Ge oss ett år av handling
Kloka kvinnors bön: De är vana att ha en åsikt och de låter sig inte tystas. Vi bad Hilkka Olkinuora, Elina Pirjatanniemi och Rebecca Holm ta sig en funderare inför 2016 och vad som står högst på deras önskelista inför det nya året.
När jag skriver detta är året ännu 2015. Jorden närmar sig slutet av sin bana runt vår närmaste stjärna solen, och ett nytt år skall snart invigas. Under det gångna året har världen skakats om. Människor har tvingats överge sina hem och dra upp sina rötter för att fly undan krig och fundamentalism. Många har mist sina liv, ännu fler någon anhörig. Diskussioner i världens alla hörn har blivit allt mer polariserade och övertygelser har blivit starkare, även här i Finland. Men en sak är säker. Ju närmare vi kommer årsskiftet, desto mera växer människors längtan efter rättvisa och uppgörelse.
Därför vill jag nu själv framföra ett och annat önskemål inför året 2016.
Jag önskar att våra manliga politiker skulle synas och höras mera i frågor om kvinnans ställning i vårt samhälle. Jag önskar att dessa politiker visade ett genuint intresse att förändra och bryta ner de patriarkala strukturer som de själva gynnas av.
Jag vill att samma män uppmärksammar den så kallade våldtäktskulturen som något mera än ett yttre hot, och att de inser att våld mot oss kvinnor och våra kroppar är lika stora problem då det sker inom det finländska samhället som då förövaren är någon främmande. Jag kräver att de fortsätter, eller snarare påbörjar, ett aktivt arbete mot våld och könsdiskriminering och bevisar att deras omtänksamhet är äkta.
Jag önskar att flera riksdagsledamöter skulle inse att den yttrandefrihet som finns i vårt land kommer med ett ansvar och inte finns till för att utnyttjas. Den får inte användas för att berättiga osanningar och absurda uttalanden. Jag önskar även att jag aldrig behöver se fler bilder på riksdagsledamöter som står vid gravar omgivna av nynazister, och att jag inte behöver bevittna fler krigsförklaringar mot mångkulturalismen. Jag vill att partiledare tar ansvar för sina partimedlemmars förvållanden och inte bagatelliserar dem.
Jag kräver att extremism i alla dess former inte tystas ner och normaliseras utan öppet kritiseras och fördöms.
Jag önskar att vi skulle inse att det är omöjligt att gå tillbaka till det som en gång varit. Världen ser annorlunda ut i dag än den gjorde för tio år sedan, och om ytterligare tio år kommer den än en gång att ha förändrats.
I sin kolumn "Äkta Skitprat" (HBL 23.8.2015) kallar Kaj Korkea-aho tankar om en nationell monokultur för "fantasimissfoster". Det är precis vad de är. Lever man i tron att det skulle vara gynnsamt, eller ens möjligt, att vrida tillbaka klockan till en tid då alla här talade samma språk och såg ut på samma sätt är det dags att vakna upp.
Jag vet att det är naivt av mig att önska, vilja och kräva. Men det är därför året 2016 måste vara ett år av handling i stället för samma gamla ström av tomma ord.
Vi måste avsluta den eviga dragkampen mellan rätt och fel och ta oss mot mittlinjen.
Skribenten är prisbelönt motståndare till rasism