Intim strövstad skulle ge Borgå stark karaktär
BORGÅ. Stadsplaneringsprofessor Trevor Harris vill ha ett intimare centrum.
Borgå stadskärna verkar ha drabbats av en förbannelse. Butiker i centrum stängs på löpande band, kundströmmarna har splittrats runt om i periferin, inte ens butikslokalerna runt torget och i Gamla stan drar.
Så vad säger professor Trevor Harris vid Aalto universitet? Han är erfaren stadsplaneringsarkitekt och han känner till Borgå. Vad kan man göra genom att planera rätt?
– Borgås beslutsfattare måste bestämma sig. Man kan inte satsa på allt, stan är för liten för att ha många bärande områden.
Nu ser det ändå ut som om shoppingen kastats ut som frön i vinden, till Kungsporten och Konstfabriken och till industriområden i en krans runt centrum.
Låt inte affärsmännen bestämma
Med karta i hand börjar professorn titta på problemen i innerstan. Hur få folket att trivas här och att röra sig naturligt mellan Gamla stan, Konstfabriken och torget?
– För det första måste man tänka annorlunda än de flesta investerarna och affärsmännen. Man ska inte tänka bil, man ska tänka promenadstråk och cykel. Planerar man enligt affärsmännens vilja så går det fel.
De här starka påtryckargrupperna hör till den befolkningsgrupp som kör bil, de vill ha köpstarka kunder, inte såna som kommer in för att köpa ett färskt bröd och en liter mjölk, kunder som promenerar och inte vill bära tungt.
I städer som Uleåborg, Åbo och Björneborg har man redan vänt bilarna ryggen och tänkt bilfritt.
– Allt fler av oss är äldre och singlar, kör inte bil och vill inte ha bil. Och samhällspolitiskt har Finland inte längre råd att hålla nuvarande omfattande vägnät i skick. Vi måste alltså börja planera tätare.
Även Gamla stans butiker kämpar med lönsamhet och en frånvaro av lokalbefolkning. Harris säger att mönstret känns igen från andra motsvarande områden.
– Om butikerna håller sig med ett "turist-Tiimari" urval med lite för dyra prylar, så drar det inte lokalbefolkningen. Det måste också finnas ett urval med dagligvaror, sånt man behöver.
Intima strövstråk
Ska man lyckas locka folk att röra sig ute och ströva omkring så måste man planera attraktiva, trivsamma intima miljöer mellan huskropparna, miljöer där den ena för vidare till den andra.
– Nu skär Mannerheimgatan av staden och den gamla och den nyare stadsdelen känns som två helt olika städer. De måste bindas ihop och man måste få in något av intimiteten i Gamla stan på den andra sidan.
Då är torgmiljön det första som professor Harris skulle ta itu med.
– Torgmiljön är för diffus och inramningen för låg. Stäng av gatan framför stadshuset, ta bort taxistationen och parkeringarna. Seurahovihuset ska bort, bygg nytt och lite högre. Och bygg ett nytt hus mellan Lundi och busstationen så att stationen blir en integrerad del.
På så sätt skulle torget bli mer intimt och få tydlig inramning.
Aktivitet kring Konstfabriken
Sen tar sig professorn en titt på Västra åstranden och konstaterar att ån är Borgås ryggrad. Längs med ån ska man kunna ströva, och det ska vara lätt att ta sig över till de olika sidorna.
– Kvarteren på Västra åstranden längs med Mannerheimgatan fungerar relativt bra, men tyvärr så har inte den känsla man lyckats skapa i dem inte spritt på sig till de nyare husen, säger professorn och talar igen om intimitet.
Fingret glider vidare på kartan och längre ner längs med ån och landar på Konstfabriken och tomheten runtom.
– Vad har man tänkt här, frågar han och om en stund har han placerat in en tättbyggd hantverkarmiljö med hybridhus som har ateljéer, verkstäder och bostäder i ett.
