Kremering blir allt vanligare
I Helsingfors har kremeringen långa anor. Att begrava avlidnas aska i urna är inte lika vanligt på landsorten, men antalet urnebegravningar verkar öka lite år för år.
ÖSTNYLAND I Finland avlider årligen kring 50 000 personer, 47 procent av dem begravs som aska. På kyrkogårdarna i Helsingfors utgjorde de avlidna som begravdes efter kremering 82 procent i fjol.
– I Helsingfors finns det en lång tradition av kremering, säger chefen för begravningsväsendet Risto Lehto vid Helsingfors församlingar. Lediga platser för kistor finns fortfarande här men att begrava sina anhöriga i urna gör det möjligt att behålla en släktgravplats länge.
I Helsingfors finns det också flera platser där man kan sätta ner urnorna, bland annat minneslundar. De har bidragit till att kremering och urnebegravningar blivit allt mer populära.
- Lappträsk 2012: 34 begravningar, 23 med kista, 11 med urna. 2013: 35 – 20 –15. 2014: 41 – 22 –19.
- Lovisa 2012: 180 begravningar, 91 med kista, 89 med urna. 2013: 162 – 79 – 83. 2014: 201 – 98 – 104.
Vill de anhöriga att den avlidna kremeras kommer man i vanlig ordning, som vid en kistbegravning då den döda är församlingsmedlem, överens om när välsignelsen ska ske. Sedan fattas beslut om när kremering sker och när urnan ska sänkas i jorden.
– Begravningsbyråerna står till tjänst med alla praktiska arrangemang också då det gäller kremering och urnenedsättning, säger Lehto.
Östnylänningar kremeras i Kotka
Statistiken visar att urnebegravningarna ökat också i Lappträsk och i Lovisa (se faktaruta).
– Antalet urnebegravningar ökar sakta men säkert, säger byråsekreterare Mona Haddas vid Lovisanejdens församlingar.
Kremering av avlidna i Lovisa och Lappträsk sker för det mesta i Kotka.
Den som vill inte vill sänka urnan på kyrkogården eller i en minneslund behöver tillstånd av fastighetsägaren om askan ska spridas över någon annan mark än på begravningsplatsen. Inom ett år efter jordfästningen ska de anhöriga meddela samfälligheten var askan spritts ut.
Om en person avlider på vintern kan kremering ändå ske. Urnan förvaras då vanligen i krematoriet eller i församlingens utrymmen. Man får också hålla en urna i sitt hem men inte hur länge som helst. Enligt begravningslagen bör urnan sättas i jorden eller askan spridas senast ett år efter kremeringen.
Aska sprids på Hudöfjärden
Ibland är det stadsgeodeten som fattar ett tjänsteinnehavarbeslut om spridning av aska. Nyligen antecknade tekniska nämnden i Lovisa ett sådant beslut till kännedom.
– Men det händer inte så ofta, säger Marianne Forstén på Lovisa stad. Tillsvidare i år har geodeten haft ett fall att ta ställning till, i fjol hade han två och året innan ett fall.
Samtliga fall som stadsgeodeten tagit ställning till har gällt spridning av aska till havs. I Lovisa finns det en plats där man får sprida aska på vattnet och den ligger på Hudöfjärden.
Kyrkoherde Karl af Hällström i Lovisa säger att de anhöriga för det mesta själva åker ut och sprider askan eller sänker urnan i jorden. Men vill man ha en präst med vid ceremonin är det förstås alltid möjligt.