Ung bonde har många järn i elden
Vardagen på Byända i södra Box löper på som förr. Men officiellt skedde flera förändringar vid årsskiftet.
SIBBO Emil Borgman svänger in på gårdsplanen i god fart. Han ber om ursäkt för att han kommer för sent. Det bara är så mycket på gång den här tiden på året. Vår och sommar är det högsäsong inom byggbranschen, detsamma gäller jordbruket.
– Jag jobbar på ett byggföretag som ägs av min kompis. Vi har kommit överens om att jag får ta ut semester de tider när jag behövs som mest inom jordbruket.
Det här är Emils vardag i ett nötskal när han som jordbrukare har heltidsjobb på annat håll. Men den som är ung orkar. För tillfället har han ingen flickvän. När den dagen kommer är det troligt att hon kommer att fråga varför han bara syns till om natten. Emil har svaret klart.
– Det som har att göra med levebrödet och mina intressen får hon inte bråka om, det är bara att ställa sig därefter, säger han med glimten i ögat.
Generationsskifte
Emil Borgman är ägare till Byända sedan den 1 januari. Emils pappa Anders Borgman berättar hur generationsskiftet gick till.
– Vi har två pojkar, Werner och Emil. De är båda mycket arbetsamma, det tycker jag är bra. Jag frågade om någondera vill bli jordbrukare och Emil svarade ja.
Werner har utbildat sig till VVS-montör vid Inveon i Borgå. Han har varit anställd hos andra, men vid årsskiftet tog han steget ut och grundade eget.
Båda pojkarna har vuxit upp med sysslorna på en bondgård, men när man ska ta över ett lantbruk krävs en grundexamen inom lantbruksbranschen för att den nya odlaren ska beviljas startstöd. Kursen består av de första studiehelheterna i landsbygdsföretagarexamen och ordnades under perioden september till juni som flerformsstudier. Den bestod av trettio närstudiedagar samt hemuppgifter och inlärning i arbetet.
– Kursen hölls på Överby. Vi samlades där vart tredje veckoslut. Den 13 juni fick jag mina papper, säger Emil.
Gårdarna blir färre, men helt slut med en ny generation på ett jordbruk är det ändå inte. En annan Boxbo deltog i kursen och också en av kamraterna från bygglinjen. Emil tycker att det känns bra att det finns unga odlare att tala jordbruk med.
Mångsysslare
Emil har fått lära sig att det för en jordbrukare krävs många ben att stå på för att få mat på bordet. Hans farmor Ingegerd tog sig till torget i Borgå i närmare ett halvt sekel och sålde potatis. Pappa Anders fortsatte som torghandlare, men han har också kört lastbil och arbetar fortfarande vintertid med skogsarbeten för reviret. Anders säger att han har slutat som torghandlare många gånger, men trots det har han stått där, så också i sommar.
Emil har inte planer på att bli den tredje generationen Borgman på torget.
– Jag odlar en liten plätt potatis. Pappa ska sälja skörden på torget, men mera lär det inte bli, säger Emil.
Under sin tid som aktiv jordbrukare utvidgade Anders Borgman åkerarealen med arrendejord. Odlingarna sträcker sig över sjuttio hektar. I våras var det för första gången Emils tur att fatta beslut om odlingsplanen.
– Det blev som hittills havre, vete och korn. Det kan hända att jag tar in nya sorter senare.
Det blir inte fråga om några toppskördar i år. Vårbruket blev sent och vätan har fått grödorna att gulna på sina håll.
Emil har skuldsatt sig för att kunna köpa gården, men han har ändå den turen att det inte finns några omedelbara investeringsbehov. På gården finns alla behövliga maskiner och en ordentligt stor tork. Han räknar också med pappa Anders hjälp i jordbruket.
Emil säger att han inte har upplevt någon press på sig att ta över hemgården, utan han gör det av fri vilja. Han gillar att ha mycket att syssla med.
– Jag är beredd att jobba dag och natt för att få det att gå runt.