Gemensamt språk förenar nykomlingar från Stora sjöområdet
Evariste Habiyakare har gjort mer än mången annan för att hjälpa Finlands nya invånare att känna sig hemma.
BORGÅ Som människa är Evariste Habiyakare social, han bryr sig om andra och han vill hjälpa där han kan. De här egenskaperna är en trolig orsak till att just han blev vald till att representera Rwanda när Närpesnejdens fredsförening bjöd in en studerande som skulle bli en brobyggare mellan två kulturer: Rwanda och Finland. Det skedde 1989.
Efter ett år i Närpes och flera år i Åbo, med studier vid Åbo Akademi, blev det så småningom Borgå för Evariste och hans familj.
Evaristes modersmål är kinyarwanda. Det i kombination med hans kunskaper i svenska, engelska, franska och finska och en social läggning har gjort honom till en länk i en vandring som börjar i Stora sjöområdet i Afrika (se faktaruta) och har målet att ge Finland invånare som integrerats så bra som möjligt i ett nytt samhälle.
– Kinyarwanda talas i Rwanda och östra Kongo, språket är nästan detsamma i Burundi och en del av Uganda.
Kvotflyktingar
Evariste har ofta anlitats som tolk och när Borgå tog emot sina första kvotflyktingar från Kongo, var han och andra likasinnade på plats för att välkomna dem.
– Vi har gått till kyrkan på lördag och söndag tillsammans med dem, vi har startat fotbollsklubbar, vi har ordnat sommarläger för barn.
De som vandrat in från Stora sjöområdet bor på olika håll i Finland, inte bara i Borgå utan också i städer som Vasa, Kotka, S:t Michel, Uleåborg. Så småningom uppstod diskussioner om det skulle behövas en förening för att ge den integrationsfrämjande verksamheten en strukturerad form.
– Vi grundade föreningen Nordic Great Lakes Cultural Association 2014.
Evariste leder föreningen och tanken är det ska skapas underavdelningar som verkar lokalt.
Föreningen har över hundra medlemmar.
– Jag har ordnat en stor träff med ett hundratal deltagare här på Haaga-Helia. Följande stora träff hålls på annan ort, det har varit tal om antingen Jyväskylä eller Vasa i december eller början av 2016. Tanken är att träffarna ska cirkulera.
Skingra misstro
Föreningens stora uppgift är att skapa tilltro till det finska samhället och det system som tillämpas här.
– Det kan till exempel handla om att försöka få en femtioåring som aldrig gått i skola att inse att nu är det dags för skolbänken. Det kan handla om att få föräldrar som levat i en kultur där barnen bor hemma tills de gifter sig, att förstå att i Finland har en person som fyllt 18 år friheten att flytta hemifrån.
Det finska rådgivningssystemet är något som en del av de afrikanska kvinnorna skyggar tillbaka från.
– En kvinna som väntade sitt åttonde barn sade att först sedan när hon ska föda tänker hon besöka läkare. Hon var rädd för att man på rådgivningen skulle ta fostret av henne. Jag försökte lugna henne och säga att ingen vill henne eller barnet illa.
Evariste säger att han märkt att de som har en viss utbildning har lättare att ta till sig en ny kultur med polis, FPA, socialbyrå, medan misstron bland dem som inte har utbildning är större.
– De har fått vänja sig vid att till exempel polisen bemöter dem illa.
Fredsmäklare
Han har också medlat i ett fall där en av invandrarna fick en summa utbetald av bilförsäkringsbolaget. Bråket uppstod när socialen meddelade att försäkringsersättningen skjuter på utbetalningen av socialstödet.
– Han tyckte att det var orättvist och trodde att socialarbetaren hade för avsikt att lägga stödet i egen ficka.
Ibland handlar det inte om ovana med en ny kultur utan om personkemi. Kärvar det till sig mellan individer eller familjer rycker Evariste ut.
– Jag har åkt till Helsingfors flera gånger och suttit fyra timmar vid ett bord och först lyssnat till den ena och sedan till den andra och efter det försökt komma till en kompromiss som alla kan godta. För mig som utomstående handlade det inte om några stora saker, men för de inblandade var det fråga om starka känslor.
Professionellt
Evariste Habiyakare vill också professionellt bygga broar mellan Afrika och Finland genom att skapa affärskontakter. Tillsammans med kolleger och studerande ska han åka till Ghanas huvudstad Accra i november och efter det till Lomé i Togo. Syftet är att utreda möjligheter till handel mellan Västafrika och Finland.
– Afrika är mitt hjärta.
Men han har inte några tankar på att återvända till Rwanda inom den närmaste framtiden.
– Jag har några släktingar där och jag har besökt landet. Men jag vill inte tillbaka ännu. Jag var inte själv där under folkmordet 1994, men det som hände då gör fortfarande ont inom mig.
Han känner inte till om de bland asylsökande ungdomar som Borgå folkakademi har tagit emot, finns personer som talar kinyarwanda. Men oberoende av språk har de asylsökande och medlemmarna i hans förening gemensamma erfarenheter av att fly från sitt hem.