Borrbrunnen är en uranfälla
I årtionden drack familjen Andersson i södra Paipis vatten med skyhöga halter uran. Kommunalt vatten kommer de knappast att få på tio år, trots att brunnen innehåller en giftig tungmetall.
SIBBO Rent, friskt och gott vatten är inte en självklarhet ens i Finland. Vi litar på att kontrollen av kvaliteten är noggrann och att myndigheterna ingriper när vattnet innehåller ämnen som är skadliga eller giftiga.
Men kontrollen fungerar närmast när det gäller kommunalt vatten. Ansvaret för privata brunnar ligger på fastighetsägaren.
I årtionden drack familjen Andersson på Snickarbacken i södra Paipis dagligen vatten med uranhalter som överstiger den rekommenderade gränsen många gånger om. Gränsen ligger på 30 mikrogram per liter. I Anderssons brunn låg uranhalten på 680 mikrogram per liter.
– Det var en obehaglig överraskning att testet visade på skyhöga halter av uran. Det kändes verkligen inte bra, säger Martin Andersson.
Det var dagen innan sonens studentfest i fjol som radonfiltret i borrbrunnen stockade sig. I samband med filterbytet blev det aktuellt att testa vattnet mot radon och fluorid. Av en slump mätte företaget också uranhalterna.
När Martin Andersson fick de färska mätresultaten i sin hand stod han med kaffekoppen i handen, men det kaffet förblev odrucket.
– Det blev förbud genast att dricka vattnet.
Uran- och radonrik region
Östra Nyland är en region med en berggrund som är rik på radon och uran. Därför uppmanas hushållen att utföra radonmätningar i sina fastigheter. I brunnsvattnet bör halterna av radon och uran undersökas, rekommenderar Strålsäkerhetscentralen.
Radon är en farlig doftfri gas som kan orsaka cancer. Uran är en tungmetall som är giftig för människan. Ämnet orsakar störningar i njurarnas funktion och skörhet i benstommen. Uranets skadliga verkningar beror i huvudsak på dess giftighet, däremot är den radioaktiva strålningen ganska liten.
Gränsvärdet för uran i brunnsvatten fastställdes i höstas till 30 mikrogram per liter. Om halterna ligger mellan 30-100 mikrogram per liter ökar risken för kemiska förgiftningsskador. När halterna överstiger 100 tillkommer strålningsrisker.
– Om man vet att man bor på ett radon- och uranrikt område lönar det sig att kontakta sin egen kommuns hälsoskydd för att få råd hur man går tillväga för att mäta halterna, säger Pia Vesterbacka, laboratoriechef på Strålsäkerhetscentralen.
Det finns effektiva reningsanläggningar som tar bort det mesta av radon och uran från dricksvattnet. Martin Andersson visar filtret som installerats i köket. Vattnet leds via två patroner under diskbänken, och dricksvattnets uranvärde har minskat till under 2 mikrogram per liter. Men filtret renar endast vattnet i en kran. Föräldrarna i grannhuset har samma lösning. Filtret måste bytas regelbundet och kostar en hel del.
Halterna kan variera i samma område
Martin Andersson är uppvuxen på gården och har alltså druckit uranhaltigt vatten i stort sett hela sitt liv, likaså föräldrarna i grannhuset, hustrun och de nu nästan fullvuxna barnen.
– I familjen har flera av oss haft benbrott och frakturer, och det är klart att vi undrar om det finns ett samband mellan benbrotten och det uran som vi fått i oss via dricksvattnet.
Forskningsprofessor Hannu Komulainen på Institutet för hälsa och välfärd är insatt i problematiken med uran i dricksvatten. När han hör om uranhalter på närmare 700 mikrogram per liter säger han genast att man absolut inte ska dricka sådant vatten.
– Har man druckit av vattnet länge och inte fått skador behöver man knappast vara orolig. Inverkan förekommer främst då man utsätter sig för uranet, och det är inte främst cancer som man riskerar att få utan skador på njurar och skelett.
När Komulainen hör att flera personer i familjen Martin Andersson har haft benbrott och frakturer blir han tveksam.
– Ja, i så fall kan det säkert vara skäl att kontakta läkare och utreda om uranet har påverkat skelettet.
Han rekommenderar också att de övriga hushållen i samma område urantestar sitt brunnsvatten, men påpekar att halterna kan variera mycket inom samma område.
– Uranhalterna beror helt och hållet på var i berggrunden man har borrat brunnshålet.
Kommunalt vatten låter vänta på sig
Sibbo har nyligen godkänt en utvecklingsplan för vatten och avlopp. Kommunen reserverar 500 000 euro årligen till att bygga ut vatten- och avloppsnätet på glesbygden. Enligt den kommer området i södra Paipis, där Martin Andersson bor, att kopplas till det kommunala vattennätet om cirka tio år.
För Martin Andersson var det en stor besvikelse att deras område inte hade beaktats i kommunens dragning av vatten och avlopp, och han upplever att deras behov nonchaleras av kommunen.
– Det här verkar vara en fråga som man sopar under mattan. Kommunen vill helst bara bygga ut vattentjänsterna till områden där man själv bygger bostäder.
Martin Andersson konstaterar att när kommunen gjorde sin vattenplan har inte höga uranhalter beaktats, eftersom de uppgifter som Pöyry haft tillhanda endast gällt radon- och fluorider.
– Hälsoaspekterna har således inte beaktats i tillräcklig omfattning. Antagligen skulle planen se annorlunda ut om all information skulle ha varit tillgänglig. Kanske även vårt område skulle ha högre prioritet.
I lagen om vattentjänster framgår det att kommunen är skyldig att ordna vattentjänster om behovet hos en större grupp invånare eller sanitära skäl eller miljöskyddsskäl kräver det.
Eftersom ämnen som radon, fluorid och uran är ämnen som man relativt enkelt filtrerar bort är förekomsten av dessa ingen självklar orsak för kommunen att leda kommunalt vatten till de berörda områdena.
– Men det är klart att om det är många hushåll med samma vattenproblem på ett område kan det vara förmånligare att dra kommunalt vatten, säger Maarit Lönnroth, hälsoskyddsplanerare på Hälsoskyddet i Borgå.
De sanitära skälen baserar sig på den information som hälsoskyddsmyndigheterna har om kvaliteten på brunnsvatten.
– Därför är det viktigt att man kontaktar Hälsoskyddet om man upptäcker till exempel för höga halter av uran i brunnsvattnet, säger Matti Huttunen, chef för vattentjänster i Sibbo.
På kommunens webbsida hittar man en lista över områden som ännu saknar kommunalt vatten. Områden prioriteras utifrån behoven. Snickarbacken, där Anderssons bor, faller precis under tioårsstrecket.
– Vi uppdaterar listan med fyra års mellanrum, och ber invånarna i områdena, som snart blir aktuella, att meddela om de är intresserade. En del är nöjda med vattnet i den egna brunnen så kommunen bygger endast när det finns tillräckligt många hushåll som vill ha kommunalt vatten.