Att övervaka är nödvändigt
De dödsolyckor Peter Johansson undersökt under sina närmare trettio år som arbetarskyddsinspektör på byggen glömmer han aldrig. Men yrket har även många positiva sidor och han gläds över att arbetarskyddet överlag fått högre prioritet inom byggbranschen.
BORGÅ – Goddag, goddag, jag verkar vara lite i förtid, säger Peter Johansson när han stiger in i barackerna vid Kristallvägen i Sköldvik.
– Inga problem, att dyka upp lite överraskande hör ju till ditt jobb, skämtar byggplatschef Tuomo Järvinen när han hälsar Regionförvaltningsverkets arbetarskyddsinspektör välkommen.
Till Johanssons arbetsbeskrivning hör granskning av i princip allt från små privata byggen till verkligt stora projekt såsom Neste Jacobs nu aktuella 200 miljoner euros projekt. Under våren 2017 ska Neste köra i gång en SDA-enhet som skiljer asfalten från råoljan och minskar behovet av driftsstopp vid dieselproduktionen.
– Med SDA-enheten kan man avlägsna asfaltener från den tunga oljan som används för dieselproduktionen. Hittills har man tvingats stoppa produktionen för cirka två veckor två gånger per år för att rengöra diesellinjen från asfaltener. Men när ämnet kan avlägsnas från oljan redan innan den leds till dieselproduktionen betyder det att vi kan tillverka betydligt mer diesel per år då rengöringsstoppen inte behövs, förklarar Järvinen.
Men innan enheten kan invigas återstår ännu både mycket arbete och fler arbetarskyddsinspektioner. Schaktnings- och sprängarbetena blev klara i augusti och nu står enhetens grund i tur.
Mycket kontorsarbete
När människor i allmänhet föreställer sig en arbetarskyddsinspektör inom byggbranschen ser de kanske framför sig en man som nitiskt pekar ut brister i skyddsstaket, byggställningar och arbetsutrustning på byggarbetsplatser. Den här bilden är inte helt tagen ur luften, men Johansson säger att granskningar på fältet bara upptar en mindre del hans arbetstid. Mycket tid går åt till att sitta på möten, skriva rapporter och utlåtanden och att delta i utbildning där man går igenom de senaste bestämmelserna när det gäller arbetarskydd.
Även när han besöker byggarbetsplatser kan en stor del av granskningen gå ut på att gå igenom papper och planer. Till exempel inspektionen av byggprojektet i Sköldvik inleds med en lägesgenomgång i ett sammanträdesrum tillsammans med Tuomo Jävinen, projektledare Reijo Glans och projektets hälso-, säkerhets- och miljöchef Marko Salo.
De berättar bland annat att alla som jobbar på bygget finns med på en personallista med skattenummer, att man har ett system med egna veckogranskningar, att det endast är byggställningsentreprenören som får montera ställningarna och att man erbjuder alla arbetare en genomgång av regler och bestämmelser innan de får börja jobba.
– Alla som gått på introduktionen får ett klistermärke som de ska limma fast på hjälmen. Då upptäcker man lätt om det finns någon som inte deltagit i kursen, säger Salo.
Johansson verkar nöjd med det han får höra, näst i tur står själva inspektionsrundan.
Hjälm, skyddsglasögon, rock och byxor av reflekterande material och skyddsskor hör inte bara till byggarbetarnas utan även inspektörens obligatoriska utrustning. Johansson och Neste-cheferna går via omklädningsrummet innan de beger sig ut på bygget. Tillsvidare påminner området närmast om en sandöken men här och där sticker armeringsjärn upp ur gjutna betongblock. Johansson hittar endast ett par arbetare vars personkort han granskar. Byggplatsen är ganska flack och de få gropar och diken som finns är som sig bör omgärdade av staket.
– I det här skedet av projektet finns det inte så mycket att inspektera på själva bygget, konstaterar Johansson.
Byggherrens ansvar
På sitt kontor vid Gesällvägen i Borgå berättar Peter Johansson att de tjugo arbetarskyddsinspektörerna som jobbar med byggen på Regionförvaltningsverket i Södra Finland bevakar ett område som sträcker sig från Hangö, Tavastehus och Lahtis till Villmanstrand.
– Statistiken visar att 45 procent av all byggverksamhet i landet sker i Södra Finland så det finns mycket arbete för inspektörerna, säger han.
Inom Södra Finland är byggandet koncentrerat till huvudstadsregionen vilket gör det möjligt att Johansson ensam kan ansvara för ett område som sträcker sig från östra Vanda till Pyttis. På det här området gör han rutingranskningar på slumpmässigt utvalda byggen eller så genomför han olika kampanjer i team med andra inspektörskolleger.
– Nyligen genomförde vi granskningar av egnahemshusbyggen i östra Nyland. Ofta går det ganska villt till på sådana byggen, till exempel byggställningarna brukar inte vara i skick.
