Han brukar hålla tyst om sitt jobb
Så gott som alla människor har åsikter om hur trafikljusen fungerar. Omdömena är inte sällan negativa och det har lärt Matti Korvenmaa att noga välja ut de sällskap där han berättar om sitt yrke, trots att han själv tycker det är oerhört intressant.
BORGÅ Fjärruppkopplingen är i gång och på den vita duken i konferensrummet i Blåbacka i Esbo projiceras en grafisk bild av Mannerheimgatan i Borgå centrum. Matti Korvenmaa som är operativ chef på den största trafikljusleverantören i Finland, Swarco, står med en laserpekare i handen och beskriver vad man kan dra för slutsatser av bilden på väggen. Den moderna tekniken gör att han från företagets huvudkontor i Esbo har en lika bra bild av trafikmängderna i Borgå som om han skulle vara på ort och ställe.
Eftersom klockan just nu är halv två på fredagseftermiddagen kör datorsystemet Omnia, som kan kallas hjärnan i trafikstyrningen, ett så kallat middagsprogram. Det är anpassat för att bilarna kör kors och tvärs i stadskärnan och att trafikmängderna till och från centrum inte är så stora. Men ett par timmar senare, när folk åker hem från sina jobb, körs "rusningstidsprogrammet" i gång och då prioriterar centralsystemet att bilisterna så smidigt som möjligt ska komma ut ur centrum längs huvudlederna.
– Något förenklat kan man säga att det finns olika programkombinationer för vardagar, veckoslut och helger. När trafikljussystemet är installerat mal det i princip på automatiskt i sin loop i det oändliga. Det är bara när det uppstår fel eller när vi gör uppdateringar man måste logga in, säger Korvenmaa.
Den här höga automatiseringsgraden är en av orsakerna till att Swarco Finland, med en omsättning på sex miljoner euro per år, klarar sig med drygt femton anställda. Moderbolaget, med fabriker i Österrike och Danmark, mjukvaru-utveckling i Italien och verksamhet i de flesta europeiska länder och Amerika, sysselsätter kring 2 700 personer.
Den gröna vågen
Swarco har ett driftsavtal med Borgå stad som innebär att företaget levererar och ställer in trafikstyrningsutrustningen medan staden äger apparaturen och har hand om det dagliga underhållet.
– Större städer som Helsingfors, Esbo och Vanda har egen expertis på trafikstyrning men mindre städer köper in den utifrån. När vi bygger trafikljus, eller trafiksignaler som de egentligen heter, i nya områden är det en utomstående konsult som räknar ut trafikmängder och trafikljusens tajmning. Sedan levererar vi apparaturen och programmerar den enligt konsultutredningen.
Matti Korvenmaa förklarar att det finns två huvudtyper av trafikstyrning. Den ena går ut på att korsningarna fungerar som självständiga enheter isolerade från varandra. Den här typen av trafikstyrning används vanligen på vägavsnitt utanför centrum där trafiken är gles men även i stadskärnan under de tider på dygnet när det är få bilar i rörelse. I den andra typen av trafikstyrning är korsningarna sammankopplade med varandra för att göra trafiken smidigare, till exempel i centrum under rusningstid. Att trafikljusen är synkroniserade med varandra är nödvändigt för att man ska få till stånd den "gröna vågen" där bilisterna kan passera många trafikljus längs en gata utan att stanna.
Att det alls skulle finnas någon grön våg längs Mannerheimgatan i Borgå är ett påstående som många ortsbor verkar förhålla sig skeptiskt till. Men Korvenmaa låter Omnia rita upp ett tidsdiagram över de fyra första korsningarna i centrum efter bron och de gröna sektorerna talar sitt tydliga språk om att det finns en grön våg på vägavsnittet. I alla fall nästan. Korvenmaa pekar med laserstrålen från vänster till höger vilket motsvarar att bilarna kör in mot centrum.
– I den här riktningen förverkligas den gröna vågen bra, men om man kör i riktningen ut från centrum får man stanna en gång. Det kan bero på programmet som just nu körs. Men folk har i allmänhet alltför stora förväntningar på den gröna vågen. Om man programmerade om trafikljusen så att varenda en bil skulle kunna köra genom centrum längs Mannerheimgatan utan att stanna skulle det leda till stora problem för den tvärgående trafiken. Man måste göra kompromisser.
