Handikappade betalar personalens nota
Kårkullas klienter måste betala också för personalen när de går ut och äter eller på bio. Vissa upplever systemet som orättvist.
ÖSTNYLAND Ingela Lindholm blev arg när hon fick brevet från Kårkulla.
Som intressebevakare för två bröder med utvecklingsstörningar har hon haft kontakt med samkommunen sedan 1995. Den ena brodern bor i östra Nyland, den andra i Österbotten.
Hon reagerade på brevet där Kårkulla samkommun vill att brukarna och intressebevakarna betalar också för personalen när det är dags att gå på teater, på bio eller ut och äta.
I brevet ska intressebevakaren kryssa i om man är villig att betala för personalens utgifter vid olika evenemang och utflykter. Man ska också fylla i en maximal summa.
Motsvarande system har funnits tidigare också. Det betyder att klienter som har väldigt små inkomster måste betala dubbelt varje gång de vill göra något på fritiden.
Lindholm hade redan sagt nej till det flera gånger innan brevet kom.
– Jag blev förbannad. Jag har redan pratat om saken med boendet i Borgå. I fjol satte jag stopp för det redan en gång. Vi ska inte betala personalens kostnader. I så fall ordnar vi eget program.
Tillbakavisar kritiken
Gunilla Backman, Kårkullas regionchef i östra Nyland, är medveten om kritiken men tillbakavisar den.
Hon säger att man alltid frågat intressebevakarna hur de ställer sig till extra kostnader av det här slaget.
– Nu valde vi att göra det skriftligt för att underlätta allas arbete.
Backman upplever att systemet fungerar och säger att betalningarna är ett sätt för brukarna att göra något utöver det vanliga. När en grupp går på bio så delar man på assistentens biljett.
Den som ensam vill göra något på fritiden och behöver hjälp måste däremot själv stå för personalens kostnader.
– Det är ingenting som personalen måste göra. De gör det av välvilja för att klienterna ska få en guldkant i vardagen.
Ojämlikt boende
Jonas Bergholm, som bor på Saga serviceenhet i Sibbo, har reagerat på betalningarna.
– Det är inte klientens fel att man behöver hjälp. Det är fel att man ska vara tvungen att betala dubbelt om man behöver assistent på restaurangen. Det riskerar leda till att vissa får gå ut, andra inte.
Jonas Bergholms mamma Thea Bärlund tror att det finns en risk för att klienterna hamnar i en ojämlik situation där de som är lite äldre och kanske fått ärva pengar har råd att göra saker på fritiden.
– De unga har sällan mer än ett par hundralappar kvar efter att de betalat hyran och serviceavgiften. De som inte har pengar och de som inte ger sitt tillåtande får stanna hemma.
Kritisk mot klappjakt
Gunilla Backman säger att systemet inte hittills lett till konkreta fall där vissa kunnat göra saker på fritiden och andra inte.
Hon vet inte varför Kårkulla samkommun inte betalar.
– Det kanske bottnar i något ekonomiskt. Hur som helst fungerar systemet bra. Ibland har personalen ställt upp med egna pengar om det inte funnits resurser.
Kårkulla har figurerat i offentligheten efter att två anställda på Sagaboendet i Sibbo pekats ut för våldsamt beteende. Polisen har utrett misstankar om misshandel och osakligt beteende, och fallet är nu i åtalsprövning.
Trots det upplever Backman att Kårkulla är utsatt för en klappjakt, där man hela tiden försöker hitta fel samtidigt som majoriteten av personalen jobbat för att göra klienternas vardag så bra som möjligt.
– Det går inte att försvara sig i pressen. Våra klienter mår inte bra när Kårkulla som organisation beskrivs som ett rötägg. Jag försvarar inte det som hände på Sagaboendet. Men att man aldrig hittar något positivt. Jag lyfter på hatten åt personalen och hur de orkar jobba trots det.