Promenaden sker på egna villkor
Tack vare sin promenadkompis kan Salme Glad, 86, gå ut och känna sig trygg. Redan kring sextio Borgåäldre promenerar med en kompis tack vare stadens projekt.
BORGÅ Det mullrar dovt i himlen, det gråspräckliga molntäcket tätnar. Det gör ingenting.
– Vi är inte gjorda av socker, säger Salme Glad, åttiosex år.
Tillsammans med den sextio år yngre Riia Kehä promenerar hon nedför Sibeliusbulevarden i Borgå. Salme Glad har rollatorstyret i ett fast grepp och går raskt trots sitt onda ben.
Det är skönt att komma ut tillsammans, att gå långa avstånd ensam är inte längre ett alternativ för Salme Glad.
Då är det bra att ha en promenadkompis.
Glädjen i fokus
Projektet har fått ett översvallande positivt bemötande. I Borgå finns redan sextio promenadkompisar som går ut och går med äldre, trots att det hela började för bara några månader sedan.
Projektet har redan påbörjats i Sibbo, där efterlyses nu promenadkompisar som vill promenera och umgås med äldre på frivilligbasis.
– Verksamheten utgår från vars och ens egna möjligheter och behov, säger välfärdskoordinator Laura Sormunen som står bakom projektet.
Salme Glad och Riia Kehä träffas en gång i veckan, men andra träffas mer sällan. Det finns inga måsten och inget tvång – fokus ligger på glädje, säger Laura Sormunen.
Frivillighet är den givna utgångspunkten, och promenadparet väljer själva hur ofta de träffas. Oftast försöker arrangörerna hitta par som bor nära varandra så att det ska bli lätt att träffas i praktiken.
Hennes vision är att idén kunde bli verklighet i hela Nyland.
– Det här är ett koncept som är lätt att kopiera och anpassa, det är inte särskilt resurskrävande, och är dessutom ett trevligt sätt att engagera i frivilligarbete.
Lilla Borgå och stora världen
Naturen har bytt färg från grått till grönt över en natt. Himlen är hotfull, men det började trots allt inte regna. Salme Glad och Riia Kehä sneddar upp längs Björkvägen och tar lättrafikleden genom en grönskande park tillbaka i hemmets riktning.
Dagens promenad är en liknande fyrtiominutersrunda de vanligtvis gör, men rutten varierar.
De pratar såväl smått som stort: om hur dagen gått, om vad som hänt i nyheterna, om hur båda mår. Om lilla Borgå och stora världen.
Först var Salme Glad misstänksam.
– Varför vill hon umgås med en sådan här gammal tant?
Men trots den stora åldersskillnaden fick umgänget snabbt luft under vingarna, och det finns inget som säger att det en dag djupnar till vänskap.
– Det här är otroligt givande för oss båda, säger Riia Kehä.
Hon och en bekant utmanade varandra att delta, och innan de visste ordet av bar det av på promenad. På stadens utbildning för promenadkompisar fick hon lära sig allt det viktiga: hur man stöder den äldre under promenaden och hur man kan gympa i hemmet om det inte alltid blir av att gå ut. På den första träffen får promenadparet alltid handledning av en anställd från staden.
Med promenadkompisen är det tryggt att gå ut också när vädret inte annars skulle tillåta. Men trevligast är det så klart att promenera i solsken.
På sommaren planerar Salme Glad och Riia Kehä knytkalas i parken. Tills vidare är det ännu så kallt att promenaden får räcka.
Och efteråt går de hem till Salme Glad och dricker läsk. Samtidigt gör de anteckningar om vädret, hur Salme Glad mår, och annat som kan tänkas intressera de närstående.
En mänsklig touch
– Ska vi pausa lite, frågar Riia Kehä.
Jo, säger Salme Glad. Den raska promenaden har gjort henne andfådd och det passar bra att sätta sig ned på rollatorns bänkdel för en stund.
Efter promenaden sover Salme Glad gott.
För henne är det trevligt att komma ut och få motion, den friska luften gör också gott. Visst är den sociala delen trevlig, men Salme Glad är, till skillnad från många äldre, inte det minsta ensam. Hon deltar i diverse aktiviteter på dagcentret och är med i olika föreningar.
– Det är knappt så jag hinner vara ensam alls.
Men alla är inte som Salme Glad – avsaknaden av mänsklig samvaro är ett problem för många. Då kan promenadkompisen i bästa fall bidra med mer än bara motion: samtal, värme och ett avbrott i hemmets ensamhet.