Med Petteri och Tyllerö i skogen
Robert Tennberg från Gammelby kombinerar ny teknik med traditionella hästkrafter.
LOVISA Det är tyst i skogen, med undantag för hackspetten som knackar på en trädstam i närheten. Hingsten Petteri och stoet Tyllerö står lugnt vid vägkanten och kikar under lugg på mig, medan Robert Tennberg förbereder dem inför arbetspasset i skogen.
– De här hästarna hetsar inte upp sig i onödan. De bryr sig varken om lodjur eller om varg. Jägare berättade att de hittat färska spår i snön. Vargen hade sovit bara 150 meter från oss men hästarna brydde sig inte om den, säger Robert Tennberg.
Han och hans finska hästar är en bekant syn i bygden. De är populära dragplåster på olika evenemang, som fastlagsjippon, Lovisas lucia, och julöppningen i Borgå.
Men nu gäller skogsarbete i Gammelby, i Robert Tennbergs skog.
Vill man arbeta med hästen i skogen och samtidigt ha ekonomi i skogsbruket krävs modern teknik. Därför har han importerat en svensktillverkad skogsvagn för proffsbruk.
Vagnen har en hydraulisk grip som drivs med en bensinmotor på nio hästkrafter. Gripens räckvidd är 3,6 meter. Vagnen är utrustad med boggiehjul och bakhjulen har kedjor för bättre fäste vid bromsning.
– I Sverige åsidosatte man aldrig helt och hållet hästen i skogen. Tvärtom har de utvecklat konstruktioner som lämpar sig för skogsarbete med häst. Förr avverkade jag också i skogen, men ryggbesvär satte stopp för det. Nu har jag investerat i en liten begagnad skogsmaskin och kör ut virket med hästarna.
Lösningen är ekonomiskt hållbar. Körstråken är hälften så breda som i vanliga fall, och körskador saknas helt och hållet i skogen.
Vårt kulturarv
Att jobba med den finska hästen i skogen och på åkrarna är en del av vårt kulturarv.
Men kunskapen och yrkesskickligheten kan gå förlorad. Enligt Hippos, centralorganisationen för travsport och hästuppfödning, är i dag under tre procent eller cirka 500 finska hästar klassade som arbetshästar.
Robert Tennberg är en av dem som håller traditionen vid liv. Han är uppväxt med hästar och hjälpte redan i unga år pappa Bertel i skogen.
– Mitt jobb är att styra och bromsa, säger han, medan han koncentrerat lastar på massaved.
Under tiden står Petteri och Tyllerö tålmodigt och tuggar på några grankvistar. De följer ändå noga med vad som sker. Vid minsta tecken börjar de jobba.
Fullastad väger vagn med lass närmare 3 000 kg. Ett lass är, beroende på sortiment, dryga tre fastkubikmeter virke.
För att orka måste hästarna börja dra exakt samtidigt. Det gäller att vara noggrann i kurvorna samt upp- och nerförsbackar fram till skogsbilvägen, där massaveden samlas i virkestravar.
Trots tungt lass går det undan i skogen. Fotografen springer för att hinna med.
-
1910 – 297 100
-
1950 – 408 800
-
1987 – 14 100
- 2014 – 19 400
Petteris och Tyllerös arbetsdag är 5–7 timmar. Under den tiden kör de mellan tio och tolv lass.
– Jag jobbar på hästarnas villkor. De pausar med två timmars mellanrum.
Hästens temperament viktigt
Robert Tennberg småpratar med hästarna medan han jobbar. De lugna arbetshästarna är resultatet av flera års skolning.
– Temperamentet är den viktigaste egenskapen för en arbetshäst. Jag planerar att stambokföra Petteri som en arbetshäst, så att han kan användas inom avel. Han har kraftiga ben, är bastant och har perfekt lynne.
När lasset är tungt ska en arbetshäst ta längre steg för att orka. Tyllerö är bara sex år och har inte riktigt förstått det. Hon vill dra släpet med korta steg, och tröttnar därför snabbt.
Samarbetet hästarna emellan är minst lika viktigt som mellan människa och häst. Fungerar inte hästarna tillsammans blir det farligt. De biter och nafsar varandra, och i värsta fall sticker hästarna i väg med vagn och allt.
Två valacker, alltså kastrerade hingstar, brukar vara den bästa kombinationen när arbetshästar jobbar i par. En hingst och ett sto i par är ovanligt, men det fungerar för Tyllerö är dräktig och ska föla inom ett par månader.
– Petteri är dessutom den perfekta gentlemannen och är väldigt lugn för att vara hingst.
Ingen kalavverkning
Skogen och hästar är Robert Tennbergs andrum i livet.
Skogarna på hemgården Köpars kalavverkas inte. Det ser fult ut, plus att de nya plantorna som man med möda planterat på ytan ofta blir mat åt älgarna.
Han avverkar i stället små luckor i skogen där det med tiden växer nya plantor. Skogen ser därför annorlunda ut då det växer stora och små träd om varandra.
– Jag tror på en renässans för skogshästen. Jag anlitas ibland av skogsägare som äger mindre skogsfastigheter. Skogen upplevs som värdefull och de vill att den förnyas så skonsamt som möjligt.
Men en sak är säker, hästar kommer alltid att finnas på Köpars.
– Ett liv utan hästar är tomt. Det bästa med hästen är att den blir din bästa vän, som instinktivt vet vad som förväntas av den.
Arbetshästen kan göra comeback
I dag avlas fyra typer av finsk häst. De är travhäst, arbetshäst, ridhäst och liten finsk häst. Bara ett fåtal arbetshästar jobbar i sin traditionella roll.
Men det finns hopp för arbetshästar och arbetsmetoder från förr.
Inom klubben Työhevosharrastajat har man noterat ett ökat intresse för kurserna som de arrangerar.
Klubben hör till föreningen Suomenratsut. Vanligtvis hålls kurserna av äldre generationens hästkarlar.
Tanja Lundsten, kontaktperson i södra Finland, förklarar att folk önskar alternativ till sin hästhobby. Det finns också en ökad insikt i behovet att bevara kunskapen om traditionella arbetsmetoder i skogen och på åkern.
– Män brukar delta, ditlockade av kvinnors hästintresse. För hugade lönar det sig att först gå på vår kurs och efter det lära upp hästen. I bästa fall blir arbetshästen en gemensam hobby för paret.
Klubbens medlemmar brukar ställa upp på olika evenemang och bland annat besöka dagis och seniorboende. För de äldre väcker häst och kärra minnen från förr.
– Många är så pass till åldern komna att de har förlorat talförmågan, men ansiktsuttrycket säger allt. Tårarna rinner nerför kinderna när de ännu en gång får sitta i hästkärran.