En lantlig idyll mitt i stan
BORGÅ. I Empirestadsdelen kan invånarna avnjuta sitt eftermiddagskaffe ute i bersån, precis som förr. Men det är inte många av de karaktäristiska trädgårdarna som bevarats.
Då kejsar Nikolaj I reste genom Borgå den 13 augusti 1830 lade han märke till hur oregelbunden staden var. Vid ankomsten till Helsingfors förordnade han att staden skulle få en ny stadsplan. Det var den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel som fick uppdraget att planera stadens nya utseende. Men arbetet kom i gång långsamt och först i mitten av 1800-talet förverkligades delar av Engels stadsplan i stadens södra delar.
Miljöerna i Empirestadsdelen har skiftat mycket sedan de sista husen stod klara i början av 1900-talet. Birgitta Larson som själv bor i ett gammalt empirehus från sekelskiftet har sett området förändras sedan hon var barn. Det var byggmästaren Johannes Kullman som planerade det gula huset på Brunnsgatan, och han bodde även själv där. Kullman ritade en mängd hus i Borgå och fungerade som stadsplanerare i Empirestadsdelen. Birgitta Larsons släktingar bodde länge i huset.
– Huset var redan från början indelat i tre separata lägenheter som ägdes var för sig. Alla familjer var släkt och de umgicks mycket med varandra.
På fotografierna som Larson sparat kan man se välklädda familjer som intar eftermiddagskaffet utomhus i bersån. Det är picknickar, kafferep och porträttbilder som berättar om det borgerliga livet i Empirestan i början av 1900-talet. Varje lägenhet i huset hade en egen del av trädgården och från tre dörrar mynnar lika många prydliga sandgångar ut i trädgården.
– Det var ganska trångt inomhus så de tillbringade mycket tid ute i trädgården. I en familj ingick oftast mor- eller farföräldrar och det fanns många barn. Här delade sju personer på två rum och kök.
Fastän huset har en rymlig övervåning var den endast i bruk under sommaren eftersom det var för kallt att vistas där på vintern.
Birgitta Larson kommer ihåg att hennes mormor berättade att en man gömde sig på vinden under inbördeskriget.
– Jag minns inte om han var röd eller vit men då soldaterna gick upp på vinden för att leta tassade han tyst genom hela vindsvåningen till andra sidan. Därifrån smög han sig sedan tillbaka när de kom upp från andra hållet med sina gevär.
Parken mellan Borgå gymnasium och Lyceiparkens skola kallades Kärleksparken, berättar Birgitta Larson.
– Där fanns många buskar så man kunde umgås ganska diskret.
Det fanns inget tvättrum så invånarna i kvarteren brukade gå till Linnankoskigatan där det fanns en allmän bastu.
– Senare fick vi nog ett tvättrum men det var iskallt så man ville ogärna klä av sig där.
I kvarteren var kommersen betydligt livligare än i dag och det fanns flera butiker. På andra sidan Alexandersgatan hade ett bageri sin verksamhet inne på gården.
– Där sålde de väldigt goda skorpor.
Potatisland och bärbuskar
I samma hus som Larson har även Gretel Sågbom bott. Hon flyttade in i en lägenhet på 1950-talet med sin man.
– I trädgården hade jag ett potatisland och ett trädgårdsland. Vi hade potatis så det räckte för hela året. Det fanns också många bärbuskar och fruktträd, det var viktig föda förr, säger Sågbom.
Maten förvarades i källaren eftersom det var kallare där. Vinteräpplena höll ända in på det nya året om man packade in dem i tidningspapper och förvarade dem svalt.
Under krigsåren fanns det grisar i lidret och av de gamla bilderna att döma har även höns och ankor huserat på gårdplanen.
– Vi hade utetuppen i övervåningen i lidret och man var tvungen att klättra upp för en stege. Men på natten gick jag nog inte dit.
I köket står fortfarande samma vedspis som Gretel Sågbom en gång lagade mat på, men på 1970-talet kompletterades den med en modernare variant. Kvar på gården finns också brunnen där alla husets invånare hämtade vatten.
– Det var en daglig syssla att hämta vatten. Före min tid så drack man också av brunnsvattnet.
Innan paret Sågbom fick bil, en Ford Cortina år 1965, cyklade de mycket.
– Vi brukade cykla ända till Lappträsk där min familj bodde. Min man som jobbade på tågstationen i Borgå cyklade också till jobbet.
Fula nybyggen
Under bombningarna av Borgå förstördes en del hus i Empirekvarteren och på 1960-talet ansåg man att hela området borde byggas om. Flera hus som inte passade in i miljön uppfördes och de gamla husen förföll.
I kvarteret där Birgitta Larson nu bor är hennes hus det enda som finns kvar från sekelskiftet. På gamla fotografier skymtar vackra trävillor, uthus och stora trädgårdar, men nu tornar höghusen i stället upp sig runt hennes trädgård.
– Det var synd att de gamla husen revs ner, det som stod bredvid vårt var inte ens i så dåligt skick.
För att utnyttja tomterna bättre rev man ner de gamla husen och byggde höghus i stället. Först år 1985 skrevs det in i stadsplanen att husen i området bör skyddas. Men ett par dagar innan bestämmelsen trädde i kraft revs ett vackert vitt hus i hörnet av Alexandersgatan och Brunnsgatan.
Fastän de gamla husen är skyddade hindrar det inte någon att låta bygga nya hus så länge det finns outnyttjad byggrätt. Faktum är att få trädgårdar finns kvar i Empirestadsdelen.
– Byggnadsrätten är så stor att man kan bygga ett helt höghus i trädgården om man vill. Vissa höghus här är jättefula och passar inte alls in i miljön. De asfalterar också på alla ställen de kommer åt, säger Larson.
Trädgården på Brunnsgatan bildar en lummig oas bland all betong mitt i stadsdelen och harar, igelkottar och en och annan cityräv stryker omkring huset nattetid. Birgitta Larson tycker att det är härligt att bo i Empirestan.
– Man bor som på landet men mitt i stan.