Effektivt med många järn i elden
I smedjan kretsar allt kring ässjan. Smeden av i dag jobbar enligt samma metod som smeden gjorde på 1700-talet. För Kasperi Pellonpää är smide ett yrke, men också ett sätt att bejaka den egna kreativiteten.
HELSINGFORS Lågorna i ässjan ser inte mycket ut för världen, men glöden är desto kraftigare. Kasperi Pellonpää håller ett vakande öga på järnet som han stuckit in i glöden – det är på färgen han ser när det är tillräckligt mjukt att bearbetas. Då är järnet drygt tusen grader varmt.
Järnet är klargult då han lyfter ut det ur elden och börjar forma det. I takt med hammaren mot städet kallnar järnet, och när det är för hårt för att låta sig bearbetas lägger Pellonpää det tillbaka i ässjan.
– Man kan värma järnet hur många gånger som helst och forma om det, bara man inte bränner järnet. Då är det förstört, säger han.
Att förstöra ett stycke järn är något varje smed lär sig att undvika.
– Det hände i början. Jag hade jobbat hårt med en sak och brände det alldeles i slutfasen. Det tärde på nerverna ordentligt.
Eld i härden
Det första Pellonpää gör då han kommer på morgonen är att tända härden. Han låter den inbyggda fläkten blåsa mera liv i elden då han ska värma ett järn. Eller flera – för att få ekonomi i hantverk måste man försöka minimera den tid det tar att göra klart ett arbete. Tar arbetet för lång tid blir det för dyrt för att attrahera potentiella kunder. Därför har Pellonpää ofta många järn i elden – bokstavligen.
– Jag gör samma arbetsmoment på alla föremål på en gång, det sparar tid. Man blir inte rik på det här, men man klarar livhanken.
- Grundade Taontapaja Taika 2000.
- Blev bysmed vid Ypäjä hästinstitut 2000.
- Studerat hos smedmästare Jarmo Anttila.
- Leder kurser i smide vid sin smedja.
I smedjan och i utställningsutrymmet på vinden finns ljusstakar, ställningar för hushållspapper, smycken och ved, där finns skulpturer, handtag och bokstäver smidda i järn, bara att fästa på husväggen om man vill. Under hösten var de smidda serierna med eldverktyg populära. Nere i smedjan väntar en skoställning på den sista finishen.
– Man kan smida till nästan allt av järn. Det är bara att fundera ut vad man vill göra.
I fjol hade Pellonpää så mycket beställningsjobb han hann med och utsikterna för i år är också bra. Han är engagerad för några större projekt, projekt som tar några veckor i anspråk. Tio meter trappräcke åt en kund står närmast på listan.
Egen design
Pellonpää ger inte avkall på kvaliteten. Det han ger ifrån sig ska hålla måttet.
– Man måste vara nöjd med det man gjort, också om det någon gång betyder att jag får jobba flera timmar än jag kan ta betalt för.
Den egna kreativiteten får utlopp då Pellonpää planerar och designar produkter.
– Det händer att en kund beställer något och låter mig planera hur det ska se ut. Det är givande att jobba så.
Det händer lika ofta att kunden har en exakt ritning av till exempel en port, och då är det bara att tillverka den så bra som möjligt. Det ger smeden smör på brödet.
– Det roligaste är ändå att ta fram egna produkter. Det brukar gå så att jag planerat något utan att ens ha varit medveten om det. När jag sedan har en stund över kommer idén ut och jag märker att jag gör något nytt.
Ett sådant resultat hänger i en takbjälke i butiksdelen. Det är en smidd gunga för barn, mycket finurlig med sits av trä och annars helt i smide. Den är den enda modellen i sitt slag.
Järn rostar, och därför finns det behov av att behandla smidda föremål. Pellonpää använder helst tjära som han bränner fast och som dessutom följer traditionen.
– Ibland använder jag lack eller färg speciellt på större arbeten. Det smutsar inte ner folks hem. Det finns också de som vill låta föremålen rosta, som en del av materialet. Skyddad smedja
Kasperi Pellonpääs smedja heter Taika och ligger i Östersundom, i det som tidigare var gårdens smedja. Den är ursprungligen byggd 1933 på en gammal kvarn och ligger vid, nästan på, en liten bäck. Verktygen och inredningen i smedjan är samma som det var under gårdens tid, och det mesta kan han använda trots att smedjan stod tom i trettio år innan han flyttade in med sina verktyg.
– Jag har skaffat lite moderna maskiner som gör vissa skeden snabbare, men annars använder jag helt och hållet traditionella metoder.
Att Pellonpää hittade den gamla smedjan kom sig av en slump.
– Jag körde förbi och såg Östersundom gård från vägen. Jag svängde in, ringde på och frågade om smedjan var ledig. Efter lite påtryckningar fick jag hyra den.
Det är nu femton år sedan, och Pellonpää trivs. Själva byggnaden är skyddad, och det betyder att den kommer att stå kvar fastän åkrarna kring Östersundom gård så småningom bebyggs.
SERIE: Händers verk. Datorer, robotar, fjärrstyrning i all ära. Men än lever hantverket där tradition, kunskap och skicklighet går hand i hand. Vi startar vår serie med att hälsa på hos smeden Kasperi Pellonpää i Östersundom.