Utan frivilliga insatser stannar samhället
Var tredje finländare arbetar frivilligt utan ersättning. Samhället sparar pengar, men solidariteten blir också starkare.
BORGÅ På bara några veckor öppnade en flyktingförläggning i Borgå. Utan alla volontärer som under några intensiva veckor samlade in och sorterade kläder, städade och ställde ordning de asylsökandes tillfälliga hem, hade den snabba tidtabellen inte kunnat uppfyllas. När den första busslasten med barnfamiljer kom, var rummen i flyktingförläggningen klara att flytta in i.
Ett par hundra personer har meddelat att de ställer upp som volontärer, frivilligarbetare, på förläggningen Poppel i Johannisberg. Verksamheten drivs av Röda Korsets kärntrupp, anställda proffs, och frivilliga.
– Ja, det var överraskning att engagemanget blev så här stort, det hade jag inte väntat. Det är fint att se. Jag hoppas förstås att engagemanget håller i sig, eftersom förläggningen antagligen kommer att finnas kvar i Borgå i åtminstone två-tre år, säger Veli-Matti Salo, ordförande för Röda Korset i Borgå.
Ett par dagar i veckan, fyra timmar åt gången, drar pensionerade barnläkaren Peter på sig Röda Korsets röda väst och är volontär på Poppel. Frågan om varför han har valt att jobba frivilligt med asylsökande får ett rappt svar.
– Det är ett ställningstagande för ett öppet och tolerant Finland, för en human invandringspolitik och mot de krafter som motsätter sig invandringen.
Det var via en artikel i Östnyland om den då nystartade Facebookgruppen Ni får komma till Borgå som väckte Peters intresse att börja jobba frivilligt. På Poppel rycker han in där det behövs. Delar ut mat. Leder en improviserad lektion i finska. Ställer upp som konsulterande barnläkare en dag i veckan åt förläggningens sjukskötare.
Arbetet på förläggningen är inspirerande och tankeväckande.
– Det öppnar nya perspektiv. Mest handlar det väl om att ge familjerna här lite hemkänsla och komma i gång med integrationen.
Med sina trettio aktiva år är Veli-Matti Salo något av en veteran inom Röda Korsets frivilliga verksamhet.
– Projektet att driva en flyktingförläggning är det största som föreningen någonsin haft i Borgå, och annat får vänta nu, säger han och skojar med småbarnen som rycker honom i ärmen. Najam från Syrien vill fotograferas tillsammans med Salo, och det märks att han är omtyckt.
Tjugo timmars arbetsdag hörde till den första tiden, och nu är han nästan dagligen på Poppel. En del av arbetet som frivilliga gör nu, som matutdelning och städning, tas alltmer över av invånarna själva. Men det behövs fortfarande volontärer som bland annat undervisar i språk och passar barnen när föräldrarna får undervisning.
Unikt läge i dag
Finland befinner sig i en väldigt intressant situation just nu när det under en kort tid, i praktiken några månader, har anlänt tusentals asylsökande, säger Dan Sundblom, forskare i sociologi vid Åbo Akademi.
– Man måste gå väldigt långt tillbaka i tiden för att hitta motsvarande massiva frivilliga engagemang, kanske till efterkrigstiden och återuppbyggnaden av landet.
Olika former av frivilligarbete har långa traditioner och har funnits långt innan dagens välfärdsstat byggdes upp.
– I dag har vi en välfärdsstat som sköter om många uppgifter, men parallellt finns organisationer som sköter om samhällsviktiga funktioner. Det ingår i systemet att det finns en arbetsreserv av frivilliga som är villiga att rycka in om det uppstår en human kris, som nu, eller en ekologisk kris, till exempel en oljeolycka på Östersjön.
Ur samhällets synvinkel är det kostnadseffektivt att centrala funktioner, som staten inte har resurser att sköta själv och som marknadskrafterna inte finner vinstbringande, sköts av frivilliga.
Frivilliga brandkåren, Röda Korsets blodtjänst, arbetet på många flyktingförläggningar och väntjänstverksamhet är exempel på verksamhet som fungerar tack vare alla som frivilligt ger av sin tid och energi.
– En intressant fråga är förstås hur hållbart system det här är i längden om man tänker att det uppstår en situation när folk inte längre är villiga att jobba frivilligt.
Omkring en tredjedel av finländarna uppgav i en enkät 2009 att de jobbar frivilligt. Det innebär att man hjälper någon utanför den egna familjen, och kan handla om en så enkel sak som att byta däck på grannens bil men också att vara aktiv i en förening.
Frågan om vad som driver människor att arbeta frivilligt har Dan Sundblom inte forskat så mycket i. Men när han har ställt frågan har svaren ofta varit att arbetet ger mycket på det personliga planet, det är roligt och att man lär sig nya saker. Den sociala aspekten är också viktig. Ett civilsamhälle som bygger på ett aktivt deltagande skapar ett samhälle med högt socialt kapital.
– Det finns ganska mycket forskning som visar att när samhället har en hög nivå av engagemang så fungerar samhället bättre. Medborgarna känner tillit och solidariteten människor emellan är hög.
Väntjänstens vänner gör skillnad
Det finns många former av frivilligt arbete. Även om många uppger att de arbetar frivilligt är det ofta svårt att engagera människor som volontärer. För Liisa Onnila-Karlsson har församlingens väntjänst varit något av en ögonöppnare. Liisa besöker regelbundet flera svenskspråkiga äldre i Borgå.
– Det finns alldeles för många ensamma. För somliga är hemvårdens besök dagens enda mänskliga kontakten. Då betyder ett besök av en vän väldigt mycket.
Inom Borgå svenska domkyrkoförsamling är det diakoniarbetare Ingegerd Juntunen som ansvarar för väntjänstens verksamhet. Till henne kan man vända sig om man vill ha en vän eller vill ställa upp som en sådan. Önskemålet om en vän kommer ofta från de anhöriga eller hemvården, och även från de äldre.
– Ensamhet är ett samhälleligt problem, i synnerhet bland de äldre, men ensamheten berör många unga också. I Borgå svenska församling jobbar ett tiotal personer inom väntjänsten. Församlingen startade verksamheten på svenska för cirka trettio år sedan, en del har varit med sedan starten men det kommer ganska få nya med. Kanske en om året.
Församlingen får allt mer sällan önskemål om vänbesök, vilket kan förklaras med att svenskspråkiga i Borgå har ett bra nätverk. Men Liisa Onnila-Karlsson tycker att äldre ofta är onödigt anspråkslösa.
– De vill inte vara till besvär eller göra något väsen av sig. Det kanske är en orsak till att inte alla ber om att få en vän via församlingens väntjänst. Tacksamheten hos dem som jag besöker är stor.
Spara på krafterna
Volontären Peter på Poppel uppskattar Röda Korsets effektiva organisering av frivilligarbetet. Det i kombination med väl inarbetade rutiner bidrar till att folk orkar.
– Röda Korset har lyckats engagera alla som vill ställa upp som volontärer. Vi arbetar i fyratimmars pass, och uppmanas att inte ta för många arbetspass i veckan.
De frivilligas krafter ska räcka flera år framåt. Peter räknar med att han och hustrun är med på den här resan tills det har klarnat vilka av de asylsökande som blir kvar i Finland.
– När förläggningen inte längre behövs och stänger så har vi kanske blivit så bekanta med någon familj som blir kvar här i Borgå. Då känns det antagligen ganska naturligt att fortsätta att umgås som vänner.
Peter har valt att framträda enbart med förnamn.