I allmänhetens tjänst
Borgå sparar och det leder till att de frivilliga brandkårerna i hela Östnyland också måste spara.
LILJENDAL På onsdagar samlas frivilliga brandkårister i brandstationen i Sävträsk för gemensamma övningar. Den här veckans onsdag övas första hjälp, mannarna går igenom den utrustning som behövs till exempel vid trafikolyckor, man övar bland annat att stabilisera nacke och rygg och att placera den hjälpbehövande rätt på båren.
Det är ett gäng på ett tjugotal män, yngre och äldre, som tar sig an uppdragen på allvar, men de är inte gravallvarliga. Alla känner varandra bra och stämningen är avspänd och hjärtlig.
Det är brandkårister från ett stort geografiskt område som samlas i Sävträsk. Hit kommer de som tidigare hörde till Malmgård FBK, en kår som drogs in vid den senaste FBK-slakten i regionen. Åtminstone fem gånger per år övar också manskapet från Grevnäs-Mickelspiltom FBK tillsammans med Sävträsk FBK. Mickelspiltomkåren är en så kallad dotterkår.
Kårerna har en gemensam utryckningsstyrka och det betyder att de tillsammans ställer upp med en brandbil och en manskapsbil, och en styrka på en plus tre, när larmet går. Räddningsverket betalar hyra för de två brandstationerna.
– På räddningsverket har man redan länge klagat över att hyreskostnaderna blir för höga för kårerna med dotterkårer, säger Sibbobon Hans-Peter Lindberg som är ordförande för Östnylands Brandkårsförbund och representerar de frivilliga kårerna i diskussioner med räddningsverket.
Räddningsverket kommer att kalla alla frivilliga brandkårer till förhandlingar med början i februari. Utgångspunkten är det sparkrav på en och en halv miljoner euro i personalutgifter som man i Borgå har riktat till alla förvaltningsenheter.
I räddningsverkets programförklaring inför spartalkot tas de frivilliga brandkårerna också med. Antalet köpta tjänster från avtalsbrandkårer minskas när bruket av tjänster har varit litet.
Ingen lön
På brandstationen i Sävträsk har man inte fått någon närmare information om sparplanerna och inte heller ännu någon inbjudan till förhandlingar.
– Man måste komma ihåg att vi inom FBK inte har några löner som man kan spara på, säger Jan Bergholm, tidigare kårchef för Sävträskkåren. Vi får ingen lön, i stället sätter vi ut av våra egna medel för att få verksamheten att rulla på.
– Osäkerheten inför framtiden har präglat vår verksamhet under en längre tid, säger Mikael Nygård, kårchef i Mickelspiltom. Vi försöker ändå se framåt och jobbar för att våra bybor ska kunna känna sig trygga och veta att hjälpen finns nära. Under förra året har vi kunnat stärka våra led när fyra nya unga män har gått brandmannakursen.
Resonemanget kring kostnaderna för de frivilliga kårerna känns avigt.
– Om räddningsverket slutar betala hyran försvinner verksamheten, konstaterar Sävträskkårens nuvarande chef A-G Lindqvist. Det kan man sedan ställa mot kostnaderna för personskador och brandskador när hjälpen anländer senare, eftersom närmaste brandkår finns på ett längre avstånd. Man kan fråga sig om samhället faktiskt vinner något på ett glesare nät av frivilliga brandkårer.
Sibbo och Lovisa lider
Räddningsdirektör Olavi Liljemark vill inte säga så mycket om sparplanerna eftersom förhandlingarna inte ännu har inletts.
– Målet är att spara några tiotusentals euro, maximalt kanske 50 000 euro på de frivilliga kårerna.
– Ännu är det för tidigt att säga hur man gör det, och om några mindre FBK-kårer är hotade. Hela processen ska gås igenom först, med alla frivilliga kårer. Först i maj är allt klart.
I bakgrunden spökar rabaldret som fick sin upplösning för snart fem år sedan när räddningsverkets avtal med flera frivilliga kårer i Östnyland sades upp. I den avgörande omröstningen i räddningsnämnden var förslaget att dotterbrandkårerna också skulle dras in, men med rösterna 6-4 räddades dotterkårerna, den gången.
Hans-Peter Lindberg tycker inte om utgångsläget för förhandlingarna.
– Jag tycker att det är himla fel att det är Borgå stad som sparar och vi i de andra kommunerna som får lida.
– Besparingarna drabbar de frivilliga kårerna i Sibbo och i Lovisa, men nyttan går till Borgå. Det kommer att slå speciellt hårt mot de små kårerna i periferin och det leder till att man kan få vänta allt längre på hjälp i utkanterna av vår region. Det kan få oanade följder.
Räddningsdirektör Olavi Liljemark vill inte diskutera specifikt Borgå stads sparbehov.
– Nej det handlar om hela regionen, säger han. Räddningsnämnden tar också ställning innan vi gör vår genomgång.
– Så räddningsnämnden kan sätta stopp för FBK-bantningen om de vill? Har nämnden makt att göra det?
– Räddningsnämnden tar ställning.
Kostnadseffektivt
I brandstationen i Sävträsk vill man inte blanda sig i kommunpolitiken.
Här vill man bara fortsätta att öva och rycka ut när det behövs, till trafikolyckor på riksväg sex, släcka bränder och hjälpa dem som är i nöd. De frivilliga kårerna hjälper till att fälla träd när stora stormar har dragit fram, de rycker ut när djur behöver räddas, de har utrustning och utbildning för oljeolyckor.
För invånarna i de norra delarna av Lovisa är det viktigt att hjälpen finns nära och att den kommer i form av tryggt bekanta personer.
– Språket är också viktigt, speciellt för våra många äldre invånare, säger Jan Bergholm. Vi kan hjälpa dem på svenska.
– Man kan inte komma ifrån att FBK-modellen som den ser ut i dag är en kostnadseffektiv verksamhet. Om vi måste spara mer kan det bli dyrare för samhället.