Östnyland måste våga mera
Mera mod, mindre misstänksamhet - här är receptet för en stark region. Det säger jordbrukaren och SFP-politikern Thomas Antas från Lappträsk. Han inleder tidningen Östnylands nya serie, Öststafetten.
ÖSTNYLAND Hur ser du på den östnyländska gemenskapen?
– Borgå stad är stor jämfört med övriga kommuner. Samtidigt har de små under tiotals år klarat sig hyfsat bra och inte varit tvungna att ty sig till Borgå, än mindre uppleva sig som en del av Borgåregionen. Borgå klarar sig själv i mångt och mycket, men på senare tid har det allt oftare uppstått situationer, där hela regionens stöd behövs. Då blir ropen efter solidaritet att klinga lite ihåligt, vilket igen beror på misstro.
– Borgå har haft en tendens att se ner på sina små grannar och de har betraktat Borgå med stor misstänksamhet. Man har helt enkelt inte litat på varandra. Borgåborna upplevs ibland som kaxiga, medan de kan uppleva folk från grannkommunerna som klantiga. Jag har haft svårt att förstå varför kommunerna inte inser att man sitter i samma båt. Det gör vi ju och det blir allt tydligare i och med att staten efterstävar allt större strukturer. Plötsligt krymper också Borgå.
– Kommunerna är sannolikt nu oroliga för att strypa sig i det fjuttiga Östnyland. All tillväxt och utveckling finns i väst. Man vågar inte satsa på den egna regionen, för tänk om man sedan sitter där och inte får någonting gjort medan grannregionen blomstrar.
– Det finns säkert fog för rädslan och den är naturlig, men jag undrar om det inte också i det scenariot skulle finnas en styrka i att agera som region.
Hur kan Östnyland bli en region att räkna med?
– Vi måste nog börja med att våga lita på oss själva, hitta en sund stolthet. Ofta finns framgången i att våga göra saker på ett annat sätt än alla andra, våga gå mot strömmen.
Thomas Antas ger vidare stafettpinnen åt Holger Falck i Sibbo, som är styrelseordförande för Svenska lantbruksproducenternas centralförbund.