HPV-vaccin bemöts med skepsis
De östnyländska flickorna är långt ifrån heltäckande skyddade mot humant papillomvirus HPV. I Lovisa är bara 60 procent vaccinerade.
ÖSTNYLAND Medan vaccinationsdebatten och oron för en mässlingsepidemi pågår i USA kan man konstatera att det är skillnad på vaccinationer och vaccinationer här i Östnyland.
Vaccineringsbenägenheten ligger på ungefär 98 procent för det nationella vaccinationsprogrammet mot barnsjukdomar och andra smittosamma sjukdomar som difteri, stelkramp, kikhosta och polio. Men när det gäller det för våra förhållanden rätt så nya vaccinet mot HPV, humant papillomvirus, blir det stora hål i statistiken.
I huvudstadsregionen vaccineras över 80 procent av alla tonårsflickor mot HPV. Motsvarande siffror i Lovisa är ungefär 60 procent, i Sibbo kring 65 procent och i Borgå ungefär 70 procent.
I svenska Österbotten är resultaten ännu sämre, på vissa orter, bland dem Jakobstad, bara 40 procent.
När de allmänna vaccineringarna inleddes, för två år sedan, började man med de äldsta högstadieeleverna.
– Nu börjar vi med att fråga flickorna på sexan, de är alltså kring 12 år gamla, berättar skolhälsovårdaren Gerd Adolfsson i Borgå. HPV-vaccinet ingår nu i det nationella vaccinationsprogrammet.
Om föräldrar och flickor ger grönt ljus ges den första sprutan på hösten, den andra en månad senare och den tredje, boostern, tidigast fem månader efter den andra sprutan.
Möts med skepsis
Att HPV-vaccinet bemöts med skepsis på vissa håll kan kanske förklaras med att de allmänna vaccinationerna inleddes samtidigt som man kunde ta del av svininfluensavaccinets tragiska följder. En annan orsak kan vara att humant papillomvirus smittar vid samlag.
– En del föräldrar tycker att vaccinet ges alltför tidigt, att de ges så långt före flickornas sexuella debut, säger Adolfsson.
– Det är bara det att vaccinet har mycket bättre effekt när det ges åt flickor som ännu inte har kommit i puberteten, det har forskning visat. Dessutom är vaccinet mycket effektivt, det ger ett mycket bra skydd mot livmoderhalscancer.
Liksom med alla andra vaccinationer måste föräldrarna ge sitt skriftliga samtyckte till att flickorna HPV-vaccineras.
– Men flickornas egna åsikter väger också tungt, speciellt när de har fyllt tolv år, säger Adolfsson. Om föräldrarna och flickan är av olika åsikt skjuter vi fram vaccineringen och frågar på nytt i högstadiet. I den åldern får flickorna själva bestämma hur de vill ha det. Men det händer sällan att föräldrarna och flickan inte har kommit överens.
Adolfsson tror att en del av den negativa inställningen till HPV-vaccinet kan motarbetas med sakkunnig information.
– Mycket beror på hälsovårdarnas sätt att lägga fram problematiken. Med åren tror jag nog att inställningen blir mer positiv.
Föräldrar påverkar varandra
Hälsovårdare Camilla Jordman i Lovisa är bekymrad över inställningen till vaccinet.
– Jag har vaccinerat flickorna i svenska högstadiet i Lovisa och det är svårt att säga vad det beror på att så få har tagit vaccinet. Då jag hösten 2013 började vaccinera flickor födda 1998 var det en mycket liten procent som tog vaccinet. Många var rädda för eventuella biverkningar.
– När jag sedan i fjol på våren vaccinerade flickor födda 1999 och 2000 var mottagande mycket bättre.
Jordman har satsat på att informera och har varit med på föräldramöten för föräldrar till de yngre flickorna.
– Flickornas föräldrar fick information och de hade möjlighet att ställa frågor.
– Jag har märkt att föräldrar som umgås privat har pratat om saken och de har påverkat varandra, framför allt om någon varit negativt inställd har ofta också de övriga föräldrarna tackat nej till vaccinet.
Jordman har också varit med om några fall där flickan velat ta vaccinet, men föräldrarna har motsatt sig.
– I föreskrifterna från THL står det att om flickan är över 12 år får hon själv bestämma om hon vill ta vaccinet eller inte.
Diskuterade hemma
För Emma Forsström, Mette Westerlund och Milla Aaltonen har HPV-vaccinet inte varit något problem. De har alla tagit alla tre doserna av vaccinet.
– Två sprutor på åttan och en nu på nian.
Flickorna fick både ett officiellt brev på posten och dessutom kom det en förfrågan till föräldrarna via Wilma, den elektroniska kontaktlänken mellan elevernas hem och skolan.
– Vi har diskuterat det hemma. Mamma sa att det säkert lönar sig att ta vaccinet och jag höll med.
– Jo, vi vet varför man tar vaccinet. Det verkar mot ett virus som kan ge cancer.
Flickorna har klasskompisar som inte har låtit vaccinera sig.
– Det var ju mycket tal om svininfluensavaccinet då i början. Och vissa säger att man kan få biverkningar som att man börjar må dåligt och blir yr i huvudet. Det växlar väl från människa till människa, hur man reagerar.
Flickorna har inte läst någon skrämselpropaganda mot vaccinet på de sociala medierna.
– Nej, Vi har bara hört det som man pratar i skolan.
På hälsokunskapslektionerna har vaccinet inte diskuterats, men hälsovårdaren vid skolan har berättat om nyttan med att bli vaccinerad.
– Det finns också flickor som har olika åsikt än sina föräldrar om vaccinet och de har fått bestämma själv. I de fall som vi har hört talas om har det varit så att mamman har velat att dottern ska ta vaccinet men dottern har sagt nej.