Det är uniformen som gör'et
Sibbos närpolis Johanna Backlund säger att de allra flesta ungdomar vet vad som är rätt och fel både juridiskt och moraliskt. Men när teman som mobbning, skadegörelse, alkohol och droger tas upp av en uniformklädd polis får budskapet större tyngd.
SIBBO/BORGÅ – Jag försöker ta upp saker som är aktuella för den åldersgrupp jag talar till när jag föreläser i skolorna, säger äldre konstapel Johanna Backlund som vid sidan av sitt ordinarie arbete vid ordningspolisen även fungerar som närpolis i Sibbo.
Hon berättar att hon nyligen höll en föreläsning om skadegörelse, snatteri och mobbning men att ämnen som alkohol, droger och trafikvett blir relevanta för elever i grundskolans högre årskurser.
Skolbesök hör till närpolisens viktigaste uppgifter, men särskilt att nå fram till tonåringar är inte alltid så lätt. Det vet både föräldrar och lärare. Äldre konstapel Håkan Björklöf, som leder närpolisgruppen vid polisstationen i Borgå, säger att polisen ändå har ett trumf: uniformen.
– Det har säkert en lite större effekt när en uniformklädd polis säger något. Unga börjar kanske inse att det ligger något i de saker lärare och föräldrar tidigare talat om. Men det är uniformen som är viktig: En gång gick jag till en skola för att föreläsa utan uniform men det gör jag inte om. Alla undrade om jag var en riktig polis, minns Björklöf och skrattar.
– Är det månne själva uniformen eller utrustningsbältet som har den avgörande betydelsen, skämtar Backlund.
– Det är säkert båda två i kombination med en ståtlig kostapel, replikerar Björklöf.
Saklig information
Skämt åsido. Polisens arbete med ungdomar är viktigt och det kan förebygga framtida problem. Backlund, som fungerat som närpolis sedan hösten 2013, säger att hon blev intresserad av närpolisarbetet redan i polisskolan.
– Under skoltiden var jag med och föreläste i en skola i Ekenäs och under praktikperioden i Borgå besökte jag skolor med Håkan och Patrik (Lindholm). Jag tyckte det var intressant att arbeta med barn och unga, det är i det skedet polisens arbete har stor betydelse. Mina föreläsningar handlar inte bara om vad lagen säger utan samvetet också. De flesta unga vet vad som är rätt och fel men det är bra att ta upp de här sakerna.
Efter polisskolan skickade Backlund en ansökan om att få bli närpolis och Björklöf var inte sen att godkänna den.
– Vi hade behov av en närpolis och i det arbetet behövs poliser som kan ta sin publik och vet hur man ska fungera med olika åldersgrupper. Det kan inte vara en sur gammal gubbe som står och hötter med pekfingret.
Särskilt när det gäller förebyggande av drogmissbruk har det visat sig att skrämseltaktik inte fungerar speciellt bra. Backlund och Björklöf sätter sin tilltro till saklig information.
– Till exempel för sjundeklassarna i Sibbo ordnas varje år en så kallad drogtunnel i en fastighet på det gamla sjukhusområdet. Den består av olika temarum för alkohol, tobak och droger. Polisen brukar ha hand om drogrummet och vi ordnar en föreläsning om de negativa följder av drogmissbruk som vi ser i vårt arbete på fältet, säger Björklöf.
– I fjol hade vi bilder på hur droger fysiskt påverkar användaren. När missbruket tar över klarar man inte längre av att ta hand om sig själv och sin hygien. Speciellt flickor påverkades starkt av drogernas fysiologiska inverkan på utseendet, i värsta fall kan en tjugoåring se mer än dubbelt så gammal ut, säger Backlund.
Ensam i Sibbo
Hur vet en närpolis om han eller hon lyckats i sitt arbete? Björklöf säger att framgången är svår att mäta eftersom arbetets inverkan ofta syns först i ett senare skede.
– Men till exempel om ungdomarna minns en när man ses på stan så kanske de också kommer ihåg något av det man sagt, säger Backlund.
Tidigare har två närpoliser haft ansvar för Sibbo men sedan en tid tillbaka har Backlund ensam tagit hand om närpolisarbetet i kommunen. Björklöf säger att hennes kollega fått andra uppgifter i Kotka och att man valt att inte göra någon nyrekrytering eftersom det just nu pågår en nationell utredning om närpolisarbetets framtid.
– Hittills har närpolisarbetet gjorts vid sidan av det vanliga polisarbetet så att en dag på tre veckor tillägnats närpolisarbetet. Det här har förverkligats då resurserna räckt till. Men enligt ett förslag skulle närpoliserna bli färre, men i stället skulle de göra närpolisarbete på heltid.
Backlund är tveksam till en sådan förändring.
– Om man var närpolis på heltid skulle man tappa kontakten till det så att säga riktiga polisarbetet på fältet. När jag föreläser i skolorna brukar barnen ofta fråga vad vi håller på med på fältet. Om jag inte även jobbade inom ordningspolisen skulle jag inte ha ett hum om vad som är på gång.
Björklöf säger att många närpoliser tänker i samma banor.
– Barn och unga är en tacksam målgrupp men om man aldrig arbetar på fältet är det en stor del av polisarbetet man inte vet något om.