"Oroligheterna går i vågor"
En "boom" av skadegörelse har fått Sibbo att satsa på förebyggande arbete med såväl unga som föräldrar. Patrik Lindahl är en som minns att det inte var så lätt att vara ung alla gånger.
SIBBO De unga i Sibbo har inget att göra, föräldrarna tar inte sitt ansvar – så kan det låta när man försöker hitta någon att skylla på för den senaste tidens skadegörelse i Sibbo. Men enligt Marjo Karppinen finns inga enkla svar.
– Som vuxen är det lätt att klaga på den fördärvade ungdomen, säger Marjo Karppinen som är servicechef för tjänster för barn, unga och och familjer i Sibbo.
Den punkterade bollhallen och skadegörelse vid skolcentret har beskrivits som en "boom" av oroligheter bland de unga i Sibbo. Enligt Marjo Karppinen existerar ingen sådan boom – de oroligare tiderna kommer och går. Och detta inte bara i Sibbo.
– Ungdomar är oroliga överallt och så har det alltid varit.
Marjo Karppinen menar att vi är snabba med att stämpla och hitta syndabockar i stället för att bita oss in i det verkliga problemet, och framför allt hur det går att undvika att det sker igen. Nu tar Sibbo på allvar itu med förebyggande åtgärder för att minska oroligheten bland de unga. Det handlar bland annat om att ordna träffar för föräldrarna, låta äldre tonåringar ta hand om yngre och överlag skapa mer samhörighet inom området.
Familjerna ska stödas i att klara av en vardag som inte är så enkel alla gånger.
– Det är varken lätt att vara tonåring eller förälder till en.
Alltid där det hände
I lågstadiet knackade en kompis flyförbannade pappa på hemma hos Patrik Lindahl och beskyllde honom för att ha snott sonens gummistövlar. Hans fot var dubbelt så stor som kompisens.
– Det är lätt hänt att få en stämpel men att bli av med den är nästan omöjligt, säger Patrik Lindahl nu när tjugo, tjugofem år gått sedan ungdomen. I dag jobbar han för kommunen, men vägen har inte varit rak. Han är ett exempel på att svårigheter i uppväxten inte nödvändigtvis betyder en misslyckad framtid.
Vad än som hade hänt satt Patrik Lindahl alltid på korsförhör hos polisen. Och helt oskyldig var han heller inte, om han inte var inblandad i buset visste han oftast åtminstone vad som pågick. Ofta handlade det om förflugna idéer, ganska oskyldiga påhitt som sedan fick oväntade konsekvenser.
– Det var aldrig meningen att göra någon illa, aldrig meningen att såra någon.
Ändå hände alltid de mest oväntade saker när Patrik Lindahl var ute med sina vänner. Han går inte närmare in på äventyren från det förflutna, men som exempel kan nämnas att snabblimmet i skolan användes flitigt för att fästa pennor vid katedern och biologilärarens träskor vid golvet. Klassen var vild och lärarna orkade inte, som han beskriver det, ta tag i problemen.
– Till slut noterade de inte längre min frånvaro utan tecknade i stället ner min närvaro när jag råkade infinna mig i klassrummet. Då blev jag oftast utkörd ändå.
Inte jag mot världen
I dagens Sibbo blickar man nu framåt. Nu ska hela byn engageras för att skapa ett Sibbo som inte bjuder in till illdåd och oroligheter. En grupp kommunanställda har gått runt och granskat området: hur ser Nickby ut på kvällen, som ungdomen ser det? Det kan handla om rent praktiska saker: går bussarna tillräckligt ofta, är det tillräckligt ljust. Men viktigast är ändå att möta de unga utan att påstå att man har sanningen.
– Den unga sitter inte och funderar på vad han eller hon ska sabotera i dag. Skadegörelse är ett symtom på någonting, säger Mervi Nietosjärvi som är ungdomsfamiljearbetare i Sibbo.
Ungdomsarbetarna vill hitta roten till illamåendet och hjälpa den unga att hitta andra sätt att avreagera sig på än att ha sönder saker. De vill skapa nätverk, sammanhang och samhörighet, en atmosfär där de unga kan bli sedda och hörda. Att motverka jag mot världen-tänket så gott det går.
– Det måste bli lättare att få tillgång till tjänster. Det ska inte behövas ett stort blödande sår för att få hjälp, en liten skråma räcker.
Ungdomen växte upp
Tillbaka till Sibbo för tjugo år sedan, till Patrik Lindahl som var ung och vild som ungdomar ibland kan vara.
Många var rädda för honom och hans gäng, men när någon blev retad var han också den första att blanda sig i och försvara den svaga parten.
Patrick Lindahl hade en fri ungdom och bodde turvis hos föräldrar och släktingar. Hans läs- och skrivsvårigheter bidrog till att skolan kändes alltmer ointressant. Till sist slutade han utan avgångsbetyg.
Arton år gammal blev han pappa och lugnade ner sig en aning. Men den egentliga vändpunkten inträffade då arbetskraftsbyråns dåvarande chef Rabbe Forsblom frågade om han ville vara med om att grunda verkstadsskolan i Sibbo. Det var tjugo år sedan.
– Jag är tacksam. Det kändes fint att någon litade på mig, säger Patrik Lindahl som sedan dess har hunnit jobba mycket med unga som kommer ur liknande förhållanden som han själv.
I dag går det bra för Patrik Lindahl, men många ur det gamla gänget är inte vid liv längre.
Han har varit med om mycket men lyckats skapa ett fungerande liv där han dessutom kan hjälpa andra. Han vet att vissa råkar ut för mer än andra, och hoppas att också dagens Sibbounga får det stöd de behöver.
Han tror inte att de som stack hål på bollhallen tänkte på konsekvenserna, i synnerhet inte de ekonomiska.
– Det är viktigt att få kontakt med de unga innan någonting värre händer, säger Patrik Lindahl.
Sibbo jobbar för framtiden
Behöver du stöd som förälder och vill dela tankar med andra i samma situation? I mars startar en professionellt ledd stödgrupp i Sibbo.Stödgruppen är menad för personer som funderar på utmaningar i ungdomsåldern, känslor och praktiska situationer. Du kan delta också om din egen tonåring inte har några problem.
Gruppen samlas i Nickby social- och hälsostation. Som gruppledare fungerar arbetshandledare Pekka Väänänen och hälsovårdare Marjo Karppinen. Gruppen samlas sex gånger under vårterminen; 18.3, 25.3, 1.4, 8.4, 15.4, ja 22.4.2015 klockan 18.00–19.30. Gruppen är tvåspråkig och deltagandet avgiftsfritt.
Tilläggsinfo och anmälningar senast 27.2.2015. Marjo Karppinenger ytterligare information på marjo.karppinen@sipoo.fi eller 09 235 36560.