Lappträskvägen ett lappverk
Många invånare som bor invid landsvägen som går mellan Lovisa och Lappträsk känner sig uppgivna. Åren går och vägen blir bara sämre.
LAPPTRÄSK För nio år sedan köpte Sari Anttonen ett sommarställe i Andersby. Huset ligger ganska nära vägen så hon visste att ljud från trafiken kunde tränga in. Men att hon skulle vara tvungen att sova med öronproppar och ändå vakna av att sängen skallrade då de tyngsta fordonen for förbi hade hon inte räknat med. Med tiden blev hon också orolig för att husets struktur skulle ta skada.
– Trafikmängden har ökat under de år jag bott här och särskilt gäller det den tunga trafiken. Jag önskar att den kunde ledas via andra vägar, varför inte via Forsby?
Anttonen kontaktade Närings-, trafik- och miljöcentralen (NTM) och anställda därifrån kom på besök. De största hålen i asfalten lappades, men lappningen höll inte särskilt länge. I fjol höstas fick en cirka femtio meter lång sträcka av vägen ny beläggning.
– Just nu är vägen i ganska bra skick och det skakar inte längre i huset då långtradarna åker förbi. Men vi får se hur länge vägen håller.
Svante och Birgitta Kiljander har ett ännu längre perspektiv då de bott vid vägen sedan 1974. Långtradare som kör längs vägen har blivit både fler, längre och tyngre. Tidigare var 60 ton den högsta tillåtna vikten men sedan oktober 2013 får fordonen väga 76 ton.
– Ökad trafikmängd, tyngre fordon och en väg som inte håller för den här trafiken är en dålig ekvation, säger Svante Kiljander.
Privata vägskyltar dyker upp
Längs vägen har privata personer då och då satt upp egna trafikskyltar med hastighetsbegränsningar och uppmaningar om att sänka hastigheten. För två år sedan skrev tidningen Östra Nyland om en familj i Skinnarby som hade satt upp en stor skylt med texten "Sakta in för helsike" på finska. Sedan dess har hastighetsbegränsningen på vägavsnittet sänkts. Pappan i familjen säger till Östnyland på telefon att läget ändå är ungefär som förut. Somliga bilister saktar in men alla gör inte det.
Kiljanders och Anttonen är medvetna om att privata skyltar inte är tillåtna och att sådana har plockats bort av vägverket. Men många invånare känner sig uppgivna då inget händer.
Att hastighetsbegränsningarna justerades för en tid sedan har haft föga effekt.
– Jag följer begränsningarna, säger Anttonen. Men det betyder också att jag så gott som alltid får en växande kö av andra bilister bakom mig.
De bilister som känner vägen bra vet var groparna finns och åker slalom för att undvika dem. Farliga situationer uppstår särskilt i kurvorna.
Kiljander tror att den dåliga vägbeläggningen på sikt också kan leda till att invånare från Lappträsk väljer att åka till Borgå eller Kouvola för att handla i stället för att ta den dåliga vägen till Lovisa.
Måste en katastrof ske?
Längs åren har flera olyckor inträffat, de flesta vintertid och för det mesta är det tyngre fordon som kanar av vägen. Anttonen och Kiljanders frågar sig om en större katastrof måste inträffa innan vägen förbättras.
De vill ändå rikta ett tack till lokala politiker både från Lappträsk och från Lovisa.
– Där gör man vad man kan för att uppmärksamma vägen. Poliserna har också fartkontroller, men inte tillräckligt ofta.
Föreningen Fyra Byar Noak som har medlemmar från byarna Andersby och Hommansby, Tavastby och Skinnarby har tagit upp Lappträskvägen i sin säkerhetsplan. Föreningens sekreterare Viola Malmberg kör nästan dagligen längs vägen.
– Många bilister tycks ha glömt vad de lärt sig i bilskolan om omkörning och väjningsplikt. Det märker man särskilt som cyklist. Trots mötande trafik kör bilister ofta upp bredvid cyklisten i stället för att bromsa in och vänta bakom. Cyklisten har ju en i det närmaste obefintlig vägren att ta till och den är dessutom i bedrövligt skick.