Aktivitet hjälper demenssjuka
Minnen från förr kan bli ett stöd för den som lider av demenssjukdom. Hjälp kan man få av helt handfasta föremål, men också av historier och sånger från barndomen och ungdomen.
ÖSTNYLAND Gamla spel, leksaker, finska ABC-böcker trängs i hyllorna i Seija Koponens egen lilla vrå i Gammelbacka välfärdscentrum. Här finns kort som är målade av Martta Wedelin, här finns boken Maammekirja, coronaspel, pappersdockor och byggsatser av trä som blir stora lantgårdar och stockbodar med utskjutande knutändar.
Alla föremål påminner om en tid som har varit, om en tid då många av de Borgåbor som nu lider av demenssjukdom var barn och unga.
Seija Koponen gör ett omfattande rehabiliteringsarbete.
– Det började redan när jag jobbade på avdelning ett i Näse. Där fanns många patienter som började må bättre när de fick titta på gamla saker och bläddra i gamla böcker.
– Jag har jobbat med utbildning för skötare som har specialiserat sig på demenssjuka patienter. I tre år drog jag ett projekt finansierat av Penningautomatföreningen för att kunna skapa en minnespoliklinik här i Borgå. Jag har samarbetat med motsvarande projekt i Helsingfors och i Lahtis, till exempel.
Koponen var också med och grundade den Borgåförening för demenssjuka som grundades 1997. Först hette den Dementtiayhdistys, senare Porvoon muistiyhdistys.
– Det blev mycket lättare att få medlemmar när vi bytte namn, säger Seija Koponen. Ordet demens skrämmer, en minnesförening är mer neutral.
Också centralförbundet har bytt sitt finska namn, till Muistiliitto. På svenska heter det Alzheimer centralförbundet. Se faktaruta om de svenska benämningarna!
Svensk ledare behövs
Föremål kan hjälpa den demenssjuka att minnas, men det finns många andra vägar. Koponen har prövat på olika metoder.
– Det gäller att hitta sådant som intresserar och engagerar, allt sådant är bra för hjärnhälsan. Under en promenad i näromgivningen kan man hitta intressanta historier att brodera vidare på. Varför heter gatan Sibeliusbulevarden? Vem har bott här och hur såg här ut förr?
– Historia är roligt. Jag har forskat och studerat och delar gärna med mig av mina iakttagelser. På biblioteket har man ivrigt kommit med för att hjälpa mig att hitta rätt.
Porvoon muistiyhdistys håller gruppverksamhet av olika slag, under höst- och vårterminen.
– Ett stort problem är att vi inte har någon svenskspråkig ledare, säger Koponen. Det här arbetet kräver både ett gemensamt språk och en gemensam kultur.
De flesta av de finskspråkiga klienter som Koponen jobbar med har sina rötter någon annanstans i Finland.
– Många har kommit till Borgå för att de har fått jobb på Sköldvikområdet, eller vid WSOY:s tryckeri. De kommer från Karelen, från Kainuu och från många andra håll i landet.
– Gamla radioprogram är mycket omtyckta. Det kan vara gamla inspelningar från orter de känner till och det kan handla om dialekter.
– För att kunna åstadkomma något liknande också för de svenska Borgåbor som lider av demenssjukdom behöver vi en engagerad person med rötterna här i trakten. Jag hoppas att till exempel någon pensionerad lärare skulle intressera sig för den här uppgiften, behovet är stort.
Öva hjärnan
Ju mer man använder sin hjärna, desto bättre mår den. Det finns en direkt länk mellan handen och hjärnan och därför är det också bra att syssla med handarbete. Att sjunga aktiverar också de rätta delarna av hjärnan.
I välfärdscentret i Gammelbacka sjunger man ofta tillsammans och här finns bland annat en grupp för dem som vill syssla med tiffanyglas.
– Allt som man gör med händerna är till nytta, säger Koponen. Vi försöker hitta något som passar för alla. Många män har till exempel varit intresserade av att lära sig laga mat.
I vår kom nya forskningsresultat som visar att bland annat trädgårdsskötsel, hantverk, konstnärlig verksamhet och att gå på bio kan förhindra eller åtminstone fördröja demenssjukdom. En grupp på 250 personer granskades under en period på fyra år. Medelåldern i gruppen var 87 år när undersökningen inleddes. Alla var friska när undersökningen började och 120 av dem råkade ut för en försämring av minnet och hjärnverksamheten under de fyra åren.
