Snart börjar armélivet
Lappträsks uppbådstillställning hör till de minsta i Finland. Trots att centralen ligger nära så verkar civiltjänst inte locka mer än på andra ställen.
LAPPTRÄSK Det är tisdag morgon och en grupp nervösa pojkar står i grupp utanför församlingsgården i Lappträsk.
De flesta representerar årsgruppen 1997 födda, och om några minuter börjar uppbådet. Om några månader kommer de flesta att finna sig liggande i skogen, iklädd uniform.
Pojkarna uppgör ett fåtal av de ungefär 34 800 unga män som står inför samma sak i Finland. Av Nylands 9 400 inkallade finns fjorton i Lappträsk.
En av dem är sjuttonåriga Oskar Mickos från Pockar. Han vet inte riktigt vad han ska vänta sig av tillställningen, men har redan bestämt sig för att armén är för honom. Han har vänner som varit där och han väntar sig en upplevelse som "säkert är helt bra". Civiltjänstgöring lockar inte.
– Jag ska till Dragsvik. Där talar man svenska och så åker mina vänner dit. Jag rycker in nästa sommar tror jag.
Mickos har ännu inte hunnit tänka närmare på vad han vill göra där. Inte för att det är dags ännu, det är något som klarnar under de åtta första veckorna bakom brigadens murar. Det finns ändå ett uppdrag som lockar mer än andra.
– Jag kan tänka mig bli chaufför. Man får lastbilskort.
Armén lockar
Inne i församlingsgården står kapten Jari-Pekka Kinnunen som har varit med om uppbåd i Lappträsk ett antal gånger. Han upplever inte att civiltjänstgöringen lockar mera här än på andra ställen trots att anläggningen ligger i närheten.
– Nylands brigad är populärt, särskilt för de svensktalande. Karelska brigaden och Fredrikshamn är också vanliga alternativ.
Vilken brigad som lockar Lappträsks unga män varierar också från år till år.
– Ibland kan det finnas en "ledare" som väljer något ställe och får de andra med sig.
Kinnunen har inte lagt märke till att krisen i Ukraina skulle ha påverkat viljan att rycka in. Det är förvisso lite för tidigt att säga.
– Jag har ändå en magkänsla att det skulle öka intresset. Men det är min personliga åsikt och har inget med arméns ståndpunkt att göra.
Oskar Mickos har följt med läget, men ett pågående krig i Östeuropa har inte påverkat hans syn på tjänstgöringen.
– Jag vet nog vad som händer där. Men det får inte mig att tänka annorlunda på militären.
Också nittonåriga Stefan Brusas har anlänt. Han har bekantat sig med alternativen hemma och är säker på att det blir armén.
– Jag kan tänka mig Fredrikshamn, för det är nära. Nylands brigad är också intressant.
Inte heller han har oroat sig över läget i Ukraina.
– Jag har följt med. Men det påverkar inte mina val.
Olika alternativ
Tillställningen börjar med högtidliga tal. Först ute är major Juhani Raanto som med hög röst förkunnar att historien flera gånger visat hur ett starkt försvar varit nödvändigt för att trygga landets självständighet.
Pojkarna sitter mer eller mindre rakryggade och lyssnar.
– Nu har er tid kommit för att bära ansvar för fosterlandet, basunerar han ut med händerna bakom ryggen.
Jari-Pekka Kinnunen berättar för sin del om de olika alternativen och vilka uppgifter det finns på de olika brigaderna. De som är intresserade av specialförbanden, som fallskärmsjägare, måste göra en separat ansökan.
– Den som känner att den räcker till för så hårda uppgifter ska absolut söka. Säg bara till under intervjun. Det går att fylla in ansökningspappren redan här.
Möjligheten till civiltjänstgöring kommer sedan upp.
– Det går också att göra vapenfri tjänst. Då måste ni ha ansökan färdigt ifylld när ni kommer till intervjun om en stund.
Kinnunen spänner ögonen i en av pojkarna som bär en T-tröja med texten "Kiitos 39-45" och Finlands flagga. Han pekar med hela handen.
– Men det tror jag inte gäller för dig.