Mötesplats, kulturplattform, pengahål
Konstfabriken väcker starka känslor. Alltför dyr, tycker vissa, medan andra ser Konstfabriken som en satsning som bara blir bättre med åren.
BORGÅ En helt vanlig måndagsförmiddag i december surrar det av liv i Konstfabrikens bottenvåning. En kongress pågår och deltagare, vissa i kostym, andra i collegetröja med firmanamnet på ryggen, rör sig fram och tillbaka.
Det är snart lunchtid och matdofter börjar ringla ut från restaurangen i foajén.
Eftersom det är måndag är Konsthallen stängd, biografen håller sin första föreställning 15.30, dansskolan är ännu evakuerad undan den stora takrenoveringen som nu håller på att avslutas. I en del av konstnärsateljéerna i andra våningen är det full verksamhet, någon enstaka turist går fram till infodisken i första våningen för att få goda råd om hur man fördriver en dag i Borgå.
Konstfabriken är en plats de flesta Borgåbor har haft anledning att besöka under de senaste åren. Det är en fastighet som väckte många känslor under ombyggnadsskedet och fortfarande finns det gott om invånare som frågar sig om det var ett så lyckat drag av Borgå stad att först gå med och betala nästan fem miljoner euro i investeringskostnader och därefter ingå ett avtal som binder staden som hyresgäst för en stor del av huset i tjugo år.
Konstfabriken ägs av tre stora finska fonder, Suomen Kulttuurirahasto, Alfred Kordelinin säätiö och Emil Aaltosen säätiö.
Trovärdigheten raserades
Anders Rosengren, SFP, har som fullmäktigemedlem motsatt sig Borgå stads engagemang i Konstfabriken. 2009 röstade fullmäktige om Konstfabriken och då röstade Rosengren emot.
I år har han lämnat en motion där han vill att man förnyar förvaltningsmodellen för Konstfabriken eftersom den nuvarande inte tycks fungera. Motionen behandlades i stadsstyrelsen men fick inte understöd.
– När man gick över till den nuvarande modellen visade konsulternas utredning att Konstfabrikens resultat borde ge vinst redan 2013 och 2014, säger Rosengren. I verkligheten blev det förlust, 350 000 euro minus 2013 och 138 000 euro på minus 2014.
– Då raserades trovärdigheten för den nya modellen.
Rosengren har svårt att förstå varför staden pumpar in så mycket pengar i Konstfabriken.
– Event Factory, som sköter om kultur och kongressverksamheten vid Konstfabriken fick i fjol 700 000 euro i verksamhetsbidrag av staden. För samma tid betalade Event Factory 650 000 euro i hyra till lokalitetsledningen.
– Mellan 2012 och 2015 har Event Factory gjort en sammanlagd förlust på en miljon euro. Vi har ett hyreskontrakt på tjugo år och det kan vi inte göra något åt, men vi borde fundera på hur vi kunde göra det här på något annat sätt.
Andra sätt kunde enligt Rosengren vara att sluta betala ut verksamhetsbidrag till ett aktiebolag som konkurrerar på den öppna marknaden, att kräva att Konstfabrikens hyror betalas så att de motsvarar alla kostnader för byggnaden och att överväga möjligheterna att överlåta delar av den nuvarande verksamheten till privata krafter.
– Dessutom ska vi komma ihåg att vi redan har ett annat kulturhus i staden, det vill säga Grand. Två kulturhus i lilla Borgå är för mycket.
En plattform
Biträdande stadsdirektör Fredrick von Schoultz är ordförande för ledningsgruppen för Konstfabriken. Han kan inte hålla med Rosengren.
– Speciellt med tanke på framtiden är Konstfabriken en mycket positiv företeelse. Här finns kultur och händelser, det är en bra grej. En växande stad är värd ett hus som Konstfabriken.
När Konstfabriken planerades konstaterade man att Borgå inte har någon egen kulturinstitution, ingen stadsorkester eller stadsteater.
– Det var ett medvetet val, i stället för en institution skapade vi en plattform, säger von Schoultz.
– Konstfabriken är en del av västra åstranden, den ger profil åt hela stadsdelen. Man kan inte se bara på huset utan också på omgivningen, butikerna, restaurangerna, biografen.
– Det är klart att det kostar att ha ett hus som det här. Vår strävan är att det ska kosta så litet som möjligt, men ingenstans i Finland finns det kulturhus som går med vinst. På lång sikt vill vi ändå minska på verksamhetsbidraget.
von Schoultz tycker att det är bra att se över förvaltningsmodellen ibland och att den säkert kommer att utvecklas under de kommande åren.
– Men det är inte modellen som drar in pengar och det finns inga miljoner att spara bara genom att ändra på förvaltningsmodellen. Event Factory har sett över sin verksamhet och effektiverat och skurit ned personalen med en fjärdedel.
