Unga mammor får stöd i vardagen
Gruppen för unga mammor ger gemenskap, samhörighet och nya verktyg för att gå vidare i livet.
LOVISA/BORGÅ Åsnorna skriar och de små lammen hoppar över och kravlar sig under alla skrankor. Djuren vid Kungsbacka husdjursgård i Siggböle i Borgå har fått besök av en busslast mammor och småbarn från Lovisa.
En stund senare är det inte bara åsnorna som skriar, en liten flicka har sträckt fram sin hand mot en av de garanterat snälla åsnorna, inte den folkilskna som får stå för sig själv och skämmas. Vad som egentligen hände är inte helt klart, men det hjälper inte ens med plåster, den lilla flickan är otröstlig.
Med elva barn, de flesta bara några år gamla, får man räkna med ett pågående kaos och hög ljudnivå.
Den som är observant lägger kanske märke till att alla mammor i gruppen är rätt så unga. Just nu ligger medelåldern för förstföderskor i Finland på närmare 29 år. I den här Lovisagruppen finns många som bara var 17 när de fick sitt första barn.
Det är Nina Mikvelt, uppsökande ungdomsarbetare i Lovisa, som har samlat de unga mammorna till en utfärd. En del av mammorna ingår i en grupp som hon leder och som samlas en gång i veckan för att diskutera både viktiga och mindre viktiga frågor. De andra deltagarna i utfärden hoppas Nina Mikvelt kunna locka med i gruppen när den kör i gång på allvar i höst igen.
Finansieringen av utfärden sköts helt och hållet av Soroptimisterna i Lovisa. De har betalat för bussen, inträdet till djurgården och för lunch i Borgå.
– Jag är så tacksam, säger Nina. Den här utfärden är något som vi bara hade kunde drömma om utan Soroptimisternas insats.
Olika livssituationer
Men varför finns det då en grupp för unga mammor i Lovisa?
– Gruppen började 2012, berättar Nina. Den unga mamma som tog initiativet reagerade på att hon och de andra Lovisabor som blivit mammor samtidigt hade så olika livssituationer. Hon hade avbrutit skolan, de hade varit ute i yrkeslivet i 10–20 år.
– Alla gånger är inte bemötandet av unga mammor riktigt vad man skulle önska sig. Det finns de som bara söker fel. Många av de unga mammorna behöver råd och hjälp, och de blir inte hjälpta av att man ser ner på dem.
Nina Mikvelt har själv varit en ung mamma. Hon var 17 år när hon blev gravid och hann fylla 18 före förlossningen.
– Jag har använt mig av mina egna erfarenheter i gruppen, jag delar gärna med mig. En viktig grej är att man måste vara medveten om vad man går miste om och ha förståelse för det.
Ibland är omgivningens åsikter mycket sårande.
– Man hör dem som säger att det är så orättvist, vi har försökt få barn i tio år och så går den där 17-åringen och blir på smällen utan någon planering över huvud taget. Är det meningen att man ska känna sig skyldig då, eller?
En del unga mammor blir väl bemötta till exempel på rådgivningen, andra får inte det stöd de skulle behöva. De får höra kritik, och ofta handlar det om skötseln av barnet.
– De här unga mammorna har ofta rent praktiska problem, med att söka dagvårdsplats, med att få ekonomin att gå ihop, säger Nina. De behöver råd och hjälp. De vågar inte prata med alla, men det är lätt att komma till mig som de vet har tystnadsplikt.
Vuxenkontakter
Jonna Honkanen, 22 år, går omkring på Kungsbacka med dottern Ann-Sofi Honkanen, snart ett och ett halvt år.
– Jag har varit med i gruppen från början, jag tycker om att gå dit, säger Jonna. Annars är jag ensam hemma. Det är roligt att ha någon att diskutera med, det hjälper mot allt.
– Ensamheten är värst, att sakna vuxenkontakter.
Jonna går varje dag också till församlingens dagklubb.
– En gång i veckan går jag till gruppen för unga mammor och det kommer jag att fortsätta med så länge jag bara får.
Jonna har känt av hur det är att bli utsatt för omgivningens uppmärksamhet.
– Det är närmast när det gäller flickans hälsa som jag får kommentarer.
– Folk säger att hon är så liten, hon borde äta mer. Hon är så livlig, det borde du få bort, sådana saker. Och du borde sköta henne så och så, och inte göra som du gör nu.
Stämplad i liten stad
Ju yngre mamma desto lättare är det för omgivningen att hitta detaljer att kritisera, konstaterar Nina Mikvelt.
– Jag tror ändå att de flesta som jobbar professionellt med blivande och nyblivna mammor är helt medvetna om hur man borde bemöta de unga flickorna, men tyvärr gäller det inte riktigt för alla.
Att det blev just det uppsökande ungdomsarbetet som i Lovisa aktiverar unga mammor finns det många orsaker till.
– Många av de unga mammorna är i behov av samma slag av hjälp som de andra ungdomarna som jag har hand om, säger Nina. Jag hoppas på att få med fler unga mammor i den grupp som börjar på hösten. Ju fler som kommer desto lägre blir tröskeln för dem som ännu tvekar.
