Radio Foni firar sin tjugo år långa kamp
BORGÅ. Radio Foni iskelmä fyller tjugo år. Grundaren Eija Kölhi ser ljust på såväl det förflutna som på framtiden.
Eija Kölhi blickar ut genom fönstret, ser höstens brutna färger och tänker: här står jag nu.
– Det har varit en 20 år lång kamp inom ett mediefält som förändras konstant, säger Kölhi, grundare till Radio Foni iskelmä Porvoo som firar sin tjugonde födelsedag.
Iskelmä Porvoo steg ur Jokiradios aska då kanalen slutade och Eija Kölhi funderade på nästa steg. Varför inte ansöka om en egen licens och producera radio med en mindre grupp människor? Hon väntade i sju månader och i maj 1993 fick Radio Foni lov att sända.
För exakt tjugo år sedan jobbade en grupp på fem människor som galningar för att få allt att fungera.
– De tiderna var euforiska.
Den dåvarande stadsdirektören höll ett tal, och en mikrofonsladd fick ersätta det blåa sidenbandet vid invigningen. Porvoo Iskelmä var den första radiokanalen i Finland som använde sig av digital teknik. Kanalen finns i olika tappningar runtom i landet.
– Jag ångrar inte en sekund, säger kanalens grundare Eja Kölhi som har fullt upp med att ställa fram kakfat och kaffekoppar i kanalens lokaler på Brunnsgatan.
Eller ja, två dagar önskar hon att inte hade hänt, två dagar då människor som stod henne nära dog. Alla andra bra, dåliga och medelmåttiga dagar är hon enbart glad över.
En dag i sänder
Som den enda lokalkanalen i Borgå har Iskelmä aldrig tävla med de tryckta medierna.
– Radion kommer aldrig att upphöra att existera.
Det är bara att knäppa på radion, ingen prenumeration krävs. Det ser Eija Kölhi som en av orsakerna till att radion inte står inför lika svåra problem som de tryckta medierna. Samtidigt är hon tacksam gentemot annonsörerna som hänger med år efter år.
Nu drar Eija Kölhi kanalen ensam, men förändringar kan ske vid årsskiftet. Mer säger hon inte, förutom att det som sker är positivt.
– Världen förändras konstant, det är viktigt att hänga med i utvecklingen.
En dag i sänder, säger hon. Vissa beslut är lyckade och andra är det inte. Men det livslånga mottot är klart: hon vill stödja musiklivet i Borgå.