Han beklagar att det fortfarande är många egnahemshusbyggare som inte verkar känna till reglerna om arbetarskydd.
– Husägaren är byggherre och han eller hon borde utse en person som ansvarar för arbetarskyddet. Den ansvariga arbetsledaren har inte automatiskt hand om arbetarskyddsfrågorna om man inte kommer överens om det. Om ingen arbetarskyddsansvarig blivit utsedd kan förutom arbetsledaren även husägaren bli ansvarsskyldig om till exempel en plåtslagare trillar ner från taket på grund av att byggställningarna inte varit i skick. Sådana här händelser har lett till komplicerade rättsfall.
Peter Johansson genomför en inspektion av bygget i Sköldvik i sällskap av byggplatschef Tuomo Järvinen och projektledare Reijo Glans. Foto: Kristoffer Åberg.
Jourgrupper rycker ut
Regionförvaltningsverkets inspektörer har ett roterande system där tre inspektörer åt gången bildar en jourgrupp som tar sig an brådskade fall i hela Södra Finland. Johansson säger att han brukar joura i sammanlagt 10–12 veckor per år.
– Som medlem i jourgruppen kommer man ofta i kontakt med byggarbetsplatser där allt inte står rätt till, säger Johansson.
Gruppen rycker ut till exempel när det skett en olycka på ett bygge eller när det kommer in tips om oegentligheter på byggplatser. Typiska exempel är att någon utomstående sett något oroväckande, till exempel att det inte finns infotavlor vid en byggnad trots att asbestsanering pågår eller att byggarbetare jobbar utan lämplig utrustning på tak. Även byggfirmor som förlorar en anbudstävling kan ibland anmäla det vinnande företaget.
– Men det händer också att byggarbetare som själva jobbar på ett bygge kontaktar oss om att de är oroliga för sin egen hälsa.
En del av anmälningarna är ogrundade och kan förklaras med missförstånd men ibland avslöjas stora brister i arbetarskyddet. Då Johansson oanmäld dyker upp på ett bygge där man medvetet nonchalerat reglerna är han en inget vidare populär person. Men rädd har han aldrig behövt vara.
– Nog har man ju hört hur inspektörer blivit hotade under årens lopp. Själv har jag aldrig råkat ut för något sådant och jag skulle säga att attityderna har förändrats. På byggena inser man att det bara leder till ytterligare problem för dem själva om de börjar bråka.
Johansson vill ändå påminna om att brotten mot arbetarskyddsreglerna inte alltid handlar om uppsåt.
– Ibland inspekterar vi byggfirmor där man påstår att man inte har ens den minsta vetskapen om arbetarskyddsregler. Och när vi börjar undersöka sakerna visar det sig att det tydligen stämmer. Det känns overkligt på något sätt. Men ofta handlar det om mindre firmor där yrkeskunskapen begränsar sig till de rent byggtekniska bitarna. Någon kanske tror att de här problemen bara berör utländska byggfirmor men nyligen var det en purfinsk firma där de något yngre företagarna uppriktigt inte hade koll på frågor kring arbetarskyddet.
Viktigt jobb
Trots att siffrorna verkar ha förbättrats något sker det fortfarande många olyckor inom byggbranschen. Antalet incidenter varierar ganska mycket från år till och då det år 2007 inträffade över 18 000 olyckor var siffran år 2013 knappt 14 000. Statistik från Arbetarskyddscentralen visar att olycksfrekvensen inom byggbranschen år 2013 var 64 olyckor per en miljon arbetstimmar medan siffran för alla branscher hopräknat var endast 30 olyckor under samma mängd arbetstimmar.
Johansson har utrett sin beskärda del av arbetsolyckor under åren och några tiotal av dem har varit dödsolyckor.
– Dem glömmer jag aldrig. Jag har till exempel utrett tre schaktras där byggarbetare blivit begravda under jordmassorna. Folk tänker ofta att den största risken med jordschakt är att man kan ramla ner i dem men inte att de kan rasa ihop. Man borde alltid gräva schakten så att kanterna lutar utåt men till exempel inne i städer där det är ont om utrymme är det inte alltid möjligt. I sådana fall borde man stödja upp schaktet med ställningar. Ett annat tragiskt fall som jag minns tydligt var ett vattentornsbygge där en liten slägga föll ner från 55 meters höjd och träffade en ingenjörsstuderande i huvudet. Det hjälpte inte att han bar skyddshjälm. Man kan inte låta bli att fundera på att han skulle ha klarat livet om släggan hade fallit bara någon decimeter åt vilket annat håll som helst.
Trots de här negativa sidorna tycker Peter Johansson att han ändå gjort ett bra yrkesval.
– För det mesta är jag väldigt nöjd. I det här yrket får man träffa människor, röra på sig mycket och man kan själv påverka hur arbetsdagen ser ut. Och jag tror och hoppas att mitt arbete har betydelse: trots att det finns lagstiftning skulle det antagligen gå ganska villt till på byggena om ingen övervakade att lagarna följs.