Bevara idyller eller våga bygga nytt
Landsbygden och skärgården utmålas ofta som idyller. Men verkligheten är inte lika romantisk då dataförbindelser krånglar och EU-direktiv hopar sig.
PERNÅ. Om vi vill att dagens ungdom ska ta över gårdar på landet och företag i glesbygden måste vi inse att de nödvändigtvis inte vill jobba på samma sätt som föräldrarna gjort. De har egna visioner om sin framtid. Ska de bo kvar på landet vill de att huset är modernt och bilen ny. Att jobba tjugo timmar om dygnet känns också främmande för många.
En annan fråga är om det är värt att alltid värna om det tjusiga och romantiska i små samhällen. Om verksamheten inte inbringar pengar måste vi kanske tänka om.
– Har vi råd att låta alla idylliska platser stå tomma och orörda eller kan vi bestämma oss för vad som är värt att bygga ut?
Annika Weckman som är projektledare på Posintra var en av dem som talade på seminariet Levande Byar i Traditionscentrum Kuggom i fredags.
Tiderna har förändrats
Hon vet att åsikterna ofta går isär. Vissa vill satsa på turism och annan verksamhet som inbringar pengar, men som samtidigt betyder att stränder eller andra marker bebyggs. Andra kräver att naturen ska lämnas orörd eftersom många vill uppleva tystnad i dag.
Samtidigt som det är viktigt att vi tänker på de inkomster vi kan få genom att erbjuda lugn och trygghet måste vi enligt Weckman komma ihåg att landsbygden inte längre är sådan som den var förr. Vår bild av bonden i traktorn och distansjobbet från skärgården har ofta ett romantiskt skimmer över sig. Verkligheten är en helt annan.
Lovisa stads utvecklingsdirektör Sten Frondén talade också om den nya generationens värderingar. I en allt mer globaliserad värld skapas behov av att något som känns nära och tryggt. Hur staden ska bemöta de nya utmaningarna diskuteras just nu och den nya utvecklingsstrategin tas till behandling i höst.
Frondén säger att Lovisa försöker satsa på upplevelseturism samtidigt som staden vill erbjuda tid för tystnad och eftertanke. Geografiskt sett ligger Lovisa på en ypperlig plats, förutsatt att den kan spela sina kort rätt. Just nu sätts förhoppningar till att den andra barnfilmen om Onneli och Anneli ytterligare ska förmedla bilden av trygghet och idyll.
Nina Björkman-Nystén som var en av åhörarna säger att Lovisa ibland ser kommunens vidsträckthet som ett problem. I stället borde det ses som en resurs att staden har många byar, stränder och närhet till havet.
Lovisa fick ett lyft
Enligt Frondén var avsikten efter kommunsammanslagningen att hålla kvar service i byarnas centrum. Men kravet på effektivitet i serviceproduktionen har gjort att Lovisa måste prioritera. Nu väljer staden att satsa på de större byarna. Tessjö, Forsby och Isnäs har haft inflyttning. Av de femton nya egnahem som byggdes 2014 slogs sex upp i Isnäs.
En av initiativtagarna till seminariet är Thomas Rosenberg. Som styrelsemedlem i Finlands svenska hembygdsförbund, som var med och arrangerade Levande Byar, lovade han redan för ett par år sedan att ett seminarium kring traditioner skulle bli av.
– Vi vill visa vad som hänt i Lovisa under de senaste tio åren. Människor har flyttat in och hämtade med sig nya idéer. Inte minst evenemanget Lovisa Historiska Hus har gett Lovisa ett lyft.
På seminariet presenterades också Malmgårds verksamhet av Henrik Creutz. Helena Palmén talade om dialekt, makt och vanmakt och docent Heikki Kukkonen från hembygdsförbundet om Kyrkbyn, förfadern till nästan varje stad i Finland.