Återvinning röd tråd för Taika
Den drömlika Vintagebutiken Doris & Duke’s och loppmarknaden Kellarikirppis i Borgå är som ur skilda världar, men något har de gemensamt – återvinning. Livsstilsåtervinnaren Taika Sahlstén fyndar och funderar med Borgåbladet.
BORGÅ – Så ska det se ut! Vilken snygg halsöppning, sager Taika Sahlstén förtjust och plockar fram en orange kaftan från klädräcket. En sådan har hon länge velat ha, men inte hittat en passande. Det här exemplaret kunde hon enkelt färga svart, men färgen kanske inte fäster på trådarna ... Synd bara att exemplaret i fråga har en fläck vid halsöppningen. Den nästan osynliga skavanken är avgörande – kaftanen får inte följa med hem.
I dag är Taika Sahlstén på jakt efter gamla kläder med Borgåbldet. Rundan börjar i
Kellarikirppis, stället är smockfullt av kläder från alla årtionden. Rader av upphängda plagg bildar trånga korridorer som återvinnare i alla åldrar vandrar längs i hopp om att fynda.
Utmaningen att inte köpa några nya kläder under hela året är ingen utmaning alls för Taika Sahlstén.
Hon är en ivrig återvinnare, och köper alla sina kläder, förutom underkläder, second hand. Dessutom säljer hon själv på allt hon inte behöver på loppmarknader, men vännerna får alltid kolla in kläderna först. Då kläderna går vidare till försäljning kostar en topp tjugo cent och en klänning femtio. Det är av en annan värld än dagens loppispriser, då många tycks vara ute efter att tjäna pengar i stället för att återvinna.
– Den här är fin men onödigt dyr, säger hon och visar upp en blå, silkig blus med prislapp på sex euro.
En evig rundgång
Just nu är guldåldern ett faktum för den som vill klä sig in 90-talsstil. Men trenden börjar kanske vara över snart, menar hon – folk har till Sahlsténs glädje börjat göra sig av med de rutiga skjortorna.
Vissa trender försvinner lika snabbt som de uppkommit, det säsongspecifika är svåra att hitta second hand. Men Sahlstén vill heller inte vara i den absoluta spetsen när det gäller trendmedvetenhet, hon låter sig i stället influeras av olika strömningar och skapar sin egen stil.
– I återvunna kläder är det lätt att vara sig själv.
80-talet tycks finnas överallt – axelvadd, stora skjortkragar och neon finns vart än ögat når, men får ännu vänta en stund innan det blir åtråvärt igen.
Hon syr, färgar, lappar och fållar. Plaggen som hittar till Sahlsténs garderob går ofta igenom en ordentlig omvandling innan hon klär dem på sig.
– Återvinning är en röd tråd i mitt liv.
En gång skulle hon faktiskt bli kläddesigner, men nu är Taika Sahlstén företagare och restaurerar möbler i Lovisa. Också där syns ekotänket – hellre piffa upp gammalt än att köpa nytt.
Hon går på loppmarknader var än hon är. När hon besöker en ny stad kollar hon in möjligheterna på nätet i förhand, mobilapparna ger möjlighet till att enkelt hitta nya ställen. i Helsingfors var loppmarknaden Valtteri hennes favorit, men den stängde våren 2013.
Återvinning är ett väldigt vitt begrepp för Taika Sahlsttén. Hon återvinner så som många andra papp, plast och glas, men vad beträffar kläder är Finland i barnskorna enligt henne. Men situationen ser ut att utvecklas, vissa stora modekedjor återvinner redan tyger.
– Uppmaningar om att använda trasor av gamla kläder för att städa känns gammalmodigt, det är ju en självklarhet att göra det.
Hon säger också att vi måste klara oss med att konsumera mindre, loppmarknader är ett sätt att leva mer etiskt.
- Köp inget–dagen äger rum den sista fredagen i november varje år. Delta genom att låta bli att handla och shoppa under 24 timmar. Dagen ger oss en möjlighet att granska våra konsumtionsvanor kritiskt.
-
Många går också in för att inte köpa någonting nytt på hela året, mer info på adressen alaosta.fi.
Källor: Natur & miljö
Skräddarsytt
Nästa ställe är vintagebutiken Doris & Duke's. Stället är som ur en saga; klänningar, klänningar, klänningar. Pärlor, broderier, silkiga tyger, alla regnbågens färger vart än ögat når.
– Fantastisk, säger Taika Sahlsten och beundrar en 60-talsklänning i småblommigt mönster.
Trots att ekotänket ofta för tankarna till loppmarknader och återvinningscentraler är vintage också ett ekologiskt alternativ. Skillnaden är att plaggen är utvalda, ofta av finare märke och från olika tidsepoker, och därmed lite dyrare. Men plaggen är av hög kvalitet, väl omskötta av ägaren Kride Lönegren.
Nästan allt har en touch av glamour i den lilla affären. Plaggen ser skräddarsydda ut, de flesta är det också, och deras livslängd är mycket längre än dagens massproducerade plagg. Här importeras små kollektioner och ofta finns det bara ett ex av varje klänning. Chansen att fynda något verkligt unik är stor.
– Nu planeras samma plagg för alla kroppstyper, men vintageplaggen är gjord för en viss typ, säger Kride Lönegren som äger butiken tillsammans med sin fru Päivi Dietrich.
Näpna, små klänningar. När plagget sitter sitter det verkligen, och inte tack vare stretchtyger som i dessa tider ofta är fallet. Många av klänningarna skulle kräva en korsett för nutidens människa. Men enligt Lönegren lönar det sig att fokusera på möjligheterna, inte begränsningarna.
– Viktigast är ett öppet sinne.