1700-talsben välsignas i Lovisa
Mysteriet med massgraven i Lovisa kan lösas om någon finansierar en undersökning av de dödas ben.
LOVISA Det var 1952 som en massgrav hittades i Lovisa, vid grundgrävningen för familjen Sjöbloms nya gårdsbastu vid Järnvägsgatan. Alla skelett i graven var prydligt radade bredvid och ovanpå varandra, med huvudena i nordostlig riktning. Fyrtio skallar hittades. Skallarna hade hela och friska tänder och av det drog man slutsatsen att det måste ha rört sig om unga män, kanske unga soldater från bastionerna. Inga klädrester hittades, så man antog att männen hade begravts nakna, kanske efter att ha drabbats av någon av de farliga farsoter som spred död och skräck i Finland i slutet av 1700-talet.
Får minnesmärke
Först nu, långt mer än 60 år sedan fyndet gjordes kommer männens sista viloplats att välsignas av kyrkoherde Seppo Apajalahti och ett minnesmärke kommer att resas på den plats inne på Lovisa nya begravningsplats där de fyrtio okända ligger. På måndag klockan 11 hålls en ceremoni på platsen samtidigt som minnesmärket, som har bekostats av Lions Club Lovisa-Loviisa, placeras ut alldeles invid den norra kyrkogårdsmuren.
– Där står tallen som Arto Sjöblom hade som riktmärke när han visade platsen för mig, visar Maria Schulgin. Sjöblom var bara tio år när det hände och han berättade om händelsen för mig 2009, några år före sin död.
Familjen Sjöblom hade naturligtvis inget intresse av att låta de döda ligga där de hittades, men kyrkoherden Schalin ville uppbära en begravningsavgift för var och en av de fyrtio för att gå med på att låta dem vila i vigd jord. Några sådana pengar hade familjen Sjöblom inte, men en bekant gravgrävare grävde en större grop i den norra delen av begravningsplatsen och dit forslades alla lämningar, i en skottkärra i nattens mörker.
Schulgin har sedan 2009 envist försökt få någon i staden att engagera sig i massgraven. Intresset har inte varit stort för att ta reda på vilka som egentligen ligger där.
– Och de här fyrtio är inte de enda, säger Schulgin. På hela det här bostadsområdet har det gjorts många fynd av speciellt gamla skallar när man har grävt i marken av olika anledning. Hundarna har också kommit släpande med likdelar på vårarna. När järnvägen här intill byggdes ryktas det att man hittade så många nedgrävda skelett att järnvägsarbetarna byggde pyramider av huvudskallarna.
Knapp enda ledtråden
Det förbryllande är att just den här delen av staden för några hundra år sedan var orörd ödemark. På gamla kartor är området betecknat som kärr och sankmarker dit varken vägar eller stigar ledde.
– Vanligen ritande man ut begravningsplatser på kartorna, men just här finns inga sådana beteckningar, säger Schulgin.
Hon och några andra intresserade har under de senaste sex åren försökt hitta ledtrådar som kunde ge närmare information om vilka de fyrtio var och varifrån de kom. I massgraven hittades en enda metallknapp, med ett fyrklövermönster. Knappen har försvunnit men det finns ett fotografi.
– Vi har letat i alla upptänkliga register, utan att hitta något som motsvarar knappen, säger Schulgin.
Hon hoppas att någon i staden ännu blir så intresserad av det här skedet i Lovisa stads historia att man låter märka ut alla de platser där man har hittat likdelar och att någon samlar in informationen, innan det är för sent.
Det finns ett sätt att få reda på mer om männen i graven.
– Jag har varit i kontakt med rättstandläkare Helena Ranta och hon har visat intresse för att ta benprov från massgravens offer, säger Maria Schulgin. Problemet är bara att det inte är billigt att låta göra en regelrätt undersökning.