I skogarna finns värdefulla livsmiljöer
Den biologiska mångfalden i skogarna har en egen handlingsplan. Planen heter Metso och ger skogsägaren möjlighet att frivilligt skydda artrika naturobjekt.
BORGÅ En god representant för den artrikedom som handlingsplanen efterlyser är det skogsområde i Norike som Marcus Åkerberg har låtit freda. Området är en och halv hektar stort och är gammal moskog. Granen har en framträdande roll, men den har sällskap.
– Det som gör det här området speciellt är att här växer ask. Visserligen är de planterade, någon gång på femtiotalet, men ändå. Vet du vad askvirke har använts till?
Det rätta svaret är inte tändstickor eller träskor utan båtspant.
Marcus Åkerberg berättar att asken är lika hård som eken och en verklig utmaning för den som håller i motorsågen.
Till askens egenheter hör att löven, som liknar rönnblad, spricker ut sent på våren. Men på hösten är asken snabbare än andra lövträd och är den första att fälla sina blad. Ask ser man i parker, men i skogar är de sällsynta.
– Om det finns någon som i sin skog har ett naturligt bestånd av ask, skulle vi vara mycket intresserade att få med ett sådant i Metsoprogrammet, säger Juha Lumme.
Han är överinspektör på Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland. Han har inspekterat och godkänt det område som Marcus ville skydda.
Vi vandrar vidare i blåbärsriset och kommer fram till en annan av områdets specialiteter: en källa. I närheten av den växer ståliga aspar och klibbalar. Källan fryser inte till vintern, utan är öppen året runt.
Känsla
Det fanns olika orsaker till att Marcus lät bli att avverka och i stället valde Metso.
– Skiftet ligger på ett grundvattenområde och det betyder att man inte får markbereda efter huggning och inte heller gräva skogsdiken.
En annan orsak var att barrträdsbeståndet åtminstone delvis är rötskadat och inte duger till stock. Marcus räknade med att den ekonomiska nyttan av en avverkning skulle bli liten.
Marken runt källan är sank. Att ta in skogsmaskiner på det området, skulle ha lämnat djupa och fula spår i marken. Det är inte sagt att maskinell avverkning ens hade varit möjlig. De gångna vintrarna har varit för varma för att bilda en ordentlig tjäle.
Det fanns också en känslomässig koppling. Marcus har rört sig på området hela sitt liv och det ville han fortsätta med.
Kontakt
En skogsägare i trakten hade valt Metso för att freda ett område. Marcus fick höra om programmet och tog kontakt med revirets instruktör som i sin tur kontaktade NTM-centralen som godkände området.
– Vi kontaktas på olika sätt. Ibland tar markägaren kontakt direkt, ibland sker det via reviret. Det finns också fall där vi själva har tagit initiativet, säger Juha Lumme.
Han säger att det finns skillnader mellan revirinstruktörerna. En del är mera benägna att ta upp Metso som ett alternativ, andra gör det sällan.
En skogsägare kan inte tvingas med i programmet, utan det handlar om frivillighet. En skogsägare som fredar ett visst område får betalt för att skydda skogsnaturen. Skogen får inte röras, utan det träd som faller ska bli liggande. Naturen ska få ha sin gång utan mänsklig påverkan.
– Men man får plocka bär och svamp och jaga på området, säger Marcus.
Ersättning
Den ersättning skogsägaren får är NTM-centralens uppskattning av virkets värde.
– Det är fråga om en engångsersättning som är skattefri för skogsägaren. Och man ska ställa ersättningen i relation till att man inte har kostnader för att hugga eller driva ut virket ur skogen.
Marcus lät skydda området för all framtid, men det finns också tidsbegränsat skydd. Det kan vara högsta tjugo år långt.
– Det kan lämpa sig till exempel i sådana fall när en generationsväxling närmar sig och den äldre generationen inte vill fatta beslut som berör den yngre, säger Juha.
Marcus beskriver processen som ledde till fredning.
– Det gick smärtfritt, enkelt och var proffsigt skött av myndigheterna.
Mest i norr
Största delen av de objekt som faller inom ramen för Metso finns i södra Finland, Österbotten, västra delen av Uleåborgs län och sydvästra Lappland.
– Det finns rätt stora skyddade arealer i norr, men relativt lite i södra Finland. Men trenden är stigande och jag hoppas att skogsägarna tar kontakt, säger Juha Lumme.
Skogsägaren kan be den regionala skogs- eller miljöcentralen eller en skogsfackman om hjälp med att utvärdera om mångfalden på ett område är tillräcklig för att lämpa sig för Metso.
Fredningen ändrar inte på ägarförhållandena. För dem som helt och hållet vill avstå från det skyddade området finns alternativet att sälja till staten.