De trivs bäst i öppna landskap
Invånarna i Box i Sibbo har den senaste tiden kunnat iaktta manskap i gula västar som bär på antennliknande apparatur i terrängen. Tidningen Östnyland tog reda på vad det handlar om och varför manskapet inte gillar täta skogspartier.
SIBBO Uppe på berget, nära korsningen mellan Nya Borgåvägen och Sköldviksvägen i Box, står en GNSS-mottagare (se faktaruta) monterad på ett stativ. Rakt under mottagaren, fastborrad i berget, finns en så kallad fixpunktsbult. Vad mottagaren gör är att den bestämmer bultens koordinater tredimensionellt. Målet är en precision i millimeterklassen.
Det finns gott om fixpunktsbultar med klot- eller cylinderformade huvud ute i naturen. De flesta människor har säkert sett dem utan att tänka närmare på saken, för de ser anspråkslösa ut och verkar inte ha någon funktion. Men i kommunerna är de grunden för all markplanering; den geografiska positionen för både byggnade och kommunalteknik bestäms utifrån dem.
Vid bergets fot står Sibbos lantmäteriingenjör Anna-Leena Rintala och Kari Saarinen som är terrängteamets ledare på konsultföretaget Blom Kartta Oy. GNSS-mottagaren sköter sig själv för stunden, så de har tid att berätta vad projektet handlar om.
– Vi gör upp en baskarta som blir utgångspunkten för detaljplanen för Box arbetsplatsområde. Hela området som baskartan beskriver är ungefär 400 hektar stort, arbetsplatsområdet blir ungefär 25 hektar, säger Rintala.
- Global Navigation Satellite System är ett annat ord för satellitnavigation.
- Satellitnavigation är ett samlingsnamn för en grupp globala navigeringssystem som använder signaler från satelliter för positionsbestämning.
- Det mest kända satellitnavigationssystemet är amerikanska GPS men även Ryssland har ett eget system, GLONASS, och i Europa bygger man ut systemet Galileo.
Ritas i Indonesien
Saarinens specialområde är stommätning, vilket bland annat går ut på att mäta just fixpunktsbultarnas positioner. Sammanlagt ska sex bultar placeras ut och positionsbestämmas i Box.
– Bultarna märks ut med vita kors som syns när vi flygfotograferar området. Själva baskartan görs upp med stöd av flygfotografier och fixpunktsbultarna, säger Saarinen.
Nu för tiden görs alla kartor digitalt men att räkna ut och koda alla parametrar är fortfarande ett tidskrävande arbete. Så tidskrävande att kartföretagen utlokaliserat den här delen av processen till länder med lägre personalkostnader. Saarinen säger att kartritning i större skala upphörde i Finland kring 2005 efter att det blev möjligt att överföra stora mängder data snabbt över internet.
– Blom Kartta Oy hör till en norsk koncern med verksamhet i stora delar av Europa. Kartorna ritas för det mesta i Rumänien och Indonesien vilket till största delen fungerar bra. Till arbetet hör att koda kartorna på det sätt beställaren, till exempel en kommun, önskar. Saker som kodas in är bland annat topografi, vägar, byggnader, berg, vattenområden, åkrar, sumpmarker och olika skogstyper. Att se skillnad på en finsk lövskog och barrskog är inte så lätt i de länder där kartorna ritas men de lär sig hela tiden. Och kartorna granskas innan de når beställaren.
Kartografen kan inte utlokaliseras
Medan vi står och pratar dyker Sibbos lantmäteriteam upp. Teamet består kort och gott av kartografen Janne Karjalainen men i dag har han förstärkning av praktikanten Juha Lehtinen som även har som uppgift att bära på arbetsredskapet, en VRS-GPS-mottagare som trots att den kan fastställa koordinater på någon centimeters noggrannhet blir tvåa i precision jämfört med GNSS-mottagaren uppe på berget.
Där Saarinen ansvarar för stommätningen har Karjalainen och Lehtinen hand om "resten". I Box fastställer de bland annat råmärkenas position.
– Förr märktes råstenarna ut med vita kors varpå området flygfotograferades. Nu för tiden är det ingen mening med att blanda in flygplan eftersom koordinaterna kan bestämmas direkt vid råstenen med en VRS-GPS-mottagare, förklarar Saarinen.
– Här i Box är arbetet lätt när skogen är fälld men om råstenen finns inne i en tät skogsdunge får apparaten inte kontakt med satelliterna. Då måste positionen bestämmas med hjälp av en elektronisk takymeter vilket kräver mera arbete, säger Karjalainen.
Han har varit i Sibbos tjänst i ungefär fyra år, till jobbet hör bland annat mätningar för byggnadstillsynen och komplettering av baskartor. Före det hade kommunen inte haft någon egen kartograf på ungefär tio år.
– Att ha en egen kartograf har många fördelar: Han känner till sitt område och man behöver inte engagera en konsult för alla små mätningar, säger Anna-Leena Rintala.
Praktikant Juha Lehtinen studerar till kartograf vid Stadin ammattiopisto i Helsingfors och ska bli klar nu på våren. Han är nöjd över att ha studerat till ett yrke som inte kan utlokaliseras, förutom kommunerna och staten behöver byggentreprenörer samt el- och vattenbolag kartografer.
– Jag har förstått att arbetslösheten är mycket nära noll, säger han.