Video: Här jobbar fångarna med såg och fil
Snickeriet i Jokela är inte som andra snickerier. De som jobbar här får 4 euro 10 cent per timme, minus avdrag för kost och logi. Arbetet är en sysselsättning medan de avtjänar sitt fängelsestraff.
I den yttre verkstaden vid fängelset i Jokela jobbar Arska (som egentligen heter något annat) vid cirkelsågen. Han är en ung man som sitter av sitt straff på den öppna anstalten för "dumheter" som han inte kan få ogjorda. Målet är nu bara att gå vidare och inte låta en korkad stundens ingivelse få definiera hela livet.
I det civila är Arska elmontör, ett jobb som han trivdes med. I fängelset är han snickare och jobbar i snickeriverkstaden som finns i den legendariska tändsticksfabrikens gamla magasin.
– Det är en trevlig omväxling, och egentligen har jag ibland tänkt att jag skulle kunna fortsätta med snickerier när jag kommer ut igen, säger han. Båda yrkena kräver noggrannhet på olika sätt, men att bygga saker känns ofta mera kreativt än att dra ledningar.
Ett faktum är förstås att många som avtjänat ett längre eller kortare straff märker att det inte är så lätt att få jobb, oavsett vad de är utbildade till. Arbetsgivare gillar inte straffregister, i synnerhet inte när så många andra jobbsökande har rena papper.
När vi träffas bygger Arska ihop en av de många miniatyrväderkvarnar som fångarna i Jokela tillverkar varje år. Just nu är det många som vill ha en sådan i trädgården. Det vi talar mest om om är ändå golf. Han hann bli riktigt bra på det innan han åkte in, och han tänker fortsätta när han är ute igen.
– Det fina med en dag på golfbanan är att allt handlar bara om golf. Man kommer till klubben, man träffas, man vet att man har helt olika status, jobb och sociala kretsar, men det spelar ingen roll. Så är det inte överallt i samhället, säger han.
Snabb cirkulation
Raimo Salonen är byggmästare till utbildningen. Efter den ekonomiska recessionen i slutet av 1990-talet var han ung, utbildad och plötsligt utan jobb. Då läste han att det behövdes en arbetsledare på snickeriet i fängelset i Jokela. Där har han varit sedan dess.
- Tulitikku Oy började tillverka tändstickor i Jokela 1933.
- Verksamheten kom i gång på allvar först när Ivar Kreugers järngrepp över branschen släppte. Det tog fem år att starta tillverkningen eftersom också maskinfabrikerna kontrollerades av
- Kreugers imperium. Det gällde att bygga allt själv. De trustfria stickorna blev en symbol för oberoende och finskhet.
– Det här är ett inspirerande arbete där jag har nytta av min utbildning. När man lyckas med inskolningen och får se en nybörjare göra högklassiga arbeten känns det som om man inte går hit förgäves varje morgon, säger Raimo Salonen.
– En nackdel för mig som ansvarar för verksamheten och produkterna är att vi hela tiden måste utbilda nya snickeriarbetare. Alla kommer ju hit för en viss tid och går sedan vidare med sina liv, säger han. Två eller tre nya arbetare per månad brukar han få instruera för att produktionen ska löpa enligt planerna.
– Det här är ingen lönande verksamhet enligt vanliga företagsprinciper. Vi ska sysselsätta fångarna, ge dem lön och tjäna ihop till materialet. Blir det vinst är det bra, men någon stor vinst har vi aldrig gjort, säger han.
Också restaurering av gamla möbler finns på programmet. Vi ser en antik utdragssoffa i allmogestil som fått nya delar i stället för de utslitna och ett nytt lager målarfärg i tidstypisk nyans.
– Numera vet folk att vi finns, och de vet att vi bygger med ordentligt material. Därför får vi allt mera beställningar på unika föremål enligt kundens mått, säger Salonen. Det kan vara allt från möbler och bokhyllor till trädgårdsbyggnader.
Många produkter
Listan på produkter som tillverkas i fängelserna runtom i landet är lång. I Jokela är det träarbeten eftersom det råkar finnas utrustning för just sådant. Ett utedass ska levereras till beställaren när vi besöker fängelsets snickeri. Ett lusthus börjar ta form på utsidan. De färdiga byggnaderna börjar lämna fängelsets utomhuslager när trädgårdarna vaknar, men fortfarande finns ett urval lekstugor, förråd och mjölkpallar kvar på gården.
– Mjölkpallarna är en nostalgiprodukt som vi säljer några av varje år. Folk vill ha dem på tomten, säger Salonen. Likadant är det med de rent dekorativa brunnarna som bara är en träkonstruktion ovan jord.
– Det är snickeriets volym och framför allt dörrarna som bestämmer storleken på våra produkter, säger Salonen. Mycket kan tillverkas i element och monteras ihop där kunden vill ha det, men man måste ändå få ut de färdiga bitarna ur snickeriet.
I Jokela är produktlistan lång. Lekstugor, förrådsbyggnader, utedass, lusthus och skydd för soptunnor hör till de mest omtyckta byggnaderna. För inomhusbruk finns bokhyllor enligt mått, bänkar och olika skåp. Av restvirke tillverkas skärbrädor, träpussel, prydnadsföremål, pallar eller leksaker.
– Vårt mål är att ta till vara det virke vi köper in så långt det bara är möjligt. En del av mitt jobb är att hitta på nya produkter som vi kan tillverka och som kunderna är intresserade av. Tio till tolv nya produkter per år är det vanliga, och de gamla lever vidare så länge de är intressanta för våra kunder, säger Salonen.
Varierande öppethållning
På listan över fängelseprodukter hittar man allt från börsar och väskor till släpvagnar och slädar för fyrhjulingar. De största produkterna i Jokela är uteförråd, lekstugor, utedass och lusthus.
Fångarna tillverkar olika produkttyper i olika fängelser. Trädgårdsmöblerna kommer från Åbo, Sukeva och Juga. Bastuinredningsdetaljer tillverkas i Juga. I Kervo finns en plantskola för trädgårdsblommor och i Helsingfors tillverkas bland annat en mycket populär och robust röklåda.
– Efterfrågan följer säsongerna. På hösten söker folk brastillbehör, inför sommaren är det trädgårdsrelaterade saker som går bäst, säger Salonen.
De fängelsetillverkade produkterna säljs i egna butiker. Man kan handla alla vardagar i Åbo och S:t Michel, men i Joensuu, Ijo, Vanaja, Kervo och Jokela är butikerna öppna bara vissa dagar.