Större insyn kan ge aktivare invånare
Kommunen är vår gemensamma angelägenhet. Ändå upplever många att de är maktlösa som kommuninvånare. Den nya kommunallagen ger invånarna fler möjligheter att påverka.
ÖSTNYLAND Vi är många på området Bjurböle-Sondby som önskar en plats för mattvätt. Vid branddepån vid Svenskborg finns vatten och avlopp lätt tillgängligt och platsen skulle vara ganska mitt i byn. Det mesta tas ifrån oss, kanske det vore dags att ge litet till glesbygden.
Det här är ett invånarinitiativ som har tagits av Karita Wiksten och som kan läsas på Justitieministeriets sida invånarinitiativ.fi. Där kan man också se att initiativet redan är inlämnat till Borgå stad.
– Jag har fått beskedet att initiativet är mottaget och förs vidare, säger Karita Wiksten. Något mer vet jag inte om hur det behandlas.
– Jag har också meddelat att vi är många som tycker lika och att jag kan samla namn om det behövs.
Invånarinitiativ kan födas just så här, på Justitieministeriets sida, där det är möjligt för andra kommunbor att gå in, identifiera sig med sina bankkoder och stöda andras initiativ, eller skapa egna. Eller så kan man göra som man gjorde förr och samla namn på en lista som ges över till staden.
Det finns många möjligheter att göra sin röst hörd i kommunala frågor, men hur mycket de enskilda rösterna beaktas är sedan en fråga för kommunens ledning och beslutsfattare.
Rösträtt i kommunalval har 18 år fyllda finska medborgare, EU-medlemmar, isländska och norska medborgare som har en finsk kommun som hemkommun i minst 51 dagar före valdagen. Också andra utlänningar som har haft hemkommun i Finland i två år har rösträtt i kommunala val.
Enligt den nya kommunallagen har kommuninvånarna rätt att delta i och påverka kommunens verksamhet, via diskussionsmöten och invånarråd, genom att kommunen frågar om invånarnas åsikter innan besluten fattas, genom att de ges möjlighet att delta i ekonomiplaneringen och så vidare.
Med från början
Kommunförbundets jurist Ida Sulin är mycket nöjd med den nya kommunallagen.
– En lag är alltid en kompromiss. Man kunde ha valt att fokusera annorlunda men nu har den nya lagen satsat hårt på demokratisynpunkterna. Det är meningen att den kommunala demokratin och den kommunala informationen ska finnas där människorna finns.
Och det betyder, oftast, på nätet. Under en övergångstid, fram till mitten av 2017, ska kommunerna få informationen att fungera. Därefter är det meningen att kommunens invånare ska kunna vara med i de kommunala processerna alldeles från början. Det räcker inte mera att man informerar om fattade beslut, invånarna ska ha möjlighet att ge sin syn långt före beslutet klubbas igenom.
– Den kommunala informationen ska inte vara en separat del av kommunens verksamhet utan vara en del av allt som sker, säger Sulin. Till kommunens informationsskyldighet hör också att formulera sig så att invånarna förstår vad det handlar om. Informationen får inte vara uteslutande.
I Helsingfors har man redan kommit långt. Där är processerna kring kommunens planering helt genomskinliga.
Ida Sulin ger ett exempel på lyckad invånaraktivitet i Helsingfors. För ett knappt år sedan kom förslaget att Helsingfors stad planerade att slå samman skolor, för att det skulle bli billigare och bättre.
Gjorde skillnad
Eftersom alla Helsingfors stads handlingar finns på nätet kunde föräldrarna få ut all info de behövde, inte bara om skolornas planer utan också byggnadsteknisk information om skolhusen. Det ledde till att de kunde ge beslutsfattarna grundligare och mer tillförlitligliga uppgifter än stadens egna tjänstemän klarade av. Beslutsfattarna beaktade föräldrarnas argument.
– På samma sätt kan invånare gå in och till exempel följa med planerna för en cykelled i realtid, säger Sulin. Om det visar sig att planerna inte fungerar, att leden går över en farlig korsning, kan bostadsbolaget invid cykelleden ta direkt kontakt med staden och påpeka bristerna.
Svårt att engagera
Om man fortsätter att lusläsa sidan invånarinitiativ.fi kan man konstatera att den inte har lockat till stor aktivitet vare sig i Sibbo eller i Lovisa. Sedan tjänsten etablerades i oktober 2013 har man i Sibbo avgett tre initiativ och i Lovisa två.