– I den första gruppen blev det en så bra gruppdynamik. De började peppa varandra, om jag vågar så vågar du också. Saldo från första året var att nästan alla kunde gå vidare, till studier eller till jobb.
Av alla ungdomar som Nina jobbar med är 11 procent ensamvårdare och av de unga mammorna lever hälften i ombildade familjer.
– Det har sina sidor att bo i en liten stad som Lovisa. Om man är en ung kvinna som har varit med om mycket, ofta tunga grejer, är det tydligen mycket roligare för omgivningen att prata negativt än positivt. Det kan kännas tungt om man bara möter fördomar.
– Men samarbetet i Lovisa är så fint, säger Nina. Vi uppsökande ungdomsarbetare har ett helt strålande samarbete med socialen, församlingarna och skolorna.
Spark i ändan
Tara Stenman är 21 år gammal. För fyra år sedan föddes hennes son Tomas Jokinen.
– Det var en svår tid för mig när jag fick Tomas, jag mådde inte bra och blev helt apatisk. Det var Nina som fick mig i gång, hon fick mig till läkare och till gruppträffar, så småningom till stadens verkstäder för unga och sedan till Pikku Pietarin Piha. Hon förstod att jag måste få en rejäl spark i ändan för att komma i gång.
– Det är Ninas förtjänst att jag började studera till närvårdare, vid Amisto i Lovisa. Nu måste jag avbryta utbildningen när jag får ett barn till men jag är helt övertygad om att jag kommer att fortsätta, som vuxenstuderande.
Det som blev den mest överraskande insikten, som en chock, för Tara när Tomas var riktigt liten var när hon insåg hur stark den rent psykiska bindningen var till det lilla barnet.
– Jag växte till mamma tillsammans med barnet, oberoende av min egen vilja.
Thomas har diabetes och det kräver specialarrangemang i vardagen.
– Jag kan inte lämna honom ens för en liten stund med någon som jag inte kan lita på klarar av diabetesvården, säger Tara.
Hon tycker att hon har bemötts riktigt bra som ung mamma.
– I lilla Lovisa är det väl ändå så att vi märks extra bra, vi unga mammor. På litet större orter kan man försvinna i mängden, men inte här.
Handgripliga råd
Jenna Andér är med på utflykten med sin dotter Vera Laitinen. De hör inte aktivt till unga mammor-gruppen.
– Nej det har inte blivit av att gå till den här gruppen, säger Jenna. Jag har nog vetat om att den finns, men jag har så mycket annat program.
– Nu när jag får en ny bebis kommer jag kanske att dyka upp på träffarna. Vera behöver någon att leka med på dagarna.
Iisa Muhonen är 19 år gammal och väntar sitt första barn. Hon bor i Lappträsk och är med på bussutflykten för att bekanta sig med verksamheten. Ett samarbete planeras mellan Lovisa och Lappträsk när det gäller arbetet med unga mammor.
– Inte vet jag ännu riktigt vad det här går ut på, men visst är jag intresserad, jo.
Äldsta barnet på plats i Kungsbacka är Jenni Kemppainen, 8 år. Hennes mamma Elisa Kemppainen hade just fyllt 17 år när Jenni föddes.
– På rådgivningen höll man mig nog för en riktig idiot, säger Elisa. De fick visa mig allt om barnvård helt handgripligen. Inte kunde jag byta blöja och inte något annat heller.
– Jag bodde då tillsammans med min mamma och tillsammans klarade vi av det. Jag gick inte någonstans, jag var bara hemma och så småningom började det löpa riktigt bra.
Elisa är nu inne på sin andra utbildning efter grundskolan.
– Jag utbildade mig först till närvårdare men jag märkte ju under praktikperioderna är det var så gott som omöjligt att vara ensamförälder och samtidigt jobba i två skift så jag fick avbryta studierna.
– Nu håller jag på och utbildar mig till servicemontör.
Duktiga mammor
– Problemet med många av de här ungdomarna är att de inte kommer i gång, säger Nina Mikvelt. De sitter hemma ensamma eller tillsammans med några, alltid samma, kompisar. Det blir svårt att ens tänka sig att man kan göra något annat, som att börja studera eller söka jobb. Många upplever också att de inte vet hur de ska sköta sin ekonomi, och de vet inte heller vem de kan fråga.
– Men många är så duktiga. De studerar, går till jobbet, sköter sina barn och de har mycket som de klarar av. Det skulle vara kiva om alla kunde inse hur duktiga de är, och visa dem uppskattning. Det är toppen att de orkar, trots att de drabbats av motgångar.
Att komma med i gruppen för unga mammor har gett unga flickor nya förutsättningar att ta itu med sina liv.
– Det var så roligt med den första gruppen, hur de puffade på varandra och hur de gladde sig när de andra lyckades och över att de klarade av så mycket, tillsammans, säger Nina. Det är den känslan jag vill ge vidare också till nya unga mammor.