Hotellägare öppnade för flyktingar
Om några dagar kommer Sea Hotell Mäntyniemi i Pyttis att vara ett hem för 150 asylsökande. Boendet är avskilt från service, butiker, skolor och kontakter.
PYTTIS Migrationsverket har gett grönt ljus för ett flyktingboende i en av de mest ödsliga delarna av Pyttis. Vägen fram till hotellet går längs med slingriga skogsvägar och mörkret lägger sig tätt kring husen.
– Vi kom mitt i natten och alla var otroligt trötta och uppgivna. Men då vi kom in blev vi så varmt välkomnade av personalen här att alla blev på bättre humör. Hoppet steg, säger Shadi Nasseralddin.
De uttröttade familjerna från Syrien, Afghanistan och Irak fick varm mat och blev tilldelade sina rum för en första natt. På morgonen möttes de av en underbar utsikt över glittrande vatten och grön skog.
– Det var helt otroligt, en sådan miljö. Här är så vackert.
Shadi Nasseralddin kommer från södra Syrien och staden Swaida tillsammans med sin fru och sin ettåriga son. Och han har sin mor och far med sig. Han var tvungen att fly efter att han som många andra insåg att han aldrig kommer att släppas fri från den statliga armén. Han hade gjort sin 2,5 år långa värnplikt och då sonen föddes bad han om rätt att åka hem för att träffa familjen.
– Tillstånd gav de inte, för armén vet att ger de en möjlighet att åka hem så kommer väldigt få tillbaka. Jag tog mig med min familj till Libanon. Illegalt, för passen var beslagtagna.
Finland via bekant
Efter några månader i Libanon startade den tunga färden mot norr. Den enkla orsaken till att de sökte sig till Finland är att Nasseralddins far har en bekant som bor här.
– Han uppmanade oss att söka oss hit, han sa att människorna är vänliga och samhället fungerande.
Här på boendet är han tillsvidare en av få som talar en hygglig engelska och han får därför fungera som tolk åt alla. Tillsvidare har det mest handlat om praktiska saker, hur tar man sig till butiken för att handla allt nödvändigt, blöjor åt barnen, hygienartiklar? Flyktingarna saknar allt, tandborstar, tandkräm, tvål.
– Vi har hört att Röda Korset brukar hjälpa med sådant till en början, men här har vi inte sett till dem.
Det viktigaste är tryggheten, intygar Shadi Nasseralddin med sin ettåriga son Sultan. Foto: Foto: Tor Wennström.
Akuta insatser behövs
En femårig pojke fördes strax efter ankomst till sjukhus för akut vård. Pojken hade inte ätit på flera dagar och var matt och uttorkad. En läkare har gjort de första läkargranskningarna och åtminstone funnit några gravida kvinnor och förkylda, trötta barn.
– Det viktiga är att vi är trygga här, och det är vi intygar, Nasseralddin.
Mark Wasenius äger hotellet och hyr ut det till det privata företag som ska driva flyktingboendet.
– Jag erbjöd hotellet till Migrationsverket då jag hörde att man började planera container- och tältboende. Hotellet går på sparlåga och här kan man i varje fall erbjuda ett drägligt boende för familjerna, konstaterar Wasenius.
Eftersom flyktingarna anlände innan allt var klart så har Wasenius fått hjälpa till så gott som möjligt. Och att de nyanlända har förtroende för honom ser man när alla barn springer i hans fötter. Wasenius har inte vilat på lagrarna.
– Jag har bestämt att finskundervisningen ska inledas omedelbart. Vi har redan haft de första lektionerna.
Bråttom med personal
Företagaren Lari Christensen hyr hotellet och ska driva boendet. Hans företag Kotouma Oy har även för avsikt att öppna ett boende i närheten av Lahtis och ett annat för minderåriga i Kivistö i Vanda.
– Behovet är ju stort och vi söker personal för fullt, konstaterar han. Han äger ett bemanningsföretag och annonserar efter sjukvårdare och socialarbetare och hade rätt snabbt för Pyttis del fått fem intresserade. Dem intervjuar han i rask takt och hoppas att personalen ska vara på plats så snabbt som möjligt, för nästa grupp anländer troligen ännu denna vecka.
Här ska så småningom finnas sammanlagt 10 anställda, nattjour, sjukvårdare och 2–3 som jobbar i köket. Integreringen som innefattar språkkurs och samhällskunskap ska företaget köpa av utomstående. Christensen har redan inlett förhandlingar om bussturer till hotellet och barnen kommer att få skjuts till närskolan.
– Då vi kommit i gång ska vi fundera på hur grannar och invånare i närheten ska få bekanta sig med boendet. Det är viktigt att alla vet varför vi gör det här och att alla inser att de här familjerna är helt vanliga människor som behöver hjälp.
Hotellpersonalen har fått ta hand om det mesta tillsvidare, men även de asylsökande själva deltar i arbetet kring köket. Ute på gården försöker barnen och de vuxna sätta cyklar i skick. Det är flera kilometer till närmaste bosättning och barnen behöver något att göra.