Harris skissar upp en aktiv miljö med olika verksamheter och tycker att miljön kring Wilenius varv borde få sitt skärgårdscenter, med museum, snickerier, kaféer och sommartid vackra träbåtsklassiker guppande i vattnet. Problemet är bara att området är sankt och att lermarken gör byggandet dyrt.
Nedanom Kokonbacken kunde man sommartid ha ett friluftsområde för utomhusevenemang, sommarteater, konserter och större happenings som drar publik vida omkring, ett område som blir nationellt viktigt visionerar Harris.
– En övergång till behövs även här för att folk lätt ska komma över ån. Eller kanske en liten färja för persontrafik? Har ni ett musikinstitut? Kan man få in det här nånstans, undrar Harris och ritar ett stort frågetecken på området.
Tåget och modet
Men en stor fråga är ändå hur man ska ta sig till och från Borgå.
– Järnvägsspåret måste tas i bruk igen. En lätt och tät spårtrafik behövs mellan Helsingfors-Sibbesborg-Borgå för att hämta folk hit.
Det visar sig att professorn aktivt tagit del av planerna på Sibbesborg, trädgårdsstaden som ska växa ut i Söderkullatrakten.
– Sibbesborg blir en stor sak för Borgå, det ger en knutpunkt som ligger halvvägs från Helsingfors, på 15-20 minuters avstånd från Borgå.
Nu borde Borgå bara våga profilera sig, ta modiga beslut och se på helheter, inte göra osammanhängande "frimärksplaner".
- Borgå är en fin stad som har alla möjligheter i sin hand. Det är bara att våga, uppmuntrar professorn och ställer igen själv väsentliga frågor innan han kör tillbaka till Helsingfors:
– Hurdana är beslutsfattarna? Vågar de? Är de intresserade? Finns det något forum för diskussioner?
Mycket gott, men vem betalar?
Vad säger stadspaneringschef Eero Löytönen om professorns förslag och lösningar för att få mer liv i stadskärnan? Är det kanske just så staden planerar?
Jo, det är väl just så här vi skulle vilja ha det, skrattar Eero Löytönen.
– Den tråkiga verkligheten för oss är ju bara att vi ska kunna svara på frågan; vem betalar?
De problem som professor Trevor Harris pekar på vad gäller torget är välbekant för Löyönen.
– Vi har länge haft en plan klar för hur man skulle förbättra torgmiljön för fotgängare. Men beslutsfattarna har alltid haft någon orsak att skjuta på åtgärderna.
Tanken att stänga Stadshusgatan framför stadshuset för trafik stöder Löytönen, likaså tanken att höja profilen runt torget och att bygga om busstationen.
Planeringschefen känner igen kritiken att staden delas itu av Mannerheimgatan.
– Höjden på bron är en orsak. Och det tråkiga är att de som röstade för att den skulle bli kvar nu tycker att något borde göras.
Så är det ofta med arkitektur och stadsplanering. Ett beslut påverkar annat och många har svårt att se sambanden. En svår fråga i Borgå är parkering.
– Det verkar som om alla skulle tro att kunder måste kunna köra ända fram till butiken för att business ska löna sig.
Löytönen har en mängd exempel på gamla kulturstäder där man planerat utgående från bilfritt, och trots det blomstrar handeln just i de kvarteren.
I år ska det första förslaget till plan för området kring Konstfabriken och Västra åstranden läggas fram. Löytönen säger att mycket av det professorn efterlyser finns med i planerna, men även här härskar villkoret; det ska finnas ekonomi i idéerna.
Tanken på spårtrafik får också stöd.
– Vi kunde uppliva en ursprunglig idé där slutstationen skulle vara Västa åstranden.
Eero Löytönen säger att Borgås invånare och beslutsfattare är intresserade av planering. Han önskar ändå att ännu fler skulle förstå hur unikt kulturarv de ansvarar för.
Nu funderar man på att utveckla workshop-modellerna för att få med så många tankar som möjligt bland annat då området kring Wilenius båtvarv blir aktuellt.
– Tanken är att flytta gästhamnen med servicebyggnader och annat till båtvarvets sida. Sen får vi se vad som är möjligt.