Kristian Willner står bakom ett av de två initiativen i Lovisa. Han känner sig ganska ensam i sitt engagemang, i det här fallet för en jämlik service i hela Lovisa och specifikt bevarandet av byskolorna. Trettiofyra andra Lovisabor stödde honom med underskrifter på nätinitiativet.
– Det är en jättehög tröskel att logga in med sina bankkoder. Trots att många är med i anden så när det gäller konkreta handlingar, också om det bara är att offentligt ta ställning med namn och adress, blir det snabbt övermäktigt.
– Det hände aldrig något med initiativet, det kom aldrig upp till officiell behandling trots att det lämnades in i slutet av 2013. Det dog tydligen bara ut. Men mina åsikter fick ändå genomslagskraft, säkert via andra kanaler och inte via initiativet.
Willner har märkt att det är svårt att engagera de vanliga kommuninvånarna.
– Det finns vissa riktigt heta frågor där så gott som alla har en åsikt, som kärnkraft och könsneutrala äktenskap och kanske några till. Men alla andra frågor engagerar tydligen inte, speciellt om det kräver att man läser på. För att ha en åsikt om stadens strategi måste man först bekanta sig med strategin, det är för mycket för de flesta. Intresset tar tydligen slut när man kräver mer än kvällstidningarnas för och emot-omröstningar där man klickar på grönt eller rött.
Unga ska aktiveras
I Borgå har man som ett mål i stadens strategi att invånarnas möjligheter till deltagande ska ökas.
– Ett aktuellt exempel är våra nya internetsidor som håller på att arbetas fram, säger förvaltningsdirektör Outi Lehmijoki. I det jobbet deltar också en grupp av stadsbor och deras åsikter har redan lett till ändringar på flera punkter.
Lehmijoki tycker att det är viktigt att invånarna får komma med sina åsikter i ett så tidigt skede som möjligt.
När det svenska skolnätet i Borgå skulle granskas gavs invånarna möjlighet att berätta om sina åsikter på nätsidan dinasikt.fi. Många engagerade sig, men beslutet grundade sig inte majoritetens åsikter.
– Stadsstyrelsen och stadsfullmäktige måste ändå ha det sista, avgörande, ordet, säger Lehmijoki.
I Borgå ordnas ofta nätutfrågningar, gallupar och diskussioner om aktuella ämnen. Informationen ska bli ännu bättre lovar Lehmijoki.
Det finns alltid de som inte vill engagera sig och det är deras fria val. Däremot vill man i Borgå igen satsa mer på att informera ungdomarna om vilka möjligheter de har att påverka och få dem att ta del i kommunala val. En grupp som vill aktivera unga Borgåbor ska inleda sitt jobb i höst.
Mindre politik, mer talkoanda
Ett invånarinitiativ i Borgå som har fått svar, men tydligen ändå drunknat i den kommunala byråkratin handlar om Västra enhetsskolans namn. Fyra SFP:are lämnade 5.5.2014 ett initiativ där de föreslog att skolan ska heta Tove Janssons skola och att staden borde inleda förhandlingar med Moomin Characters.
Bildningsdirektör Hilding Mattsson har svarat och informerat om att det också finns andra namnförslag, till exempel Strömborgska skolan. Han lovar i svaret att förslaget om Tove Janssons skola ska beaktas när bildningsnämnden tar det slutliga beslutet om att inrätta skolan.
Tim Karike var initiativets första undertecknare.
– Jag nöjer mig med Mattssons svar. Däremot tycker jag att det nuvarande systemet med att det bara är fullmäktige som en gång per år får en rapport över alla invånarinitiativ som har lämnats in är otympligt och inte betjänar så många. I stället borde de nämnder som berörs kopplas in i ett tidigare skede så att politikerna får en insyn i vad invånarna tycker är viktigt. Nämnderna kunde ta egna initiativ i den här frågan.
– Man kan inte alltid bara konstatera att det här inte finns inskrivet i förvaltningsstadgan, som jag har hört flera gånger.
Karike hoppas på smidigare system där beslutsfattarna kan lyssna på olika gruppers åsikter, till exempel på föräldraföreningar och företagarföreningar.
– Ge invånargrupperna yttranderätt till exempel i nämnderna. Över huvud taget hoppas jag på mindre politik och mer talkoanda i det kommunala beslutsfattandet.