Äldrevården i Lovisa har egen modell
En ny plats för servicehuset som planerades i Gråberg ska nu hittas på nolltid.
LOVISA I morgon fredag sätter sig en del ledande tjänstemän i Lovisa i en bil och kör runt i de centrala områdena av Lovisa för att än en gång granska möjliga placeringar för det servicehem för åldringar som har planerats i Gråberg. Ett besvär har ställts mot Gråbergplanerna och nu brinner det i knutarna.
– Vi måste ha allt klart, den nya planen godkänd av politikerna och allt i ordning i slutet av oktober, annars går ARA-pengarna vår näsa förbi, säger social- och hälsovårdsdirektör Carola Klawèr.
Hon är fast besluten att hitta en sådan plats.
– Envishet är en av mina starka sidor. Det här projektet som vi har planerat och räknat med så länge ska inte få gå i stöpet.
– En annan sak som jag inte tummar på är husets funktionalitet och grundtanken bakom hela projektet. Huset ska byggas i ett plan så att det är lätt för invånarna att ta sig ut. Vi satsar på grön omsorg, Green Care, som innebär att vi använder naturen för att främja invånarnas välbefinnande och livskvalitet.
Det nya servicehuset i stadens regi har arbetsnamnet Det goda livets hus.
– Det handlar inte bara om väggar utan också om verksamheter, säger Klawér. Vi planerar bland annat för en örtagård, kanske för en rosengård, för ett område där man kan träna upp sin kondition, gångar med tätt utplacerade parkbänkar.
Konstant rehabilitering
Det nya servicehuset behövs i Lovisa.
– Skulle de byggnader som redan finns vara funktionella så skulle brådskan inte vara så stor, säger Klawér. Men nu är vi mitt inne i en process och behöver de nya platser som ett servicehus ger för att sedan kunna avveckla åtminstone Hemgården och Hambergska hemmet, som Regionförvaltningverket har dömt ut.
– Om det är viktigt att fladdermössen får en trivsam omgivning så anser jag att det är ännu viktigare att våra åldringar får det så bra som möjligt i det nya servicehemmet.
Åldringsvården utvecklas med en klar målsättning och en egen modell i Lovisa.
– Vi satsar på hemvården och hemsjukvården och konstant rehabilitering, säger Carola Klawèr. Hälsocentralplatserna och åldringshemsplatserna ska ner och ersätts av effektiverat serviceboende.
– Vi har redan stängt en avdelning vid hälsocentralens sjukhus och siktar på att kunna stänga en avdelning till. Personalen har gått över till hemvården. Det har varit en kaotisk tid, men nu har läget stabiliserat sig och vi kan redan se goda resultat.
– Enligt allmänna rekommendationer ska en kommun klara sig med en hälsocentralplats per tusen invånare. Lovisa skulle alltså klara sig bra med tjugo platser.
En specialsatsning har man samtidigt gjort på terminalvården, vården av döende, som har egna platser på hälsocentralen, platser där man kan komma in tillfälligt vid behov.
Tidig hjälp
Många anhöriga protesterar mot kommunernas planer på att satsa allt mer på hemvård och allt mindre på anstaltsplatser.
– Det finns en rädsla hos anhöriga att deras äldre ska tvingas bli kvar hemma, säger Klawér. Vi strävar efter att se på situationen ur klientens synvinkel och på helheten. Det finns de som kanske klarar att bo hemma fysiskt, men inte psykiskt. I de fallen måste vi hitta en plats åt dem.
– Men man blir så lätt hospitaliserad, man tappar tron på att man klarar sig själv. Det är en svår balansgång och därför är det också så viktigt att vi satsar så mycket som möjligt på rehabilitering.
Många väntar för länge med att be om hjälp. Hjälp som ges i ett tidigt skede kan vara tillfällig hjälp, efter en tid klarar sig den äldre igen på egen hand.
Lovisa vill bli en förebild när det gäller äldrevården och satsar nu hårt på att vidareutbilda personalen.
– Vi fick inte den läroavtalsutbildning som vi behöver av centralen här i Östnyland så vi vände oss till motsvarande enhet i Lahtis. Nu har vi fått ett fyrtiotal anställda utbildade med läroavtal under ett och ett halvt års tid.
Det behövs ett mångprofessionellt team för att kunna serva åldringarna på rätt sätt.
– Vi har behov av ännu mer fysioterapeuter, geronomer, ergoterapeuter, psyksjukskötare och missbrukarvårdare, säger Klawér.
Privat service
Arbetet har inletts för att skapa förutsättningar för att konkurrensutsätta den äldrevård som Lovisa köper av privata aktörer.
– Det gäller bara effektiverat serviceboende, säger Klawér. Vi vill också träffa serviceproducenterna innan vi gör upp kriterierna, för att kontrollera vad som är viktigt för dem och vad de vill satsa på.
– Det är ingen brist på privata platser i Lovisa, snarare finns det ett överutbud. Och när vi går ner i platsantal på den kommunala sidan kan man framöver troligen konstatera att vi har ett mindre behov också av privata platser.
Klawér tycker inte att den privata sidan kan bli större än den är i dag i Lovisa trots att statistiken visar på allt fler äldre invånare i framtiden.
– Det är ett gott promotivt, preventivt och rehabiliterande arbete vi ska satsa på.
– Det är också viktigt att vi har ett kommunalt utbud av samma tjänster, annars är det svårt att jämföra de privatas priser.
Servicesedeln för effektiverat serviceboende är betydligt mer utnyttjad i Lovisa än till exempel i Borgå där de flesta tackar nej.
– Vi har kanske sex-sju åldringar som köper sitt serviceboende med servicesedel, säger Klawér. Det är just nu ingen kö till servicesedeln men vi räknar med att användningen ökar med tiden.
Servicenätet ses över
Många kommuner klagar på att den nu redan mycket långa väntan på vårdreformen leder till stagnation. Kommunerna väntar och väntar och vågar inte ta nya beslut i social- och hälsovårdsfrågor.
Carola Klawér ser annorlunda på situationen.
– Det är klart att jag också vill få klara besked och det så snabbt som möjligt. Men vi har varit i kontakt med de statliga myndigheterna och fått veta att om kommunerna satsar på fungerande nybyggen som är vettigt planerade och placerade så är det helt okey.
– Vi här i Lovisa vet vår målsättning, vi har vår egen karta. Nu kör vi.
Samtidigt riktas det nya sparkrav mot social- och hälsovården.
– Under 2016 ska vi troligen spara 750 000 euro jämfört med i år, en ungefär lika stor summa som i år. Och inte tar det slut här.
– Själv ser jag att vi ännu kommer att tvingas se över servicenätet. Vi har delvis gjort det tidigare men den politiska viljan var en annan. Nu gäller det dessutom för oss att slipa processerna och samarbeta med alla andra inom staden för att nå effektiva och kvalitativa vårdkedjor som också är ekonomiskt fördelaktiga.