Superelbilen har fungerat som förväntat

LOVISA Det var knappast någon som gissade att det skulle kräva en lite galen vetenskapsman med ambitioner att kolonisera Mars för att få elbilsbranschen att komma i gång. Men när den amerikansk-kanadensiska Elon Musk väl satte sig ner för att fundera så började det hända.

2012 lanserades Tesla Model S, en elbil som var något helt annat än man var van vid. Det här var ingen plåtlåda med en räckvidd på femtio kilometer. I stället introducerade Musk en sportbil som accelererar från noll till hundra på fem sekunder och som har en räckvidd på femhundra kilometer.

Säljer bra

Tesla var en bil som väckte intresse också i kalla Norden. Numera är Tesla den mest sålda bilen i Norge, där skattelättnader och tillstånd att köra i bussfilen har lett till att var femte bil är en elbil.

Samtidigt står försäljningen av elbilar nästan stilla i Finland, även om takten sakteligen ökar. För just Teslas del kan prislappen på drygt 100 000 euro vara en stor orsak, men det hindrade inte taxiföretagaren Immo Toivari från att köpa en splitterny bil.

Den som läste tidningen Östra Nyland minns kanske reportaget om Toivari när han nyligen hade köpt bilen. Det var i november 2014, och vintern var i antågande. Toivari hade sina förhoppningar och gissningar om att bilen skulle duga precis lika bra som en traditionell bil, om inte bättre. Tanken var att den skulle betala igen sig på fyra år.

Det visade sig att Lovisaföretagaren inte gick på en nitlott. Efter den senaste tidens brakköld är han precis lika entusiastisk som när han först satte sig i bilen. En hel del av den ursprungliga nervositeten har också lagt sig.

– I början hade jag ont i magen över räckvidden. Nu har jag lärt mig lita på mätaren och rullar ofta in på hemgården med bara ett par kilometer kvar.

Även om bilen är dyr att köpa så verkar driftskostnaderna väga upp det, särskilt i taxitrafik. Toivari räknar med körkostnader på 2,50 euro per hundra kilometer, med servicekostnaderna medräknade. Utöver det är det ett arbetsfordon, vilket betyder att mervärdesskatten också faller bort.

– Garantin har också fungerat mycket bra. Jag har haft ett par små problem som reparerades snabbt. Den verkar betala igen sig som tänkt.

Nyfikna kunder

Många av Toivaris kunder har varit nyfikna. De yngre brukar vara intresserade av prestandan som lätt tävlar med märken som Porsche. De äldre brukar undra hur batteriet klarar sig.

På det sistnämnda är svaret inte så enkelt, även om det korta svaret är "bra". Räckvidden varierar enligt hur du kör, även om den är mångdubbelt bättre än i de flesta andra elbilar. Det är stor skillnad på vinterhastigheter och sommarhastigheter, medan det också dröjer en stund innan batterierna blir varma på vintern.

– Förbrukningen är avsevärt högre när batterierna är kalla, omkring 600 watt per kilometer. Men det ändrar när batterierna blir varma medan man kör. Det var nervöst i början, innan jag insåg hur det fungerar.

I jämförelse låg medelförbrukningen 205 watt per kilometer i juli, medan den i januari hittills ligger på 252 watt. Skillnaden på en fjärdedel påverkar nog, och Toivari skulle därför inte rekommendera bilen för en ny taxiföretagare. Det har kommit stunder då han tvingats tacka nej till en körsla för att kunna ladda bilen. En gång tvingades han också avbryta resan och byta bil när kundens färdmål visade sig vara en god bit utanför den angivna platsen.

– Jag tvingas tacka nej om jag kört till Helsingfors och tillbaka och genast får en likadan körsla. Det gör inget. Jag är nära pensionen, och lämnar gärna ett par jobb åt de yngre medan jag tar en kaffepaus och laddar bilen.

Många fördelar

Fördelarna uppväger ändå nackdelarna, säger Toivari, och nämner att bilen inte har någon olja eller motor som behöver värmas upp. Allt fungerar som det ska genast när man startar bilen, även kupévärmen. Servicekostnaderna är också skäliga eftersom en stor del av de rörliga delar som finns i vanliga bilar saknas, som växellåda. Bilskatten är också förhållandevis låg på en elbil. Samtidigt har batterierna en garantitid på åtta år.

– Plus att bilen är fantastisk att köra.

Bilen är mera dator än fordon, där en jättelik pekdator dominerar centralkonsolen. Skärmen fungerar som gps och underhållningssystem och bidrar med allmän information. Hastighetsmätaren är likaså en skärm som visar energiåtgången i stället för varvtalet.

– Den visar också hur mycket man laddar genom att motorbromsa. Jag försöker sakta in vid trafikljusen så att jag laddar samtidigt. Man använder inte bromsarna lika mycket alls.

Behövs laddningsstationer

När det gäller laddstationerna finns det en del att önska, även om en hel del förbättringar gjorts i och med företag som Hesburger och Stockmann som erbjuder gratis laddning för kunderna. I Lovisa finns ännu ingen ordentlig station, medan stolparna vid Borgå torg inte är de effektivaste möjliga. Toivari brukar därför ibland ta sig till Enstos fabrik i Borgå där det finns en högeffektiv stolpe som företaget gärna lånar ut.

Laddningen vid taxistolpen i Lovisa är inte heller den bästa möjliga. Där laddar Toivari med 16 ampere. Som jämförelse ligger stolparna vid Borgå torg på 32 ampere, medan Enstos högeffektiva laddstolpe ger hela 100 ampere. Det är något som syns i laddningstakten.

– Vid taxistolpen laddar jag 50 kilometers räckvidd på en timme. Vid Ensto laddar jag över 200 kilometer på samma tid.

Företaget Tesla har också byggt ut ett nätverk av stationer, så kallade superladdare, runtom världen. I Finland finns ett antal laddstationer utspridda i landet. Meningen är att de ska ligga längs viktiga rutter, inte där bilarna faktiskt finns. De är dessutom högeffektiva och laddar bilen full på under en timme.

– Det är gratis att ladda. Det betyder att man kan köra gratis genom Europa genom att åka från laddställe till laddställe. Jag vet att Teslaklubbens medlemmar brukar syssla med det.