Trädgården upphör aldrig att fascinera
BORGÅ. Den som har fått tycke för trädgårdsarbete lägger inte av i första taget. Åtminstone inte om man har blivit lika biten som skådespelaren Fred Negendanck, 77 år.
År 1960 köpte Fred Negendancks mentor och kära vän, Anne-Marie Häyrén-Malmström, för sitt fadersarv Klemetsvik i Gäddrag av en kollega i Svenska normallyceum i Helsingfors.
– Jag har glömt hans namn, men han kallades för Sjöba så han kunde ha hetat Sjöblom. På den tiden fanns här 30 fruktträd, kålrotsland, potatis, morotsland. Sjöbloms drygade ut kassan med att sälja grönsaker på torget i Borgå under somrarna, säger Fred Negendanck.
Grönsaksodlingen hör till en förgången tid och en stor del av fruktträden är borta, men det betyder inte att trädgården är tom och öde. Den har i stället ändrat karaktär från nytta till njutning och definitivt inte blivit mindre arbetskrävande. Fred Negendanck säger lite urskuldande med hänvisning till sin ålder att han också varit tvungen till vissa eftergifter, som att köpa färdiga plantor av tagetes, tobak, krasse i stället för att driva upp dem från frö.
– Men jag gör allt trädgårdsarbete som förr, det tar bara längre tid. Jag måste också se till att jag inte tar ut mycket för mycket.
Nya vandrar in
Fred Negendanck säger att han försöker hålla koll på trädgården så att naturen inte tar över. Men han uppskattar också lummigheten och har inte haft något emot att nya vilda växter vandrar in.
– Det har skett en omedveten utveckling av trädgården.
Han räknar upp invandrare som valeriana, digitalis och krollilja. Den enda han ser som sin ovän är kirskålen. Han var inte tillräckigt snabb i vändningarna när den kom och nu är den omöjlig att bli av med.
– Jag använder inga bekämpningsmedel i trädgården, förutom lite på rosorna för att hålla bladlössen borta.
Han tycker att en trädgård ska få vara lummig och växer det mossa här och där på gräsmattan gör det inget. Men samtidigt finns inom honom en ilska över att bli äldre och att bli tvungen att leva med allt det där som i hans tycke blir ogjort.
– Mina fötter är inte skick och jag kan inte stå böjd i rabatterna längre. Jag är tvungen att stå på knä eller sitta på stjärten.
Men han hittar snabbt en filosofisk syn på den sittande ställningen.
– Man kommer liksom ner på växtnivå, resten av världen försvinner. Jag känner växternas och myllans doft som jag imponeras stort av.
Alla årstider
Några speciella knep för att skapa blomsterhavet har Fred Negendanck inte. Det han gör att strö ut hönsgödsel på våren. Dessutom behöver hans trädgård inte vara för frodig. Han säger att en liten låg blomma är lika vacker som en stor och hög.
Trädgården blommar stora delar av året.
– Från lökväxterna, över hela sommaren, till frosten tar de sista rosorna.
Han uppskattar årstidsväxlingarna och har ingen favorit bland dem. Med tanke på arbetsmängden är den gråa tiden den minst krävande. Som sista åtgärd på hösten brukar han be grannen lyfta in trädgårdssoffan i lidret. Där sitter han med dörren öppen och tittar ut på trädgården.
– Jag har blivit mer och mer medveten om det vackra i naturen. Jag njuter av det som jag har stirrat på i 50 år. Det fascinerar mig fortfarande.
Framtiden
Fred Negendanck säger att han tar ett år i taget och att han är mentalt förberedd på den dag han inte längre har krafter att bo på Klemetsvik. Han berättar att han redan för tre år sedan ställde sig i kö för en bostad med stor balkong i Folkhälsans servicehus Majblomman.
– Och blir det ingen balkong, går det bra att med krukväxter.
Han medger också att det inte är så lätt att flytta tunga krukor till en skuggig plats de dagar han är bortrest. För att inte tala om fuchsiaträdet som han baxar ner i källaren till vintern och ut på nytt på våren. Han säger att grannarna har erbjudit sig att hjälpa, men att det för honom känns svårt att be om hjälp.
De här tankarna på det som är svårt hindrar honom inte från att fortsätta sitt liv som trädgårdsmästare med planer för nästa odlingssäsong.
– Jag har försökt få tag på frön till svart stockros, men lyckades inte i år.