Rättsskyddet allvarligt hotat i Finland
SIBBO. Polisens resurser är så kraftigt beskurna att rättsskyddet för vanliga människor kan anses vara allvarligt hotat. Så säger kriminalöverkommissarie Thomas Elfgren som firar sin 60-årsdag.
Thomas Elfgren är oroad.
– Jag oroas över vanliga människors tilltro till att de kan få en rättvis behandling om de blir inblandande i en utredning. Jag är övertygad om att folk inte får en rättvis behandling då polisen utreder mindre brott där straffpåföljderna är bara böter.
Resurserna sätts på de stora brotten, inte på småbrott där utsikterna att få resultat är osäkra. Elfgren hävdar att polisen väljer att utreda ärenden där ribban är lägst, de där man känner gärningsmannen från tidigare och där man kan räkna med snabba resultat.
Rättskänslan hotad
Svårutredda ärenden lämnar man åt sitt öde.
– Åklagarna och domstolarna kräver inte kvalitativt gjorda förundersökningar, för de känner till resursbristen. Men det kan innebära att varken offret eller den åtalade får en rättvis rättegång eftersom förutsättningarna för en sådan bereds i förundersökningen.
Det är ett allvarligt hot mot den subjektiva rättskänslan.
Åklagarna och domstolarna har därmed blivit garanter för resursbristen, konstaterar Elfgren.
– Även de måste göra ett snabbt jobb och även de har alldeles för stora högar med förundersökningar på sitt bord.
Skadad yrkesstolthet
Att polisväsendet dragits in i en omfattande brottsutredning via narkotikapolischefen Jari Aarnio, ser Elfgren som sorgligt.
– Vi har alla en yrkesstolthet och utredningen kring Aarnio är därför en mardröm för alla. Sånt som nu rullas upp får bara inte ske, säger Elfgren som är upprörd över att vissa medier velat se hela affären som en hämndaktion inom kåren.
– Det handlar verkligen inte om en vendetta inom kåren, det borde alla inse.
Samla trådar
Thomas Elfgren blev känd som en sakkunnig inom psykologisk profilering, en polis som via den kunskap man får i utredningarna kan skapa en bild av hurdan person som utfört ett våldsbrott.
– Det var i början av 90-talet som jag drogs in i ett vetenskapligt projekt där vi analyserade om vi i Finland kan använda oss av andra länders sätt att profilera. Och mycket snart kom vi fram till att det kan man. Människans beteende är universellt.
Efter det studerade Elfgren ämnet vid FBI:s akademi i USA, det blev mycket beteendevetenskap, rättsmedicin och studier om vad man ska lägga märke till vid en brottsplats.
En profilerare plockas in i utredningen då gärningsmannen är okänd och det kom att bli så att Elfgren var med om flera uppmärksammade fall.
Men hur ser då ett perfekt brott ut?
– Sådana finns inte. Den som försöker sig på något sådant, avslöjar en hel del om sig själv.
Naivt förhållande
Nu jobbar han vid centralkriminalens avdelning för grova brott och då rör det sig om organiserad brottslighet och brott mot liv.
– I dag har brott mot liv ofta en internationell koppling, det kan handla om organiserad brottslighet där organiserade gäng är inblandade.
Den internationella brottsligheten kopplas ofta till motorcykelgäng och Elfgren är oroad över att politiker verkar lockas till umgänge med dem. Till och med Rysslands president Putin har låtit sig fotas med ett av de mer våldsamma motorcykelgängen.
– Det är inte ett långt steg så blir politikern en talesman för en dold agenda. Och man kan fråga sig vilken dold agenda United Brotherhoods här i Finland har då de ordnar en fotbollsmatch för barnsjukhuset.
Avsikten är förstås att visa upp sig som goda killar, att organisationen är samhällsduglig.
Att Elfgren kom att jobba mycket med internationella kontakter blev naturligt då han inledde sitt arbete vid centralkriminalen 1978. Till en början var det främst Nordiska kontakter som gällde, men i och med Sovjets sönderfall kom Ryssland och Baltikum med i bilden på 1990-talet.
– Jag jobbade tre år vid krigsförbrytartribunalen i Haag och då flyttade fokus på Syd- och Mellaneuropa.
Afrika förändrade livet
Elfgren var inkopplad i utredningen där pastorn Francois Bazaramba stod misstänkt och senare dömdes för massmord i Rwanda, och kom att besöka Rwanda ett flertal gånger. De besöken kom att bli omvälvande rent privat.
– En kille som jobbade på hotellet under rättegången i Kigali brukade fungera som guide. Men han blev avskedad då någon sett honom med oss en kväll. Efter det fick han hjälpa mediefolk från Finland, och hur det nu var så sa han en dag att han inte kommer ihåg hur det är att ha en pappa, men att jag känns som en sådan.
På den vägen är det, men att adoptera bara en gick inte.
– Då den ena kom så kom andra, nu är de fem, fyra pojkar och en flicka i åldrarna 19-30. Två är ännu kvar i Rwanda för att färdigställa sina studier.
Thomas Elfgrens liv förändrades helt i Afrika. Han var ensamstående och frånskild då han åkte dit, nu är han far och farfar till ett barnbarn, och snart kommer ett barnbarn till. Och barnen gör honom stolt varje dag, alla jobbar och studerar.
– Jag fick lära mig så mycket av afrikanernas sätt att se på familjelivet. Familjelivet där är något annat än mamma-pappa-barn. Det är så mycket mer, grannar och släkt tar ansvar för varandra.
Framför allt är det förhållandet till äldre som han imponerats av.
– Man tar hand om sina äldre och jag har funderat mycket på hur vi kunde göra det även i vårt samhälle.
Vill påverka
Elfgren ställer nästa vår för andra gången upp i riksdagsvalet för Svenska folkpartiet. På begäran beskriver han sig själv som en operativ person, en människa som inte nöjer sig med att be andra göra något, utan handlar själv.
Och dagens samhällsutveckling vill han försöka påverka.
– Jag har nog ett socialt ansvar och jag ser det som en dålig utveckling att inkomstklyftorna ökar. Det är inte en bra utveckling att vi har allt fler rika och allt fler fattiga, säger Elfgren och intygar att hans kommande valkampanj är på allvar. Förra gången blev valkampanjen dåligt skött på grund av att han just då befann sig i Rwanda.
Efter alla år i jakt på brottslingar är målet nu att sitta i riksdagen och påverka lagstiftningen.