– Vi måste också komma ihåg att konceptet inte är färdigt, hotellet saknas ännu.
När Konstfabriken öppnade sina dörrar för första gången hade landet gått in i en lågkonjunktur, och där är vi fortfarande. von Schoultz tror att Konstfabrikens ekonomi blir bättre när tiderna blir bättre.
Han tror inte heller på privata aktörer.
– Det finns inte privata aktörer som vill ta risken. Om man säljer ut delar blir det lätt så att det är de lönsammaste delarna som går åt och sedan får staden ta hand om resten.
Kampsport i Fabrikssalen
Anders Rosengren har funderat på hur man kunde få mer verksamhet till Konstfabriken.
– Ånäshallen är i dåligt skick och måste stängas. Kunde man inte då tänka sig att kampsporterna i stället kunde ta över Fabrikssalen i Konstfabriken? Staden betalar hyran och annars står ju Fabrikssalen tom.
– En ny nisch för Konstfabriken kunde också vara riktigt enastående kulturevenemang, som inte finns på andra håll i landet, som till exempel balett som man bara kan se i Stockholm. Avantisalen lämpar sig ju bra för klassisk musik.
von Schoultz kan inte tänka sig att kampsporterna skulle ta över Fabrikssalen.
– Alla utrymmen ska kunna användas flexibelt. Det är klart att Fabrikssalen kan användas till exempel för kampsportmatcher. Men vi kan inte låsa salen för bara ett ändamål, det blir inte bra.
Vad sägs då om riktigt enastående satsningar?
– Modiga satsningar ska vi inte vara rädda för, säger von Schoultz. I början föreslog vi att Konstfabriken kunde ha ett tvillingkulturhus någon annanstans i världen. De kunde ha gemensamma evenemang, live i det ena huset som streamas live i det andra.
– Konstfabriken håller på att bli känd i Finland, nu kan vi satsa mer på den internationella marknaden, det kan bli nästa steg.
Nollresultat i år
Susanne Dahlqvist som är verkställande direktör för Event Factory är inte beredd att slopa den nuvarande förvaltningsmodellen.
– Modellen har varit i användning bara sedan hösten 2014 och om vi ser till budgetår fullt ut först i år. Vi ser resultat, 2015 kommer att bli det första året med nollresultat. Vi gör avskrivningar på 125 000 euro varje år och för att kunna göra nollresultat måste vi alltså få in ett överskott på 125 000 euro.
Inga andra kulturhus i landet klarar sig heller utan stöd av staden.
Det sägs att hyrorna i Konstfabriken är ovanligt höga.
– Avantisalen kostar för en kväll med den teknik som huset äger 2 300 euro, säger Dahlqvist. Borgåarrangörer kan ansöka om kvotunderstöd som är 1 000 euro. För 1 300 euro får man då en sal med läktare med plats för en publik på 570 personer.
– Tilläggsteknik kostar och priset varierar beroende på produktion. Vi har inte så mycket egen teknik. Därför kan arrangörerna ta med sin egen utrustning eller hyra in den av vår eller sina egna samarbetspartners.
Hotell kunde göra under
Publiken kommer inte bara från Östnyland.
– Det är svårt att få exakt statistik, konstaterar Dahlqvist. Den som köper biljett måste ju inte uppge hemort. Men Lippupiste gör sin egen statistik och enligt den utgör östnylänningarna ungefär 60 procent och huvudstadsregionens invånare ungefär 40 procent av våra kunder. Det här är en uppskattning där man utgår från de uppgifter man har om publikens hemort.
– Men det kommer förstås publik från andra håll också, till exempel busslaster från Lahtis och Kuopio.
Från Helsingfors kommer publiken främst till Avanti och för att se och lyssna på inhemska stjärnor som har Konstfabriken på sitt turnéprogram.
Användningsgraden både när det gäller Avantisalen och Fabrikssalen ligger vid 50 procent. Användningen är mycket säsongbunden. Vår och höst, och speciellt i november och december är Konstfabriken i flitig användning. När det blir lovtider, sportlov, höstlov och sommarlov går användningen ner.
– Speciellt under sommaren vill östnylänningarna, och kanske också alla andra finländare, nog njuta av kultur, men helst utomhus, säger Dahlqvist.
Ett hotell på västra åstranden, som planerat, kunde åstadkomma under tror Susanne Dahlqvist.
– Det skulle gynna både användandet av Konstfabriken och hela staden. Då kunde vi marknadsföra och sälja på ett helt annat sätt än i dag. Med tanke på internationella gäster är hotellet en nödvändighet.
– Jag uppskattar att vi kan få 20 till 30 procent fler kunder med ett hotell.