"Inget försäkringsbolag vill ha oss som kunder"
Yrkesfiskarnas enda möjlighet att försäkra redskap och båtar är de sex regionala fiskeriförsäkringsföreningarna. – Det enda de kommersiella bolagen erbjuder är brandförsäkring för redskapen, ni kan tänka er hur stor nyttan är när de är nedsänkta i havet.
BORGÅ På försäkringsfronten är det tre saker som retar upp yrkesfiskaren Mikael Lindfors på Emsalö i Borgå. Den första, som leder till de två andra, är de kommersiella försäkringsbolagens avoga inställning till att ha yrkesfiskare som kunder.
– Det här är något som 90 procent av allmänheten inte har en aning om. Nyligen var det ett "geni" som i debatten i Östnyland undrade varför fiskarna inte kan skaffa sig försäkringar som alla andra. Saken är att vi inte kan det: inga försäkringsbolag vill ha yrkesfiskare som kunder.
Lindfors, som också är styrelseordförande för Nylands fiskeriförsäkringsförening, står och lägger ut texten vid båtbryggan vid Bengtsbyfladan. Utanför den röda strandboden invid ligger styroxlådor, gamla frysar, rep och fiskeredskap. Lukten i luften växlar mellan rå fisk och alrök från rökugnen, beroende på hur vinden faller på.
Lindfors säger att han visserligen kan förstå försäkringsbolagens tankegång om fiskebåtsförsäkringarna men han tror att de ändå räknar fel.
– Logiken är att eftersom en fiskare är ute på havet 250–300 dagar per år så händer det något förr eller senare. Men yrkesfiskarna är vana att röra sig på sjön och har navigationsutbildning, så de är inte särskilt olycksbenägna.
Ägarna av fritidsbåtar är enligt Lindfors en annan historia, och ändå kan de teckna försäkringar utan problem.
– Många kör sina båtar under sina fyra veckors semestrar och några veckoslut under våren och hösten. Ändå har jag sett otaliga propeller- och andra grundstötningsskador på fritidsbåtar eftersom båtförarna är ovana att röra sig till sjöss. Det skulle vara intressant att veta hur mycket fritidsbåtarna kostar försäkringsbolagen. Å andra sidan finns det så många försäkrade fritidsbåtar att de säkert är en lukrativ business för bolagen.
EU med i leken
För att stödja landets självförsörjningsgrad när det gäller fisk bildades systemet med fiskeriförsäkringsföreningar och statligt ersättningsstöd med hjälp av speciallag 1957.
– De fungerar i princip som ett vanligt försäkringsbolag förutom att staten är med. Föreningarna kan söka statsstöd via Närings-, trafik- och miljöcentralerna efter att de betalat ut en skadeersättning. Det här är det enda sättet som finska staten stöder yrkesfisket. Men också här har allmänheten ofta en felaktig uppfattning: många tror att staten automatiskt betalar ut en viss summa till fiskarna per år. Men så är det alltså inte.
EU har ändå konstaterat att Finlands stödsystem för fiskeriförsäkringsföreningarna inte var helt förenligt med unionens konkurrensbestämmelser. Det här ledde till en lagförändring som trädde i kraft år 2014. Det nya är att förutom fiskeredskapen kan endast fiskebåtar som är under 12 meter långa försäkras via föreningarna. Fiskare med längre båtar än så har alltså fallit ut ur systemet. Konsekvensen är att antalet skadefall minskat och att beloppet som staten betalar till försäkringsföreningarna sjunkit med en halv miljon euro till ungefär en miljon år 2014.
Det här är den andra saken som upprör Lindfors och han tycker att Finland med bättre öga för spelet hade kunnat undvika att EU hade tagit tag i saken.
– När Finland förhandlade med EU hade man kunnat säga att "vi har ett sådant här system och det vill vi ha kvar". Så gjorde ju svenskarna med sitt snus. Men på vårt Mömmölä (östnyländsk fiskarslang för Jord- och skogsbruksministeriet, red. anm.) har man suttit och sovit och inte gjort något för saken. Sedan blev det ett rabalder när EU fick upp ögonen för stödsystemet.
Den nya lagen är enligt Lindfors illa nog, men nu finns det förslag på att helt avskaffa statens stöd till försäkringsföreningarna. Förslaget är i linje med den nya regeringens strategi att vända på varje sten för att minska de offentliga utgifterna. Det här är den tredje, och för fiskeriets framtid den viktigaste saken som får Lindfors att se rött.
– I och med den nya lagen blev ju yrkesfiskarna redan av med en tredjedel av allt statligt stöd. En tredjedel! Tänk vilken uppståndelse det skulle bli om någon annan yrkesgrupp gick miste om en tredjedel av sitt stöd. Och nu har de planer på att dra in stödet helt och hållet. Före den nya lagen stödde staten via försäkringsföreningarna yrkesfisket med omkring 1,5 miljoner euro per år, nu är det kring en miljon. I de stora sammanhangen är det här peanuts, nästan inga pengar alls.
För försäkringsföreningarna är statens bidrag ändå livsviktigt, enligt Lindfors. Om stödet försvann skulle det åtminstone på sikt leda till att flera fiskare skulle tvingas sluta.
– Yrkesfiskarna behöver ju inte försäkringen varje år. Vår förening har 26 medlemmar och det brukar bli 4–5 försäkringsanmälningar per år.
Men att vara försäkrad är ändå viktigt för yrkesfiskarnas sinnesfrid och Lindfors säger att tanken på att fiska utan försäkring är mycket obekväm. Han pekar mot en pontonryssja som flyter vid bryggan.
– En sådan där kostar 20 000 euro med all nödvändig utrustning. Om den inte var försäkrad skulle jag inte våga använda den. För priset på en pontonryssja kan man köpa en ny personbil och den är det obligatoriskt att försäkra enligt lagen.
Lindfors säger att det är gråsälen som är yrkesfiskarnas största gissel i Nyland. När stammen vuxit har även skadorna på redskapen blivit värre.
– Förr kunde man räkna med att ett gösnät höll i 5–7 år. Nu för tiden, om man har dålig tur, kan sälarna förstöra näten på några veckor. Ett nät kostar 50–80 euro men om man har 30–40 nät börjar det handla om stora pengar.
Han har ett eget förslag till hur staten kunde spara den miljon man planerar att ta från stödet till försäkringsföreningarna
– Permittera tjänstemännen i några veckor, det känns att det går 4–5 tjänstemän på varje yrkesfiskare. Det skulle ändå vara en lindrigare åtgärd jämfört med vad de privata företagen sysslar med. Till exempel Microsoft ska ju ge sparken åt flera tusen personer.