Det visade sig att den här försämringen var 70 procent mindre vanlig hos dem som under både medelåldern och längre upp i åren hade handarbetat, gått på teater och bio, hade ett rikt socialt liv och också de som regelbundet använde datorer till exempel för att söka information eller för att shoppa på nätet. Ett aktivt liv och ett aktivt bruk av hjärnkapaciteten hjälper till att bevara minnet och den kognitiva tankeverksamheten.
Skäms inte mera
Vid Borgå stads minnespoliklinik ges hjälp åt alla som är över 65 år gamla och som oroar sig för att de kan lida av en demenssjukdom.
– Man behöver ingen remiss för att komma till oss, säger minneskoordinator Tanja Ek. Det är bara att beställa tid, komma hit och låta oss utreda frågan. Vi går igenom livssituationen, medicineringen, eventuella andra sjukdomar, sömnen. Vid behov ger vi tid till specialistläkare.
– Ibland visar det sig att oron är obefogad. Vi kan hitta andra sjukdomar som obehandlade ger liknande symptom. Det kan handla om sköldkörtelproblem, om vitaminbrist, kanske om en ovanligt tung livssituation. Hit kommer också de som inte regelbundet går på hälsogranskning och som kanske lider av högt blodtryck utan att veta om det.
De som konstateras lida av demenssjukdom lämnas inte åt sitt öde efter diagnosen. De får medicin och en kontrollerad uppföljning.
– Det finns ingen medicin som kan stoppa upp demenssjukdomen men den kan lindras och processen göras långsammare, säger Tanja Ek.
Mycket har hänt i inställningen till demenssjukdom under de tio år Ek har jobbat på minnespolikliniken.
– Nu kommer folk i tid. Man skäms inte utan vågar prata om sina misstankar. Över huvud taget är demenssjukdomar ett allmänt samtalsämne, bland annat inom pensionärsföreningarna. Folk vet att de kan söka hjälp hos oss.
– Stadens olika aktivitetsgrupper för äldre står öppna för alla, också för de invånare som lider av demenssjukdom. Våra konditionsskötare och fritidsledare har den specialkompetens som behövs. Den sociala biten är speciellt viktig vid demenssjukdom, det är viktigt att inte dra sig undan andras sällskap.
Tanja Ek tycker att Borgå stad sköter väl om sina invånare som har demenssjukdom. Det finns hjälp att få och aktiviteter som är specialanpassade. Uppföljningen fungerar också bra.
Ny förening i Sibbo
I Sibbo finns också en minnespoliklinik med en heltidsanställd koordinator, dessutom köper kommunen neurologtjänster.
– Sibboborna vet att minnespolikliniken finns och att den är lätt att kontakta, säger Helena Räsänen, servicechef för kommunens tjänster för äldre. Koordinatorn gör rehabiliteringsprogram och stöder familjerna. Hon gör också ofta hembesök, något som är nog så viktigt i en kommun av Sibbos storlek.
En helt ny minnesstödförening grundades i Sibbo i slutet av maj. Föreningen hör till centralförbundet och får ekonomiskt stöd och kan i framtiden eventuellt anställa en verksamhetsledare.
Föreningen grundades som enspråkigt finsk men det finns företrädare för de svenska pensionärsföreningarna i styrelsen och det är meningen att verksamheten ska gå på två språk jämsides.
– I föreningen kan personer i samma situation ge varandra kamratstöd, säger Räsänen. Tröskeln blir lägre för dem som behöver råd och hjälp. Samtidigt väntar vi oss mycket samarbete med kommunen, och feedback om vilket slags tjänster kommunen borde satsa på för dem som lider av demenssjukdom.
Långa avstånd i Lovisa
Också i Lovisa finns det en minnespoliklinik dit man utan remiss kan ta kontakt när man misstänker demenssjukdom, hos sig själv eller någon närstående. På polikliniken görs minnestest och vid behov leds klienten vidare till undersökningar och neurologbesök.
Monika Sund är ansvarig för seniorservice i Lovisa.
– Allra bäst är att göra minnestest i hemmiljö, därför satsar vi på hembesök. Under det år som följer efter att diagnosen är ställd får klienten träffa minnesskötaren med jämna mellanrum. Det är ett stöd som många ser fram emot, då får man prata om sin situation och får också svar på besvärliga frågor.
I Lovisa försöker man stödja de hemmaboende som lider av demenssjukdom men mer program skulle vara välkommet. Avstånden är långa och det krävs mycket koordinering för att få träffarna att fungera.
Någon minnesstödförening finns det inte i Lovisa. Däremot har Folkhälsan tillsammans med staden ordnat med en kurs på svenska för dem som vårdar sina demenssjuka anhöriga hemma.