Traditionen möter det praktiska i luciaklädsel
BORGÅ. Aningen överraskande har årets lucia Conversetossor på fötterna, men de syns knappt under den böljande klänningsfållen. Bekvämlighet går först.
– Mindre puffighet, säger Borgåbygdens lucia för i år, Caroline Högel, och måste nästan ropa för att överrösta ljudet av tiotals surrande symaskiner i yrkesinstitutet Inveon.
Hon provar i dag klänningen hon ska skrida fram i den trettonde december, om knappa två veckor. Nu ska också skor inskaffas och ringstorlek bestämmas. Men klänningen går givetvis först – allt annat anpassas efter den.
Klänningen ser i stort sett likadan ut från år till år, men ärmarna ger möjlighet att experimentera. Tärnorna Emilia Brusas och Marianna Forsell får begagnade klänningar som anpassas enligt behov.
Den klassiska, vita dräkten börjar redan arta sig, men armarna är än så länge bara prototyper. Och på tok för puffiga. Som tur är finns det ännu tid, och studerandena vid Inveon hinner fästa ärmar, tona ner på puffigheten och, när klackhöjden väl är fastställd, korta fållen.
Praktisk tradition
– Kanske de här? säger luciatärnan Marianna Forsell och pekar på ett par knallröda partyskor som står på hyllan i skobutiken när det efter Inveonbesöket är dags för skoshopping.
Hon skämtar, för hon vet att det nu krävs något trist, platt och vitt – men framför allt bekvämt.
– De ska stå i tolv timmar, av erfarenhet kan jag säga att det inte lönar sig att ha klack om man inte genast vill bli trött i fötterna, säger Kent Blomqvist som varit luciapappa i sex år.
Skorna är den svåraste biten, resten av lucias outfit bestäms ganska i hög grad av traditionen. I skoval är bekvämlighet a och o.
– Eller de här, så vi kan vi gå som pingviner? frågar en av flickorna och pekar på ett par synnerligen oglamorösa tofflor.
– Skrida fram som pingviner, säger en av tärnorna, och plötsligt får någon syn på All Stars-tossorna som i alla regnbågens färger trängs på hyllorna.
Inte så graciöst, men det får duga. Huvudsaken är att fötterna inte tröttnar och att risken för att snubbla är så liten som möjligt.
I år kommer ett par klassiska, vita All Stars-skorna i äkta indiestil att skymta under lucias böljande klänningsfåll.
Långvarigt samarbete
Med bestämda steg går trion med luciapappan i släptåg till underklädsaffären Magys. Där har luciagänget fått sina underkläder i trettiofem år.
Här går det undan: långkalsonger, blusar och strumpor är snyggt inpackade i glamorösa presentpåsar.
Men innehållet är mest praktiskt: undertröjan ska hålla lucia varm och göra att den mer ömtåliga klänningen inte behöver tvättas lika ofta.
När shoppingen är avklarad bär det av till guldsmeden Aurum i Gamla stan. Där ska det minsta, men inte oviktigaste elementet inskaffas: ringen.
Aurum har traditionellt tillverkat lucias ring, och Valtteri Honkapää har gjort jobbet i femton år. Ringen är alltid nästan likadan: silver med gul sten. Men med en modern twist som blir en överraskning när luciasällskapet får träda sina nysmidda ringar på fingrarna den trettonde december.
– Modellen är lite annorlunda varje år, men grundelementen är desamma, säger Valtteri Honkapää som tycker det är en trevlig tradition att smida luciaringen. Han mäter lucias och tärnornas fingrar i tur och ordning, och så är det klart.
– Nå, vad säger man? säger luciapappan antydande när de tre unga kvinnorna börjar röra sig mot dörren.
Guldsmeden får genast ett unisont "tack" och tre strålande leenden.