En lista som skapar bestörtning
Kortare semestrar, sjukfrånvaro utan lön, halverad övertidsersättning, mindre söndagstillägg - regeringens skrällpaket chockerar i Borgå. Jytys huvudföretroendeman Anne Saarvo skakar på huvudet. Lågavlönade kvinnobranscher drabbas hårdast.
BORGÅ Anne Saarvo påpekar att veckoslutsjobb är ett faktum för många och övertider går inte helt att få bort.
Arbetarskyddsfullmäktige Anna-Maija Heikka instämmer och påpekar att exempelvis söndagsersättningen ofta är ett välkommet tillskott i kassan för dem som annars har en låg lön. Studerande rycker också gärna in under helger då vikarier behövs. Förverkligas de föreslagna åtgärderna kan man fråga sig hur stort intresse det finns för att jobba på besvärliga tider.
Dessa två tror också att många kommer sjuka till jobbet om man inte längre får lön för den första frånvarodagen och sänkt lön för de följande.
– Och vad händer om du är sjuk måndag och tisdag, kommer till jobbet på onsdag men måste bli hemma på torsdag för att du inte vilat tillräckligt? Blir det två karensdagar utan lön den veckan, undrar Anne Saarvo.
Inom den offentliga sektorn har de väl tilltagna semestrarna utgjort ett slags kompensation för låga löner. I rekryteringen har de också varit ett plus.
– Att förkorta semestrarna resulterar inte i bättre sysselsättning utan det går rakt tvärtom, säger Heikka och påpekar att färre vikarier kommer att behövas.
Saarvo inflikar att ju kortare semester, desto mindre inkomster och därmed också lägre pension.
Pengar och tid
Hur lång ska finländarnas arbetstid vara? Den här frågan har ältats under den senaste tiden och diskuteras fortfarande. Ytterligare statliga sparåtgärder är att vänta, en förlängning av arbetstiden kan bli aktuell när som helst, befaras det.
Primärvårdaren Päivi Kuisma har precis avslutat sin arbetsdag vid avdelning 1 i Näse sjukhus. Hon kan se fram mot en ledig kväll. Just i dag. Hennes arbetsdagar är nämligen ytterst varierande. Hon går i tre skift. Antingen jobbar hon mellan 7 och 15 eller så mellan 13 och 21 (alternativt 14-21.30). Natturerna, som för hennes del infaller bara två gånger per tre veckor, är mellan 21.10 och 7.10.
Hon plockar fram listan över sina kommande arbetsturer, som hon själv fått vara med om att planera. På den här avdelningen gör personalen nämligen själv upp sina treveckorsscheman, som sedan går för godkännande till avdelningsskötaren.
– Vår chef gör givetvis ändringar om vi inte själva lyckas komma överens. Men det sker väldigt sällan.
Ökad motivation
Så här har avdelningen förfarit i över ett år och Päivi Kuisma är nöjd. Får man själv schemalägga arbetet ökar arbetsmotivationen och arbetsglädjen.
– Det ska ju finnas bemanning hela dygnet och de anställda bör ha en viss mängd arbetstimmar. Kommer arbetsgemenskapen bra överens går det till stor del att tillmötesgå behov och önskemål. Med personligt ansvar och vilja att jämka kommer man långt.
Anna-Maija Heikka har själv tidigare arbetat på avdelning 1 och hade samma sorts turer som Päivi Kuisma.
– Sedan delades mina arbetsuppgifter upp så att 50 procent gick till arbetarskyddsfrågor.
Numera är hon arbetarskyddsfullmäktige på heltid och jobbar dagar. Till en början kändes det konstigt med lediga kvällar och veckoslut. Vad hon ibland också saknar är lediga vardagar, den egna tiden.
– Men alla system har ju sina goda och dåliga sidor.
Tack vare den stora personliga frihet som förekommer i vissa arbetsgemenskaper, finns det människor som jobbar till och med 14 timmar i sträck.
– Jag har alltid undrat hur någon orkar. Visst blir de lediga perioderna sedan längre men ändå.
Människor är olika
Natturer lämpar sig inte för alla, av olika orsaker. Av de vårdare som inte alls gör den här sortens turer krävs läkarintyg. Vissa anställda vill jobba enbart nattetid. Så olika är det.
För Päivi Kuisma är dagsläget ypperligt. I familjen finns tre barn och också mannen arbetar i skift. Detta har möjliggjort att barnen kunnat vistas mycket hemma.
– Vi har behövt dagvårdsplats bara för cirka 10 dagar i månaden.
Den diskussion om finländarnas arbetstid som pågått under den senaste tiden har naturligtvis noterats också på arbetsplatserna i Borgå. Päivi Kuisma och Anna-Maija Heikka har sin ståndpunkt klar.
– Ingenting blir bättre eller effektivare med längre arbetsdagar.
Heikka framhåller att man visserligen med att planera arbetet rätt kan nå allt bättre resultat.
– Det finns också forskning som visar att de som har möjlighet att påverka sin egen arbetstid jobbar effektivare och trivs bättre.
Inom vården finns väldigt mycket att göra och planering är a och o.
På precis alla avdelningar i Borgå fungerar inte systemet med att personalen själv ritar upp sina arbetsturslistor. Men de anställdas önskemål beaktas nog överallt även om det är en chef som gör själva ritandet.
Stor variation
Anne Saarvo vet att många inte känner till att de kommunala arbetstiderna varierar mycket.
– I Borgå väljer vi de arbetstidssystem som är mest ändamålsenliga för själva verksamheten och med tanke på hur uppgifterna ska skötas, givetvis inom ramarna för arbetstidslagen och kollektivavtalen.
Hon förklarar att väldigt många på exempelvis idrottssidan inte har en chans att jobba enbart dagstid, man måste anpassa arbetstiden enligt verksamheten.
Inom kommunsektorn tillämpas allmän arbetstid på personal som inte följer någon annan arbetstid, till exempel byråarbetstid eller periodarbetstid. Inom byråarbetstid kan man flexa, det vill säga arbetstagaren kan själv välja när arbetsdagen börjar (7-9) eller slutar (15-18). Till och med anställda som sitter i samma rum kan jobba olika.
Flexibiliteten ger frihet oh ökar trivseln på jobbet. I Borgå kan den som har byråarbetstid till och med välja att vara ledig en hel dag om timmarna jobbats in.
Övertiderna är en sak för sig. Bland annat inom vården händer det då och då att vikarier inte går att få och någon måste jobba övertid. Anne Saarvo påpekar att övertid alltid är dyrt, dyrare än andra alternativ.
Också hon ställer sig skeptisk till en förlängning av arbetstiden.
– Är du lite äldre eller småbarnsförälder kan en dylik förändring innebära en stor extra börda.
Tid inte allt
Åsikterna om den optimala och bästa arbetstiden varierar. Exempelvis arbetslivsforskaren Anu Järvensivu vid Arbetshälsoinstitutet påpekade redan i våras att den aktuella diskussionen är snäv.
Hon framhåller bland annat att människans effektiva arbetstid inte är särdeles lång. Dessutom är det så att produktivitet och effektivitet föds från annat än tid. Hon säger att vad Finland behöver är innovationer och sådana fås inte via metoder som fokuserar på enbart tid.
I augusti kom Arbetshälsoinstitutet med en rapport om att de som arbetar mer än 55 timmar per vecka har 33 procent högre risk att drabbas av stroke och 13 procent högre risk för kranskärlsjukdom än de som arbetar 35–40 timmar per vecka. Det här framgår av en omfattande analys av uppgifter om mer än 600 000 personer.