Föräldrarna känner sig sidsteppade
På måndag avgör stadsstyrelsen framtiden för skolbygget i Tolkis. Föräldrar till barn i Tolkis skola känner en stor maktlöshet.
BORGÅ Det finns ingen som funderar på att samla in namn eller ringa runt till beslutsfattarna.
Anna Mansner-Lönnqvist och Heidi Kopra är aktiva föräldrar till barn i Tolkis skola men just nu är de nedslagna i skorna. Ännu för några veckor sedan trodde de att de inom en överskådlig tid skulle få en ny svensk skola till byn.
– Vi tror inte att en namninsamling ger något resultat. Det är någon annan som bestämmer, ingen är intresserad av våra åsikter.
I stället för planerade nytt daghem, förskola och ny skola fick de höra om plan B, med Tolkis skola och Tolkkisten koulu under samma tak, och inget daghem alls. Planerna ska göras om, och det snabbt.
Det känns som om det finns en dold agenda.
– Det börjar kännas som att det här kanske har planerats hela tiden, säger Kopra. Vad ligger här under egentligen?
– Jag känner en stor maktlöshet, säger Mansner-Lönnqvist.
Beslut som inte håller
Vi träffas vid Tolkis skolas baracker, som nu är placerade invid rinken och konstgräset. Det här är Tolkisbarnens tredje år i baracker.
– Som förälder är jag frustrerad, säger Mansner-Lönnqvist. Vad är idén med att ta beslut om de ändå inte håller.
– Det är ju tragikomiskt när planerna ändras hela tiden, säger Kopra. Det var likadant skolans baracker skulle flyttas. In i det sista hade vi ingen aning om var de skulle placeras.
– Man kan inte berätta något för barnen. Man kan inte lova att när du börjar på fyran så får ni flytta in i ett riktigt skolhus igen, eftersom vi inte själva har en aning om när det sker.
Föräldrarna har följt med planeringen inför det nya skolhuset och vet att många lärare har jobbat länge för att allt ska bli så bra som möjligt, nu kanske helt förgäves.
– Nu dras mattan undan både för dem och för oss, säger Mansner-Lönnqvist. Jag förstår om deras motivation sjunker.
– Hurudana utrymmen ska man hinna planera nu på nolltid, säger Kopra. Den här osäkerheten är orättvist också mot barnen.
Varken Mansner-Lönnqvist eller Kopra har i princip något emot tanken på en samlokaliserad skola.
– Min egen familj är tvåspråkig och jag har själv gått i Tolkkisten koulu, säger Heidi Kopra. En skola med två språk kunde förbättra relationerna mellan finska och svenska familjer här i Tolkis, för just nu är de inte bra.
– Mina barn hör två språk hemma och i så fall skulle de också höra två språk i skolan. Jag vill att de ska få en stark svenska och med två språk på skolgården skulle finskan ta över. Det vill jag inte. Det finns både för- och nackdelar med två skolor under samma tak.
Ingen information
Föräldrar till barn i Tolkkisten koulu är inte heller nöjda.
Pia Nyman och Kati Koskinen är aktiva inom skolans föräldraförening. Tolkkisten koulu växer år för år. I år finns det 10 klasser i skolan, hösten 2016 är klassernas antal elva.
I år har det visat sig att inomhusluften i skolans äldsta del, den från 1950-talet, inte mera är frisk. Både elever och personal reagerar.
Skolan byggdes ut för mindre än tio år sedan och den nya delen är frisk, men alltför liten.
För Nyman och Koskinen verkar alternativ B, alltså att två Tolkisskolor byggs under samma tak, som den absolut bästa lösningen.
– Vi fick inte veta om den här möjligheten förrän för en vecka sedan, säger Nyman. Annars har vi inte fått någon information, inte om några av klasserna ska flyttas ut i baracker och inget om hur länge man kan jobba kvar i den skadade delen av skolan. Man leker med barnens hälsa.
– Beslutsfattarna kan inte glömma bort oss, säger Koskinen. Men någon språkstrid vill vi inte ha. Föräldraföreningarna i båda skolorna har också tidigare jobbat tillsammans, med projektet Skolorna mitt i byn.
– Som föräldrar vill vi ha fungerande lokaler för alla barn, oberoende av språk.
Problem i stommen
Lokalitetsdirektör Börje Boström berättar att man har konstaterat att det finns problem i stommen i den gamla delen av Tolkkisten koulu men ännu har man inte vidtagit vidare åtgärder.
– Så akut är det inte att vi måste flytta på några klasser, till exempel till baracker. Men hösten 2016 blir det problem när skolan växer.
– Vi väntar nu på stadsstyrelsens avgörande. Efter det vet vi om vi ska leta efter tillfällig placering i några år, eller om vi måste hitta permanenta lösningar som håller i tjugo år.