Metall identifierar bilen
Vid varje korsning finns ett skåp av plåt eller aluminium med en styrenhet för trafikljusen i just den korsningen.
– Trots att trafikljusen i olika korsningar kan kopplas ihop kan de alla även fungera självständigt. Det är viktigt, trafikljusen i ett större område får inte slås ut eller börja fungera felaktigt om en bil kör mot en trafikljusstolpe eller en grävmaskin sliter av en kabel, säger Korvenmaa.
Alla fordon som rör sig längs gatorna registreras av centralsystemet Omnia som reagerar på informationen och styr trafikljusen enligt förvalda inställningar. Den här registreringen görs för det mesta med induktionsslingor på vägbanan. De flesta människor som rör sig i Borgå centrum har säkert lagt märke till att det finns bitumenfyllda skåror i körbanorna i många korsningar. Det är i de här skårorna induktionsslingan är nedsänkt men hela installationen kan vara osynlig om den är täckt av asfalt.
Induktionsslingorna är gummikablar och när man matar in en svag spänning i slingan uppstår ett magnetfält. Då ett fordon av metall passerar eller stannar ovanpå slingan förändras magnetfältet och Omnia registrerar fordonet. Den här proceduren syns även på Korvenmaas grafiska bild av Borgå. Slingorna syns som gröna rektangelformade ramar på kartan men när en bil stannar vid dem förvandlas symbolen till en helgrön rektangel.
– Titta, där blev en induktionsslinga aktiverad. Längre från korsningarna ser man rektanglar som bara blinkar till. Det är likadana slingor men de används till att registrera inkommande trafik och till att räkna bilar. Om de här slingorna ligger till exempel 100 meter från en korsning hinner trafikljuset byta till grönt innan bilen kommer fram. Den här konfigurationen används vanligtvis utanför centrum på vägar med mindre trafik.
Beskrivningen slår med andra ord hål på det envisa ryktet om att man på landsvägarna ska blinka med helljusen för att öka chanserna för grönt ljus i nästa korsning.
– Det har jag hört otaliga gånger och det är bara strunt. Jag tror att ryktet lever vidare på grund av att bilister börjar blinka med ljusen ungefär när de passerar induktionsslingan på vägen. Sedan när trafikljuset mycket riktigt blir grönt tror de att det berodde på ljusväxlandet.
Ett annat rykte som han däremot kan bekräfta är att mopeder och motorcyklar inte alltid registreras av trafikstyrningen och att de därför kan få vänta i korsningar tills en bil kommer till platsen.
– Moderna mopeder och motorcyklar innehåller ofta inte så mycket metall utan består till stora delar av plast och kompositmaterial. Eftersom registreringen med induktionsslingor fungerar med metall kan de därför ibland bli oregistrerade. Men det finns företag som säljer kraftiga magneter som är gjorda för att fästas på botten av fordonet. Med hjälp av magneterna registreras även mopeder och motorcyklar på ett pålitligt sätt.
Svårt att tala om
Matti Korvenmaa säger att det ofta är svårt att diskutera trafikljusen med vanliga bilister. Folk har ofta någon speciell korsning de irriterar sig på och inser sällan att om trafikstyrningen förändrades just där skulle det få följder för många andra korsningar i området.
– Om man frågar människor vad de tycker om trafikstyrningen säger de oftast att "den fungerar inte". När jag var yngre och oftare gick ut på krogen lärde jag mig att hålla tyst om mitt jobb. Man kunde bli utskälld av helt främmande människor. Yrkesförare däremot har i regel en mer analytisk bild av situationen.
Själv tycker Korvenmaa att hans arbete är både ytterst intressant och viktigt.
– Jag har en bakgrund som mjukvarukodare och många av mina tidigare kolleger jobbar i dag inom spelföretag. Det är absolut inget illa med att få pixlar att röra sig på skärmen men jag tycker personligen att det är mycket intressantare att få jobba med något som påverkar människornas liv på ett mycket konkret sätt.
Också inom familjen är Matti Korvenmaas yrke populärt. Hans två söner i tidig lågstadieålder tycker att pappa har ett mycket intressant jobb och sprider gärna vidare vad de har hört.
– I skolan brukar de ivrigt berätta att "nu har polisen igen talat med pappa". Det händer ibland att polisen kontaktar Swarco för att fråga om krockar där bägge förare svär i sten på att de haft grönt ljus trots att de rimligtvis inte kan ha haft det.