På föreningen är man ung livet ut
De finlandssvenska ungdomsföreningarna har en lång historia med gamla anor. Trots att det finns mycket annat som lockar i dag, så bildas nya föreningar årligen och det ideella engagemanget lever fortfarande kvar i många byar.
ÖSTNYLAND På en upphöjning intill en bondgård mellan Borgby och Hertsby reser sig ett rött hus med vita knutar. Här bakom björkallén i föreningslokalen Viljan har Norra Sibbo Ungdomsförening (NSU) huserat i över hundra år.
– Det är en omtyckt lokal, säger ordförande Micaela Oljemark.
Föreningen grundades 1902 och är därmed den äldsta i Sibbo. Utöver lokalen upprätthåller föreningen även en fotbollsplan, en skridskorink och en lekplats som ligger en dryg kilometer därifrån.
– Det är via vår förening som mycket händer. Folk kanske inte tänker på att det är en förening i bakgrunden som ser till att planen är plogad och att gräset är klippt.
Över ett sekel av föreningsliv
Den första finlandssvenska ungdomsföreningen såg dagens ljus år 1888 då läraren Johannes Klockars grundade en förening i Malax. De allra flesta ungdomsföreningarna grundades mellan 1905 och 1920 och har i huvudsak kommit till på landsbygden.
– Det har det varit ett rätt jämnt flöde ända fram tills nu, säger Tomas Järvinen, verksamhetsledare på Finlands Svenska Ungdomsförbund.
I Finland finns i dag 282 finlandssvenska ungdomsföreningar och antalet medlemmar har under senare år konstant legat omkring 50 000. Och kanske något överraskande grundas nya föreningar årligen.
– Det uppkommer hela tiden nya specialiserade föreningar, till exempel LAN-klubbar eller rollspelsgrupper, säger Tomas Järvinen.
Olika aktiviteter för olika behov
Ungdomsföreningarna har alltid riktat sitt fokus på barn och ungdomar. Genom historien har föreningarna upprätthållit folkskolor och senare också skött eftermiddags- och dagisverksamhet.
– Föreningarna försöker möta ortens behov, så verksamheten varierar från ort till ort. Man gör det som fattas i bygden, säger Tomas Järvinen.
Nu för tiden handlar föreningsverksamheten mest om fritids- och kulturaktiviteter som till exempel amatörteater eller dans.
Bland annat Liljendal ungdomsförening är mycket känd för sina årliga revyer. Föreningen ordnar även en årlig höstdans och stranddansen under Liljendaldagarna.
Även Hammars ungdomsförening har hållit på med teaterverksamhet. Men sedan 2010 har teaterverksamheten haft en paus.
– Det är lite lugnt på den fronten. I vår teaterverksamhet har det mest varit människor i medelåldern som varit med. Och de ansåg att de var för gamla för att spela teater så intresset dog ut på grund av det, säger Asta Aarnio, styrelsemedlem på Hammars ungdomsförening.
Nu består verksamheten i princip av att det varannan vecka ordnas pensionärsträffar och andra mindre sammankomster.
Ungdomsföreningarna kan dock bjuda på mycket varierande aktiviteter. NSU ordnar regelbundet ungdoms- och barnkvällar där man bland annat pysslar och bakar. Men ibland umgås man bara och spelar pingis eller biljard. Föreningen ordnar också danser och flera idrotts- och motionsevenemang som skidlopp, cykellopp och fotboll.
– Vi har verksamhet för alla åldrar. Vi försöker hitta på lite av varje så att det ska finnas något för alla. Till exempel är påskhäxträffen mycket populär, säger Micaela Oljemark.
Finansieringen då?
Föreningarna får sin finansiering på varierade sätt. Det kan handla om understöd från olika fonder och stiftelser eller bidrag från banker och kommuner.
– Det gäller att själv vara aktiv. Det är inte så att man får bidrag om man inte har någon verksamhet. Det ena ger det andra. Så länge vi har verksamhet så får vi det att gå ihop, säger Micaela Oljemark.
Vissa föreningar livnär sig på teaterverksamhet medan andra förlitar sig på lokaluthyrningsintäkterna.
– Bröllop är en av våra små guldgruvor. Det håller mången hus stående, säger Tomas Järvinen.
– Så länge vi hade teatern hade vi mycket god ekonomi. Nu börjar det nog bli lite kärvt. Uthyrningen av lokalen gör att vi klarar av finansieringen, säger Asta Aarnio.
Liljendal ungdomsförening står på flera ben. Bland annat på en kombination av understöd och hyresintäkter från att hyra ut en del av källaren till Sävträsk skola som använder det som slöjdsal.
– Ryggraden i vår ekonomi är revyintäkterna, säger Johnny Törnroos, vice ordförande på Liljendals ungdomsförening.
Utmaning att locka folk
Flera föreningar stöter i dag på utmaningar när det gäller att locka besökare till de olika evenemangen.
– Det är lite tävling för det finns så mycket olika som erbjuds, säger Micaela Oljemark.
På Hammars ungdomsförening upplevs det som att staden ligger för nära tillhands.
– Vi har bra bussförbindelser till Borgå, så våra ungdomar åker dit och rör sig inte så mycket här i bygden längre, säger Asta Aarnio.
En annan utmaning är också att locka föreningsaktiva till verksamheten.
– Det är inte lätt att få folk att ställa upp under kvällar och veckoslut och det är en utmaning att få folk med i styrelsearbetet. Det tror jag alla föreningar kämpar med, säger Johnny Törnroos.
– Jag kan inte påstå att det är kö när vi ska tvätta fönstren, men nog ställer folk upp. Vi har en handfull stöttepelare som gör ett otroligt jobb med sina talkoinsatser, säger Micaela Oljemark.
På Hammars ungdomsförening håller en föryngring och ett generationsbyte bland de aktiva på att ske.
– Vi har fått in nya unga medlemmar, så bara de hinner växa upp lite så blir det nog mer verksamhet, säger Asta Aarnio.
Föreningsaktiviteten går också i vågor menar Asta Aarnio.
– Man tänker att det har varit bättre förr och sämre nu. Men så har det varit förut många gånger och man kan tänka sig att det blir bättre, säger hon.
Föreningshuset börda och välsignelse
De finlandssvenska ungdomsföreningarna upprätthåller över 250 hus runtom i landet. En stor del av verksamheten på ungdomsföreningarna kretsar kring att sköta om föreningslokalen med renoveringar och allt vad det innebär.
– Det är otroligt mycket dyrare att ha ett hus nu jämfört med för femtio år sedan oberoende indexskillnader, säger Tomas Järvinen. På det sättet blir huset både ett gissel samtidigt som det också är en stolthet som möjliggör verksamhet.
På Liljendalgården har man satsat mycket på renovering under senare år och bland annat förnyat taket och fasaden på huset.
– Det främsta målet är att upprätthålla Liljendalgården för framtiden. Verksamheten kretsar kring huset som är en viktig del av bygden. Om inte den här verksamheten fanns så skulle inte huset heller existera, säger Johnny Törnroos.
– Det är ju hela tiden något som ska göras. Ibland tänker man att man gör det för ingenting. Men det ger mycket när man märker att folk uppskattar det man gör, säger Micaela Oljemark.