Video: Fåglar dör av okänd orsak
Närmare hundra vitkindade gäss har döda flutit upp på stränderna till Hopom träsk i Liljendal. De som undersökts av Livsmedelssäkerhetsverket Evira har dött på grund av en halsinfektion som gjort att de inte kan svälja sin föda.
LOVISA Alldeles vid strandkanten, i närheten av den uppdragna pontonbryggan ligger en död fågel. Thomas Nyqvist, ordförande för jaktvårdsföreningen i Liljendal och Ted Nybondas som leder Hopom träsk vårdförening stannar för att titta på kadavret.
– Visst är ju alla djur fina på sitt sätt, men det är inte bra om en art blir alltför talrik, säger Nybondas.
Och vitkindade gäss, varav de allra flesta varit levande och vid god vigör, har han sett ett nästan oändligt antal av den här hösten.
Men Nyqvist säger att man också hittat kring hundra döda fåglar. Det är ett ovanligt stort antal och eftersom de inte burit några synliga spår som kunde förklara dödsorsaken har spekulationerna kommit i gång.
Friskförklarat träsk
Nybondas har svårt att tro att det kunde vara något i själva träsket som dödar de vitkindade gässen. För hans förening har i många år arbetat hårt för att förbättra vattenkvaliteten.
– Under åren har vi fiskat bort kring hundra ton skräpfisk och när saken undersöktes för ett par år sedan visade det sig att förhållandet mellan skräpfisk och rovfisk är i balans. Vi har också röjt undan vass vilket förbättrat vattenströmningen. Hopom träsk fick friska papper av Närings-, trafik- och miljöcentralen för ett par år sedan, säger han.
– Fast när jag talade med veterinären i Lovisa sade hon att man inte påträffat döda vitkindade gäss på andra håll här i området. Så det får ju en att fundera, säger Nyqvist.
För att förhoppningsvis få klarhet i dödsorsaken har Nyqvist skickat två döda fåglar till Livsmedelssäkerhetsverket Eviras laboratorium i Uleåborg.
– Det är viktigt att vi får veta vad fåglarna dog av. För jag har hört om elaka tungor som påstår att det skulle vara jägare som skjutit fåglarna. När vi får ett officiellt svar från laboratoriet kan vi i alla fall tysta de här ryktena.
Thomas Nyqvist, ordförande för jaktvårdsföreningen i Liljendal, säger att antalet vitkindade gäss aldrig tidigare varit så stort i Hopom träsk. Dessutom har hösten varit regnfattig och vindstilla vilket kan öka risken för att sjukdomar sprider sig. Foto: Kristoffer Åberg.
Aldrig sett något liknande
Medan vi pratar kommer en grupp på några tiotal vitkindade gäss flygande över träsket. Flocken ser först lite oorganiserad ut men fåglarna grupperar sig till en karakteristisk plog när de flyger över våra huvuden med ett fläktande ljud.
– Flyttsäsongen börjar vara slut för i år, man ser endast små enstaka grupper som den där. Men när läget var som värst var träsket på sina ställen helt svart av fåglar. De satt så nära varandra att det kändes som om man skulle kunna gå ovanpå dem. Jag har aldrig sett så många vitkindade gäss här i träsket, säger Nybondas.
Båda männens teori är att man här kan finna orsaken till den märkliga fågeldöden.
– Som mest har tiotusentals fåglar på en gång stannat här vid träsket och om man tänker på det totala antalet den här hösten så handlar det säkert om ett sexsiffrigt tal, säger Nyqvist.
– Och så många fåglar lämnar efter sig en ordentlig skithög som går rakt i vattnet. När fåglarna både skiter och dricker ur samma vatten så låter det inte osannolikt att sjukdomar sprider sig. Situationen blir inte bättre av att vattenombytet i träsket är litet. I höst har det inte regnat mycket och Ålhusbäcken är det enda vattendraget som leder bort vatten härifrån, och den är en liten stackare, fortsätter Nybondas.
"Explosionsartad ökning"
Att de vitkindade gässen är så många handlar enligt Nyqvist om en misslyckad jaktpolitik.
– Vid slutet av 1990-talet blev det tillåtet att jaga kanadagäss men de vitkindade gässen är fortfarande fridlysta. Man har redan länge sett vad det här leder till: antalet kanadagäss har hållits på en lämplig nivå men populationen av vitkindade gäss har ökat explosionsartat i hela landet. Åkerslätterna mellan Kouvola och Lovisa är alldeles fulla med vitkindade gäss under höstarna. De är så många att det inte längre är möjligt att reglera beståndet med jakt.
Nybondas håller med.
– Det är ju möjligt att fågeldöden är naturens eget sätt att reglera en alltför stor population. Man får bara hoppas att det inte drabbar andra fågelarter också. Till exempel kungsörnen är en ovanlig syn vid Hopom träsk men under den här hösten har man flera gånger sett hur kungsörnar fångar vitkindade gäss.
Ett mystiskt fall
På Eviras laboratorium i Uleåborg har specialforskaren Marja Isomursu de preliminära resultaten om vad som dödat fåglarna som Nyqvist skickade in.
– Båda två hade en infektion som täppte igen matstrupen så att de inte kunde svälja sin föda. Så den omedelbara dödsorsaken var brist på mat. Att fåglar dör på det här sättet är inte så vanligt, i själva verket är det ganska sällsynt.
Vad som orsakat inflammationen vet Isomursu ännu inte men hon räknar med att kunna komma med ett svar om ett par veckor.
– Symtom påminner inte direkt om någon sjukdom jag känner till. Men vi har tagit virus- och bakterieprov och vi ska också titta närmare på vad fåglarna ätit. Olämplig föda kan irritera matstrupen och vi har ibland sett att svanar fått halsen uppsvullen på grund av blyförgiftning. Fåglar kan få i sig blyhagel när de dyker efter näring i bottensedimenten i ett vattendrag.
Nyqvists och Nybondas teori om att fåglarna kan ha smittat ner varandra är enligt henne mycket möjlig.
– Risken för att sjukdomar sprider sig blir större om det finns ett stort antal fåglar av samma art på en och samma plats.