius. Ur Helsingfors perspektiv är Borgå en perifer stad vars åsikt inte väger mycket.
– Och Borgå kanske inte längre duger som syndabock då det går dåligt och de egna resurserna tryter.
Folk tänker annorlunda
Bo-Magnus Salenius vill få en diskussion om hur människorna idag upplever sin hemmiljö och sin kommun. Han är övertygad om att här har skett en förändring och att folk tänker annorlunda nu än tidigare.
– Vi har en tidsanda som har kallats nyindividualistisk. Folk vill inte ha bara det de har, de vill ha mer. Men samtidigt tänker de inte längre att de måste få allt just hit i egen by.
Salenius vill att folk ska få upp ögonen för vad de har i sin region, inte i sin by eller sin lilla kommun. Och han tror att folk inte tänker på kommungränser på samma sätt som förr.
– Folk vill njuta av den trygghet de har i det bekanta, men de vill och kan också åka bort.
I visionsgruppen gäller det att stretcha och Salenius vet att det kommer att bli jobbigt för en del.
– En del vill ju inte överhuvud taget ha nåt med varann att göra, men nu tvingas de att fundera.
Vem lämnar skutan först?
Det de måste fundera på är hur kommunen ska klara av inte bara ekonomin, utan även alla de krav som invånarna har.
– Folk är allt mer krävande för de kan jämföra med hur andra har det. De förväntar sig att saker ska fixas och det ska gå snabbt. Och beslutsfattarna i kommunerna måste styra upp skutan själva, att fundera ut hur man vill ha det. Annars gör nån annan det.
Men Salenius får jobba hårt för att hitta en gemensam vision. Inom gruppen väntar man bara på vem som är den första som meddelar att man drar sig ur utredningen om samgång. Är det Lovisa som säger att man gjort sina kommunsammanslagningar redan? Eller Sibbo som dras in i metropolen? Eller kanske Borgå, som är rädd för att få svaga ekonomier i sin famn?